Även offer i Europa

Förändringen i norra Afrika och Mellanöstern har nu lett till ett europeiskt offer. Frankrikes utrikesminister Michelle Alliot-Marie har tvingats avgå. Förklaring: hon hade för nära band till Ben Ali-regimen i Tunisien.

Även FN har nu genomdrivit sanktioner mot Libyen och man flaggar med Internationella domstolen i Haag. Kadaffi och en del av hans vapendragare kan komma att ställas inför rätta. Det vore mycket bra för det blir samtidigt en varning till andra regimer som skjuter demonstranter. EU har hamnat på efterkälken och den utrikespolitiska talespersonen är i vanlig ordning mycket blek. Att USA gick före och vidtog sanktioner var bra. Om nu Kadaffi mot förmodan lyckas hänga sig kvar ett tag till och fortsätta jakten på oppositionella kan man nog räkna med att Nato kommer att agera. Enbart det hotet kan få militärer i Libyen att vända sig bort från diktatorn.

En tidig morgon 1986  träffade jag Bernt Karlsson på Hotell Winn, nuvarande Clarion, i Östersund. Han var ledande socialdemokratisk utrikespolitiker, jobbade nära Pierre Schori och Olof Palme. Bernt åt franska och sa att han inte ville säga något om mordet på Palme. Däremot kunde han berätta om sina internationella åtaganden. Bernt blev FN:s Högre representant i Namibia. Han tog Pan Am Flight 103 till New York för att vara med vid den ceremoni där Namibias självständighet fastslogs. Men planet kom aldrig fram till John F Kennedy-flygplatsen; det sprängdes i luften ovanför den skotska byn Lockerbie och alla ombordvarande omkom. Däribland Bernt Karlsson. Två libyer dömdes senare för dådet och en avhoppad minister säger nu att det var Gadaffi som beordrade attacken. När regimen i Libyen faller kanske det skapas ökad klarhet kring kriminaldådet.

Ska Gaddafi klara sig?

Från Marocke i väst till Oman i öst pågår en folkresning. I Tunisien och Egypten har demonstranterna lyckats fördriva despoterna. Libyen blir en hårdare nöt att knäcka. Gaddafi har visat att han inte drar sig för grovt våld och han är inte typen som kompromissar. Dessutom kan han lägga upp mycket pengar som kommer från oljan och enligt uppgift avlönar han influgna legosoldater som skjuter mot demonstranter. I längden kan dock polisstatens ledare få svårt att hålla sig kvar.

Gaddafi har under de fyrtio år han regerat varit ytterst kritisk mot USA, ofta på goda grunder. Jag undrar om denna hans position som kritiker av supermakten leder till att stödet för revolten uteblir? Det är svårt att finna samma våg av sympati som när folket samlades på Befrielsetorget i Kairo. Men libyerna är kanske än mer beroende av stöd, särskilt nu när diktaturregimen stoppat Internet i ett försök att stoppa protesterna.

EU uppträder som vanligt svagt. Unionens utrikespolitik är ett skämt. Men i Libyen är det blodigt allvar.

USA, Honduras & demokratin

USA kräver att Honduras folkvalde president får återvända. Det är nytt. Tidigare lierade sig amerikanska regeringar med brunskjortor och knektvälde. Om detta har jag skrivit en ledare i dagens Norrländska Socialdemokraten.

USA slog Spanien i Confederations Cup

Vilken knall. USA:s fotbollslandslag, herrarna, besegrade Spanien med 2-0. Även Spanien är nu utslaget ur Confederations Cup. USA får möta Brasilien eller Sydafrika i finalen. Jag hade Spanien som favorit till slutsegern.

Var det underskattning som fällde de meriterade spanjorerna? Kanske det bidrog. Sedan har ju amerikanska nederlagstippade lag en förmåga att lyfta sig i håret när det gäller. Man krigade om varje boll och störde spanjorernas kortpassningsspel. Som lag betraktat är Spanien flera klasser bättre men det är inte alltid det leder till vinst.

Mer finns att läsa i DN.

Barack Obamas första hundra dagar

Obama har avverkat hundra dagar i Vita huset.

Barack Obama har regerat i hundra dagar. Det är en magisk gräns. Enligt myten har en nyvald president en hundra dagar lång smekmånad. Sedan brakar helvetet lös.

Obama är populär. Det beror inte bara på den portugisiska vattenhunden utan på att han visat sig ha situationen under kontroll och kan fatta beslut. Trevaren till Iran, handslaget med Chavez, närmandet till Kuba, offentliggörandet av dokumenten om CIA:s tortyr, sjukförsäkringsreformen som är på G – allt är positivt. USA är på rätt väg. Dessutom har presidenten insett att man måste använda offentliga medel för att stimulera ekonomin, vilket inte alla andra insett.

De hundra dagarna ger ett bra betyg. Tänk vilken kontrast till den stabbiga, konservativa Bushregimen. Och vilken tur att det är Obama och inte John McCain som sitter i Vita huset. Mer finns i DN och SvD.

Mahmoud Ahmadinejad gör bort sig

Klipp ur SvD

FN-konferensen om rassm fick en olycklig start. Irans president pekade ut Israel som en rasiststat. Då tågade EU-ländernas företrädare och en del andra ut ur lokalen. Det fanns en rädsla för att Mahmoud Ahmadinejad skulle utnyttja tillfället och så blev det alltså. (Mer finns i SvD.)

Det är enormt viktigt att bekämpa rasismen, en farsot i världen. Men det viktiga arbetet kommer helt bort och FN-konferensen hotar att bli ett fiasko. Många viktiga år kan då gå förlorade. Att Mahmoud Ahmadinejad har kritiska synpunkter på Israel visste ju alla men vid tillställningar av den här typen försöker man tona ned motsättningar för det övergripande målet, att nå enighet om ställningstaganden och formuleringar.

En annan effekt kan bli att relationerna mellan USA och Iran åter försämras. Obama har sträckt ut handen men Iran har inte fattat den. Och uttalandet i måndags kommer att försvåra alla ansträngningar att normalisera relationerna mellan Teheran och Washington.

Han skendränktes 183 gånger

Klipp ur SvD

New York Times har nya avslöjanden om tortyren av misstänkta terrorister, berättar Svenska Dagbladet.  En fånge skendränktes 183 gånger, ett grymt sätt att försöka bryta ned en människa. Vad de misstänkta har gjort spelar givetvis ingen roll. I ett civiliserat samhälle ska fångar behandlas med respekt.

Den ytterst ansvarige för tortyren var USA:s president George Walker Bush. Han borde ställas inför rätta. Många som dömts har gjort mindre ont än Bush. Det är en brist att alla statsledare i världen inte kan ställas till svars inför världssamfundet.

George W Bush borde ställas inför rätta

I en artikel i Svenska Dagbladet redovisas dokument om den amerikanska spionorganisationen CIA:s behandling av misstänkta terrorister.

Här några av riktlinjerna:

– Håll fångarna nakna och vakna och dra in på deras mat för att visa vem som har kontrollen. Kläder och mat kan användas som belöning för de som samarbetar.

– Det är tillåtet att slå fångarna i ansiktet och magen. Det är också tillåtet att ta fången i kragen och slänga honom mot en låtsasvägg. Denna ”walling” (på CIA-språk) – är avsedd att framkalla rädsla snarare än smärta.

– Fångarna kan spolas med vatten i några minuter då och då under förhören.

– Fångarna kan placeras i olika ”stresspositioner”, som att sitta på golvet med utsträckta ben och armarna i höjden.

CIA ville av lätt förklarliga skäl inte att dokumenten skulle komma ut. Att så skedde beror med all säkerhet på att Obamaadministrationen vill distansera sig från Bushtiden. Det är upprörande fakta som läggs på bordet. Och det hela kan inte avfärdas som någon illasinnad propaganda från terrorister; det är ju USA som offentliggör handlingarna.

Om det fanns någon rättvisa i världen skulle den ytterst ansvarige, president George W Bush, ställas inför rätta. Men han klarar sig givetvis, som exledare för världens enda supermakt. Men det hoppingivande är att de amerikanska väljarna röstade bort krigs- och tortyrregimen.

Dödsstraff

Klipp ur DN, tisdag

Färre länder har dödsstraff, berättar Dagens Nyheter. Men fler människor avrättades i fjol än 2007. I topp ligger Kina och där finns ett betydande mörkertal. Minst 1 718 avrättades och sjutusen dömdes till döden. I Uzbekistan och Argentina avskaffades dödsstraffet i fjol.

I Europa är det bara Vitryssland som använder systemet med statsavlönade bödlar. Men så styrs ju landet av ett gangster som far hårt fram med oppositionen. Att dödsstraffet avskaffats i länder som England, Frankrike och Spanien är en stor framgång. Frågan är när USA ska ta steget till den civiliserade världen. I fjol avrättades  37 personer.

Amnesty International skriver att fyra personer släpptes ur amerikanska dödsceller under 2008  efter att ha befunnits oskyldiga. De hade suttit över tio år i dödscell. Ibland är det bra att kvarnarna går långsamt.