Varför uppmärksammas vissa brottslingar så mycket?

Intressant artikel i nätupplagan av Dagens Nyheter. Hur kommer det sig att vissa brottslingar bli så omskrivna och uppmärksammade? Vilka mekanismer ligger bakom? Och vilka är för evigt dömda till en tillvaro i mediaskugga? 

Vad skulle till exempel Thomas Bodström vara om han inte vore snygg, talade väl och rörde sig vant i teve? säger professor Jerzy Sarnecki till DN.

Snygg grabb

Om Östberg och den evige Svartenbrandt

”Hon är en väldigt tung brottsling. Det har medierna passerat med mycket lätt hand. Jag antar att det beror på att man bestämt sig för att hon ska tas loss, då blir det för knepigt med en korrekt beskrivning av fallet.”

Det säger professor Leif G W Persson om Annika Östberg. SvD har en intressant artikel om den okritiska mediabevakningen av svenska Annika.  Även DN

Klipp ur DN torsdag

publicerar samma artikel, skriven av en medarbetare vid TT. Jag har tidigare tagit upp det i bloggen. Ingen ville väl bli den som riskerade frigivningen. Det var Hyggliga Gänget som var igång. Nu tror jag inte att en bättre bevakning hade lett till att Östberg hållits kvar i fängelse en dag längre. Många läsare och lyssnare har inte fått korrekt information om fallet – och en del har närmast framställt det som om USA och inte Östberg agerat felaktigt.

###

Sverige har en restriktiv tradition då det gäller att namnge personer som är döma för brott och än mer om det bara rör misstankar. Men det finns undantag. Lars-Inge Svartenbrandt, veeran inom den svenska brottsligheten. Nu är han åter gripen. Kvällstidningarna hade osis. Svarten greps innan löpen kom upp. På ett av löpen stod att han bara hade råd att äta havregryn. Nu lär staten stå för maten under en tid.

Svartenbrandt har suttit inlåst i omkring fyrtio år. En tid var han frälst och gav ut en bok. Men han återfaller i brottslighet, som juristerna säger. I regel är det rånförsök mot bensinmackar och annat oglamoröst.

Fängelse ska ju bidra till att den dömde återanpassas till samhället. I fallet Svarten har straffen inte haft avsedd verkan. Men det finns också ett annat motiv till att man dömer till fängelse: den skyldige ska bort från gator och torg. Dessutom kan straffet kyla av en del som planerar brott.

Fyrtio år bakom galler, det är bara tragiskt.