Svenska Dagbladet ryter till om försvaret

Intressant ledare i Svenska Dagbladet (ob M), med rubriken Värnplikten är överlägsen yrkesförsvaret. Citat ur ledaren:

”Nog kan man förstå att ÖB Sverker Göranson inledde på nya jobbet med att uttrycka skepsis mot det politiskt beställda yrkesförsvaret. Det kan ju tyckas bakvänt att först lägga ut spåren och sedan kolla om allt går på räls – inte minst eftersom en urspårningberör en central, ja kanske den mest centrala, statliga funktionen.

S försvarsmotion är i detta avseende mer attraktiv än den borgerliga regeringens propp.”

Försvarsminister Sten Tolgfors (M). Foto Pawel Flato

Försvarsminister Sten Tolgfors (M) har det motigt. Den största M-tidningens kritik mot hans linje är fullt befogad. Även om värnplikten urholkats så är det ett system vi ska vårda.

Reinfeldt mera poppis än Sahlin

Klipp ur SvD

På frågan om vem som är bäst på att leda en regering får statsminister Fredrik Reinfeldt ett mycket starkt stöd. 73,9 procent anser att han är bäst. Det är bara 26,1 procent som lägger rösten för S-ledaren Mona Sahlin. Det betyder att alla sossar inte sluter upp bakom partiledaren. Avståndet mellan regeringschefen och oppositionsledaren har ökat. Mer i Svenskan.

Valåret 1976 tyckte en majoritet att Olof Palme var bäst som regeringschef. Ändå kunde Thorbjörn Fälldin (C) bilda regering på hösten samma år. Man ska alltså vara försiktig att dra långtgående slutsatser utifrån popularitetsmätningar. En sak är att den sittande regeringschefen alltid har fördel.

Det var bra uppslutning på första maj över hela landet. Visst kan det vara ett tecken på att vinden är på väg att vända. Den opinionsmätning som kom första maj visade också att oppositionen är i ledning. Det finns hopp.

Storklipp på utsläppsrätter

Systemet med utsläppsrätter är ett fiasko, konstaterar Svenska Dagbladet. Tidningen har undersökt hur systemet slår i Sverige. En rad storföretag, som får utsläppsrätter gratis, säljer dem vidare när produktionen och därmed utsläppen minskar. Ståljätten SSAB kasserade in 240 miljoner kronor på utsläppsrätter som företaget sålde vidare.

Som EU-parlamentarikern Anders Wijkman (KD) noterar är det ett system som ser bra ut i teorin men som inte fungerar i praktiken. Det var ju aldrig meningen att enskilda företag skulle sälja gåvorna och tjäna pengar. Det handlar inte om miljövård utan om kapitalvård.

Miljöminister Andreas Carlgren (C) försvarar systemet i SvD och det är inte så förvånande. Alliansregeringen har inte så höga ambitioner på miljöområdet och värnar gärna storföretagens intressen.

Det är barockt att man kan tjäna så mycket pengar, menar Svante Axelsson i Svenska Naturskyddsföreningen, också i Svenskan

Klipp ur Svenska Dagbladet

.

Minns ni striden om försvarsmiljarderna?

Tvingades förre försvarsministern Mikael Odenberg (M) att avgå helt i onödan?

Det undrar förre finansministern Bosse Ringholm (S) i SvD.

Så här var det ju. Anders Borg (M) ville ta fyra miljarder från försvaret och använda till skattesänkningar. Odenberg gick i taket och avgick. Nu visar det sig att det inte blir någon neddragning inom försvaret på fyra miljarder. Det har Odenbergs efterträdare, ”Tomhylsan” Tolgfors (M), berättat.

Nu är det inte troligt att Mikael Odenberg kommer tillbaka som försvarsminister. Jag tror mer på Maria Borelius.

Borgs besparing blir inte av

Sten Tolgfors (M), Kallad ”Tomhylsan” av sin företrädare. Foto Maria Boholm

Socialdemokraterna måste vässa profilen

”Mona Sahlin måste föra världens mest framgångsrika parti tillbaka till makten.

Misslyckas hon och blir avsatt eller avgår så blir det snabbaste partiledarskiftet i Socialdemokraternas historia. Det skulle också göra partiet lite mer som andra.”

Sahlin granskas i SvD

Det skriver Göran Eriksson i Svenska Dagbladet som ägnar S-ledaren en hel del uppmärksamhet.

Först måste det bli ett hyfsat EU-val för S, som avstamp till riksdagsvalet 2010. Men kommer det att funka? När en partiledare är på toppen passeras solen, Jupiter och Andromedagalaxen. När en partiledare är på botten når det djupare än någon oljeborr. Det finns i debatten en viss närsynthet. Men kom ihåg hur det var med Göran Persson, en buffel som blev Trivsel-Torsten och sedan buffel igen. Det svängde snabbt  men det tillstånd som just rådde vid skrivtillfället  betraktades som det eviga. 

Risken är att dåliga siffror leder till en debatt om dåliga siffror, vilket ger än sämre siffror. När Sahlin öppnar munnen väntar alla att hon ska säga något om partiets kris, inte om högerregeringens politik. Det blir en ond, nedåtgående spiral. Bara ett vet man: denna spiral bryts.

Jag tycker att Socialdemokraterna och hela vänsteralliansen måste vara mer på hugget. Formulera klara, tydliga alternativ till högerpolitiken. Tala mycket om dessa alternativ och klaga inte bara på regeringen; även befogad kritik kan lätt upplevas som kverulans. Få framtidstron att lysa om S-förslagen: vi kan och vi vill ta Sverige ur krisen, vi har gjort det förr. Låt första maj bli avstampet för en tuffare, offensivare och mer kampglad socialdemokrati.

Vacker dag och många svarta rubriker

En mycket vacker, något kylig aprilmorgon. Jag har dragit fram soptunnorna eftersom sopkillarna kommer i dag.

Många fåglar har anlänt till ljuset; hundpromenaden ackompanjeras av vacker sång.

Det lyser vitt från slalombacken på Frösön.

Från tidningssidorna lyser det svart, titta bara.

Klipp ur SvD

Dystert i DN

SvD: Riv upp stoppet för bonusar

De borgerliga politiserar statens företagsägande, skriver P J Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarsida. Han är, i likhet med Peter Wallenberg, missnöjd med regeringens beslut att sätta stopp för bonusar i statliga företag och vill att beslutet ska rivas upp. regeringen har ju svängt 180 grader från förra sommaren. 180 grader till, ropar Linder.

”Det var just grov politisering av det här slaget som borgerliga debattörer varnade för under löntagarfondsmotståndet och när man gav AP-fonderna rätt att köpa aktier på börsen. Det är en stor besvikelse att en borgerlig regering ger sig hän åt den här sortens oöverlagda röstfiske.”

Ja, visst var det röstfiske. Jag tror att Reinfeldt, Olofsson och Borg egentligen vill ha bonusar. Och vad väljarna tycker väger tyngre än Wallenbergs och Linders uppfattningar.

Aditros neddragning en fet smäll för Östersund

Aditro i Östersund varslar 246 av 400 anställda i Östersund, mer i SvD. Vilken smäll! Företaget arbetar med teknisk support och kundtjänst. I slutet av förra året flyttades 130 jobb till Östersund. Men den allmänna nedgången i ekonomin slår hårt. Folk köper färre tekniska prylar och behöver inte lika mycket support. Det är också troligt att företag försöker ordna verksamhet själva istället för att lägga ut exempelvis kundtkjänst på externa företag.

Det är många unga som är anställda på Aditro, vilket leder till att ungdomsarbetslösheten i Jämtland kommer att öka mycket dramatiskt. Och eftersom Sverige ligger i topp då det gäller ungdomsarbetslöshet är inte chansen så stor att flytta inom landet till nya jobb. 

En statistisk jämförelse. En nedläggning av motsvarande grad i Stockholm skulle omfatta 3 700 anställda.

Regeringen kan inte lastas för finanskrisen men däremot för att insatserna mot arbetslösheten är för få och för försiktiga. Alliansen tror ju att marknaden ska fixa alla problem men så fungerar det inte. En aktiv stimulanspolitik kunde ha dämpat krisen.

Comeback Kid

Går det för fort för de borgerliga?

Per Gudmundson på Svenska Dagbladets moderata ledarsida hyser en liten oro för det.

” Plötsligt kan någon kommentator få för sig att kalla Mona Sahlin för the comeback kid , och allt kan vända. Ett ögonblicks oaktsamhet och man kan se de förväntade fyra åren förloras på fyra sekunder.”

Det är rätt: det svänger fort i politiken. År 1976 ledde Olof Palme stort över Thorbjörn Fälldin. Men det blev regimskifte. Gudmundsons oro är befogad: de borgerliga partierna kan få svårt att hålla in över mållinjen.

Journalisterna blir kvar – men papperstidningen?

Journalistiken får allt mindre betydelse.  Internet och ett ökat medieutbud skapar fler aktiva och kritiskt granskande medborgare, hävdar medieanalytikern Olle Lidbom i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Papperstidningen har svårt att hävda sig. Många yngre får aldrig vanan att läsa tidningen på morgonen. Istället bläddrar de fram på Internet. Där finns en enorm mängd information. Slår man på en person kommer kanske 70 000 svar. Jag tror att mängden information kommer att säkra jobben för journalister även i framtiden. Det krävs att någon prioriterar, plockar fram det udda och intressanta och relevanta. Om man i ett försök att vidga demokratin skulle skicka allt riksdagstryck till alla medborgare skulle knappast demokratin stärkas, däremot skulle pappersbrukens ägare bli rikare.

Det är troligt att plattformarna för morgondagens medier blir annorlunda. Internet kommer att ta över alltmer. Papperstidningen kanske blir en exklusivitet, som skor av krokodilskinn. Mediapolitiken i Sverige utgår emellertid i stor utsträckning från papperstidningen. Det är inte så konstigt eftersom Internet inte fanns då grunden lades för dagens mediapolitik. Frågan är hur man bäst bevarar mångfalden. Är det genom att ge presstöd till papperstidningar som ägs av rika mediahus eller genom att på olika sätt underlätta för bloggare (jag bloggar själv men är inte ute efter något bidrag för egen del). Nog krävs det ett omtänk då det gäller mediapolitiken.

Men jag tror att journalister kommer att finnas kvar och att deras jobb kommer att vara viktigt. När mängden information ökar så ställt större krav på att det sker ett urval. Och eftersom källorna är öppna kan ju den som vill kolla att journalisten inte manipulerar.

Skönsjungande kvinna på youtube

När man ser en artist tror man att det ska låta på ett visst sätt. Att se videoklippet här är inte bara njutbart, det är också en uppgörelse med egna fördomar.

Förnedringsteve en het sak

Vi dränks i förnedringsprogram, skriver Harry Amster i en tänkvärd krönika i Svenska Dagbladet på skärtorsdagen.

Han har rätt. Kanalerna ska överträffa varandra eller kanske underträffa är rätt ord. Jag såg en trailer för ett program där en kille skulle äta en tjurtestikel. Han försökte och var nära att spy. Och det var liksom programidén. Äckligt ska det vara.

Ibland undrar jag: de som medverkar som manusförfattare och programledare måste en gång haft drömmar. Att göra något stort och fint, något betydelsefullt. Att prestera något som gjorde andra imponerade. Och så slutade det med att skriva manus till förnedringsshower och att dra på sig storbrallorna och heja på den som försöker smäcka i sig en tjurnjure. En ocean skiljer drömmarna från verkligheten. Det är som att jämföra Shakespeare med pratbubblorna tillFantomen.

Gott om skitprogram i teve.

Socialdemokrater i säck och aska

Skärtorsdag.

###

Kärnkraftsvänner gillar inte att man berättar om olyckorna (se kommentarerna). Det strider mot marknadsföringsidén: en ren och fin gåva till mänskligheten. Att belysa risker är skrämselpropaganda. Är det också skrämselpropaganda att varna för hala vägar? Kärnkraften tillhör det gamla. Förnybar energi är framtiden. Kom ihåg Tjernobyl!

###

I Svenska Dagbladet analyseras Mona Sahlins sjunkande popularitet. Men som framgår av artikeln har hon chans att vända vinden. För ett halvår sedan var alliansen bara ett skämt. Om ett halvår kan den politiska verkligheten ha hunnit ifatt Reinfeldt. Det finns i Sveriges mest framgångsrika politiska rörelse en talang för uppgivenhet. Går det ont en tid är det som en evig dom fällts. Det är fel på politiken, partiledaren, alla andra i ledningen. På med säck och kom ihåg askan. Men det pendlar alltid i politiken. Morgondagens loser var gårdagens stjärna. Förmodligen är det Socialdemokraternas extremt långa maktinnehav som gjort att man inte är då duktiga på att hantera kriser och bakslag. Det har borgarna mer rutin på.

Nu betyder inte detta att man ska avstå från kritik och bilda hyllningskörer, nej då. I en levande rörelse måste det alltid vara debatt och omprövningar. Det är mest förhållningssättet som irriterar: några dåliga mätningar och det fastslås som en sanning NU KOMMER VI ATT FÖRLORA!

Mona Sahlin har det motigt

Dåligt om Annika Östberg

Jag såg Rapports lunchsändning. En reporter stod vid en lerig åker utanför Hinsebergsanstalten, där Annika Östberg nu finns. Han intervjuade en polis som haft någon periier uppgift vid transporten av henne. Han såg henne knappt. Och detta toppade Rapport med. Dålig journalistik. Man kunde lika gärna ha visat ett vykort över Örebro. ”I närheten av denna stad finns nu Östberg.”

Svenska Dagbladet berättar att Östbergs mor berättar, exklusivt för SvD. Men hallå, jag såg mamman i Rapport alldeles nyss. Hur exklusiv är då Svenskans intervju?

Exklusivt? Nåja...

Fascistoid förnedringsvåg

Vass krönika i Svd som går till storms mot en del humorprogram i teve. Bra rutet.

I kväll är det inte Mia och Klara.  Jag överlever nog det. En del var kul men det var mycket torrkvistar.

Det blev ingen skotertur. Då vill man ju ha sol. Istället tog den stora svarta doggen och jag en långpromenad upp mot ÖSK. Skönt och bra för blodsockernivån (min, inte hundens).

Gå och se Clintans film om ni har en chans. Mycket bra. En sån man går och funderar på dagen efter. Var det si? Var det så? Gjorde han rätt?

Frige Dawit Isaak!

Fyra tidningar – Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen – går gemensamt ut med kravet att Dawit Isaak ska friges. Det råder delade meningar om den här tupen av aktioner. En del menar att man ska jobba den tysta vägen och inte offentligt kritisera regimen i Eritrea. Eftersom den svensk-eritreanske journalisten har suttit fängslad i över sju år tycks den tysta vägen var svårframkomlig. Nu när det kommer oroande rapporter om Isakks hälsa finns det än större anledning att offentligt protestera.

Initiativet är bra. Hoppas att det leder till att fler engagerar sig, exempelvis utrikesminister Carl Bildt (M).

Klipp ur DN

Lär av Östros

Klipp ur SvD

Nu skiljer det bara 3,4 procentenheter mellan blocken. Ett tag var det nästa tjugo. Och för första gången har de tre oppositionspartierna halkat under femtio procent. Mer finns att läsa i SvD. För ett år sedan var många säkra på vänstervinst 2010. I dag är många lika säkra på att alliansen kommer att leda Sverige under nästa mandatperiod. Jag tror att det är förenklat att göra det hela till en fråga för eller emot Mona Sahlin. Däremot finns det anledning att granska oppositionspolitiken i stort. Rollen är ovan för socialdemokraterna och det märks.  I stort sett är det bara Thomas Östros som förmulerar en vass kritik mot alliansen och som envetet mal på med sitt budskap om stimulanser. Fler borde haka på.

Missnöjda resenärer

Ingen berättade för oss att havet var fullt med fisk. Barnen blev rädda.

Det är ett av de klagomål som kommit till ett reseföretag. En annan var missnöjd över att det var så mycket sand på stranden. Fler exempel finns i Svenska Dagbladet.

Researrangörer i Jämtland kanske får klagomål över att det finns en massa snö samt att sjöarna är täckta av is. ”Ingen upplyste oss om det.” Dessutom stod det pinnar i backarna och i längdspåren fanns det hemska uppförsbackar samt alltför branta utförsbackar. Vidare: det var ingen video i liftkorgen och våfflorna var för hårt gräddade.

Kommunerna nobbas

Klipp ur SvD

De borgerliga partierna är inte beredda att ge extrapengar till kommunerna, uppger Svenska Dagbladet. Statsministern aviserade detta lite kryptskt i tevedebatten med Sahlin: den kommunala självbestämmanderätten gäller även i kristider.

Krisens effekter slår hårt mot kommuner och landsting. Skatteintäkterna minskar och man får ta hand om människor som sparkats. Det kostar.

Alliansregeringen fullföljer på alla plan sin inaktiva linje. Maud Olofsson visar stor förståelse för bonusar men ringa förståelse för välfärdskrisen. Är det kanske så att systemskiftet är lättare att genomföra om den offentliga sektorn först försvagas?

Dödsstraff

Sean Hodgson är en fri man, efter tjugosju år i brittiska fängelser. Han dömdes för mordet på en ung kvinna. Nu har dna-tester visat att Hodgson inte kan vara gärningsman, berättar SvD.

Ibland främträder människor och kräver dödsstraff. Tänk om man hängt Hodgson. Vad skulle samhället göra då? Skicka en blombukett till familjen och säga ”alla kan vi göra fel”.

Det är inte enbart risk för att ta fel som är argument mot statsarrangerad avlivning. Det är ett inhumant straff, ovärdigt civiliserade samhällen.

Hoppas Sean får en fin tid utanför murarna.