Oppositionen måste vässa profilen

Moderaterna är klart största parti i Stockholm. I ett riksdagsval nu skulle 41,5 procent ge sitt stöd till Moderaterna. Socialdemokraterna har 27,3 procent och är alltså ordentligt akterseglad, visar Dagens Nyheters redovisning.

Mycket talar för att det är ett resultat av det allmänt gynnsamma läget för Moderaterna och partiet ligger ju alltid bättre till i huvudstaden än i landet i genomsnitt. Men gapet är stort. En tröst kan dock vara att det tidgare pendlat våldsamt i Stockholm: ibland är Moderaterna störst, ibland Socialdemokraterna.

Oppositionspolitiken i stort måste vässas. I dag är det för tamt och lamt, för profillöst och utslätat. Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson måste ena sig i fler frågor, gå på offensiven och lägga fram konkreta förslag. 

Han skendränktes 183 gånger

Klipp ur SvD

New York Times har nya avslöjanden om tortyren av misstänkta terrorister, berättar Svenska Dagbladet.  En fånge skendränktes 183 gånger, ett grymt sätt att försöka bryta ned en människa. Vad de misstänkta har gjort spelar givetvis ingen roll. I ett civiliserat samhälle ska fångar behandlas med respekt.

Den ytterst ansvarige för tortyren var USA:s president George Walker Bush. Han borde ställas inför rätta. Många som dömts har gjort mindre ont än Bush. Det är en brist att alla statsledare i världen inte kan ställas till svars inför världssamfundet.

Majoritet vill byta kronan mot euro

Fler vill ha euro

Euron har medvind. Nu är det enligt en Sifomätning som Rapport låtit beställa en majoritet för att Sverige ska införa euro, mer finns att läsa i Dagens Nyheter.

Det är kanske inte så konstigt. Kronan har sjunkit i värde under finanskrisen. Många kan se introduktionen av en ny valuta som ett sätt att komma ur problemen. Men inget talar för att krisen varit mindre djup om vi haft euro. Nu har vi trots allt en viss självständighet i valutapolitiken.

Folkpartiet vill ha en ny omröstning och KD funderar på frågan. Men inom andra partier finns inget större intresse. En förklaring till det kan ju vara att politikerna inte vill gå på en ny nit. Det blev ju nej till euron i folkomröstningen, trots att det var så massiv uppslutning från de stora partierna och huvuddelen av medierna för jalinjen. Många ser försås risken att det blir en repris nästa gång.

Låt euron vara.

Varierat opinionsutbud

Enligt Sifos senaste har de rödgröna ett knappat försprång i opinionen. Men det handlar bara om 1,2 procentenheter. Eftersom det är 12 procent som nu säger att de inte ska rösta eller rösta blankt eller inte vill berätta vad de anser är det omöjligt för någon sida att beställa segersupé. Valet 2010 kan bli en riktig rysare. Mer finns att läsa i Svenska Dagbladet.

Dagens Nyheter redovisar Skops senaste mätning. Där leder alliansen: 50,6 mot 45,4 för de rödgröna.

En poäng är att Miljöpartiet ökar hos Sifo men minskar hos Demoskop. En förklaring kan vara att frågorna inte är identiska. Hos Skop fick de tillfrågade svara på frågan: ”Vilket politiskt parti tycker Du bäst om i rikspolitiken? Sifo ställde frågan: Vilket parti skulle du rösta på i riksdagsvalet om det vore val i dag? Det kan alltså finnas taktikröstare: man röstar på MP även om man inte tycker att partiet är bäst, för att rädda de rödgröna ska klara sig.

Kristdemokraterna hänger på gärdsgården: 3,9 procent i en mätning, 4,1 i den andra. Valet kanske avgörs av att många KD-röster kasseras vid sammanräkningen eftersom partiet inte når upp till fyra procent?

Länge såg det ut som om valet 2010 redan var avgjort. De rödgröna ledde stort, det var bara att sätta ut skorna på planen. Men det svänger snabbt i politiken. Nu är valet 2010 en helt öppen historia. Om man ska se det hela positivt ur S-synvinkel: det blir nu lättare att mobilisera valarbetare.

Sahlin leder och ligger efter.

De som skulle minska utanförskapet…

Det mesta av de tio miljarder regeringen satsar är automatiska höjningar för att a-kassans utgifter stiger när arbetslösheten ökar.

Henrik Brors skriver det i DN.

Det är i grunden samma kritik som Socialdemokraterna för fram.

Finansminister Anders Borg (M) säger i DN att vi nu upplever den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Det kan stämma men då är det märkligt att regeringen förhållit sig så passiv. Krisen slog ju inte ned i den svenska verkligheten i förrgår.

Uppenbart har regeringen tappat greppet om utvecklingen. Prognosen om nära 12 procents arbetslöshet 2011 ska ställas mot alliansens tal i valrörelsen om att minska utanförskapet. Nu är det rekordmånga som hamnar utanför arbetsmarknaden. Regeringens trovärdighet kommer efterhand att brytas ned. Kampen för jobben ger Socialdemokraterna ett mycket bra läge.

Borg uttalar sig i DN

Äntligen, svar på en av samtidens stora frågor

En av samtidens stora frågor är nu på väg att få sitt svar. Det handlar inte om svart materia, triangelns tredelning eller AMF, utan om vilken hund presidentfamiljen ska skaffa sig. Enligt amerikanska källor som Ekot refererar till blir det en portugisisk vattenhund. Den som vill veta mer om rasen kan gå till klubbens hemsida. Om jag förstår saken rätt är den portugisiska hunden anfader/anmoder till den ras jag har, newfoundlands. Man lär sig något nytt varje dag.

Tänk om Obamas skaffat sig en pittbull, då skulle säkert presidentens allmänna omdöme ha ifrågasatts. Eller om en kaukasisk ovtjarka sprungit innanför grindarna vid Pennsylvania Aveny. En jämthund skulle ha skällt ut alla besökare efter noter och det skulle kunna påverka USA:s förhållande till främmande makt. Om Obama satsat på en pekingeser skulle det ha kommit anklagelser om att man kröp för Kina. Tibetansk tempelhund skulle också kunna leda till politiska reaktioner. En bostonterrier skulle i Texas och Kalifornien ses som en bekräftelse på att Barack lierat sig med öststatsliberalerna. En sanktberhard skulle bara leda till dåliga vitsar om Barack var ute efter tunnen den har om halsen.

Emn portugisisk vattenhund blir nog bra. Ta den till Potomacfloden ibland. Och kör det ihop sig får Cesar komma och fixa ellt på en kvart och då får ni vara med i teve.

Ointresse för Europavalet

Förr kallades kyrkofullmäktigevalet för det glömda valet. Nu kan beteckningen användas för valet till EU-parlamentet. Två månader före valdagen har två av tre ingen aning om att det är val, berättar Dagens Nyheters nätupplaga.

En majoritet känner inte till valet till Europaparlamentet

”I Norrland är det mindre än var fjärde väljare som känner till valet, medan drygt var tredje i Västsverige svarade rätt år”, skriver Henrik Brors. Budskapet har väl inte nått fram till alla kolarkojer i Norrland. Men när det blir öppet vatten lär fler ta sig till centralorten och får kunskaper om det förestående valet.

Valdeltagandet år 2004 var 37,9 procent. Och vi som räckt finger åt USA för att så få deltar i presidentvalen.

Man kan vänta en intensiv personvalskampanj. År 2004 hade EU-kritiska Anna Hedh från Mörbylånga placerats LÅNGT ned på S-valsedeln, faktiskt på baksidan. Men hon blev inkryssad. Det året toppade Inger Segelström S-valsedeln men hon har inte märkts så mycket i Bryssel och får inte fortsätta. Det är ju Marita Ulvskog som toppar S-listan, ett mycket bra val tycker jag som är skeptisk till EU.

Den allmänna nedgången för S kan märkas i EU-valet. I dag har S fem mandat. Kommunalrådet Jens Nilsson (S) i Östersund är sexa. Det lär bli en nervös väntan i början av juni.

Efter femton års medlemskap är EU ointressant för de allra flesta. Många ballonger i valrörelsen lär inte ändra på det.

Statsvetare om Wanja Lundby-Wedin

Att Wanja Lundby-Wedin sitter kvar kan bli en black om foten för Socialdemokraterna.

Det tror några statsvetare som Svenska Dagbladet talat med.

Professor Ulf Bjereld, som är socialdemokrat, menar att Lundby-Wedin och LO-ledningen ”spelar ett högt spel och det finns en risk att de underskattat det politiska motståndet”.

Nästa stora opinionsmätning kommer att bli spännande. Nu är det ju inte så att man kan ge  LO-basen hela skulden för att Socialdemokraterna ligger illa till. Läget var illa även innan AMF-skandalen avslöjades. Men om det är så att det finns en stor folklig vrede kan den synas i kommande mätningar. Nästa opinionsmätning kommer att läsas med stort intresse vid Sveavägen 68, Norra Bantorget och Moderaternas partikansli.

Katastrofsiffror för Centerpartiet

Demoskops opinionsmätning har uppmärksammats främst för att Moderaterna har gått om Socialdemokraterna som landets största parti. Men det finns annat av intresse i mätningen.

Centern noteras för 3,4 procent, en minskning med hela 2,6 procentenheter. Det betyder att C är minsta riksdagsparti. I valet var C parti nummer tre, efter Socialdemokraterna och Moderaterna.

Även om nu raset inte är fullt så kraftigt som Demoskop fått fram så är Centern långt från valresultatet på 7,9 procent.

När det gick tungt för Olof Johansson startade partihögern en kampanj för att få bort honom. Det lyckades. Men Olle var aldrig nere på 3,4 procent. Jag tror att en del gamla bondeförbundare och kärnkraftskritiker lämnat Centern och att det inte skett någon tillströmning av kärnkraftsvänner och Stureplansfolk. De som är till höger har ju ett stort och framgångsrikt parti att stöda sig mot, Moderaterna. Varför ska de riskera sin röst på ett parti som kanske inte kommer in i riksdagen?

Centern kan inte klaga på att man inte kommer fram i medierna, den vanliga politikerklyschan när det går tungt. Maud Olofsson är den mest uppmärksammade politikern i landet. Vad drar Centern för slutsatser av det?

Att vinna regeringsmakten men förlora sin själ. Så kan Centerns moderna historia sammanfattas.

Fackkeps och partihatt

I Svenska Dagbladet finns en sammanfattning vad olika tidningsledare har för åsikt om att Wanja sitter kvar som LO-ordförande.

En intressant fråga som tas upp är samverkan mellan LO och Socialdemokraterna. LO:s ordförande sitter ju i det mäktiga verkställande utskottet i Socialdemokraterna. Det gör att personen i fråga inte bara är facklig företrädare utan också ledande politiker. Konstruktionen är inte omkomplicerad, att påstå det är naivt.

En gång var det också så att LO:s ordförande skulle sitta i riksdagen. Arne Geijer (före detta LO-bas) satt perioden 1955-76. Det ansågs nödvändigt att fackets främste representant också var med i riksdagen. I dag är det nästan otänkbart.

Ett exempel på hur det kan bli. Stefan Löfven är ordförande i IF Metall. Han är positiv till kärnkraft och ligger nära alliansens linje i den frågan. Samtidigt är han ledamot i Socialdemokraternas verkställande utskott (som suppleant). Och som bekant har S tillsammans med V och MP formulerat ett mot kärnkraften mycket kritiskt program. Ska nu Löfven gå ut i valrörelsen och kämpa för en energipolitik som han inte alls tror på? Ska han som Metallbas arbeta för att alliansens energipolitik blir den som gäller?

Personalunionerna ställer till många problem. När ska fackkepsen vara på och när passar det med partihatten?

Tisdag morgon, Wanja avgår inte i dag

Det kan bli en fin dag. Det är sol bakom berget. Lutar åt en tidig repa med den stora svarta doggen.

###

Annika Östberg får komma hem och bra är det. Inte blir världen bättre för att hon sitter inlåst i Kalifornien i ytterligare tio år. Det är platsbrist på fängelserna i USA och det kan vara en förklaring till att Östberg släppts. Men det Sverige hon lämnade på sextiotalet är inte det Sverige hon återvänder till, säger Ekoreportern. Nej, och tur är det.

###

17 miljarder ska rädda jobb i kommuner och landsting, skriver alliansens fyra partiledare på DN-debatt.

Bra men för sent. Oppositionen har i månader krävt satsningar av den här typen men då har kamrer Reinfeldt sagt nej. Nu har andra länder satsat budgetpengar och till sist har även högerministären i Sverige insett att det är nödvändigt att satsa.

###

En sak vet jag säkert: Wanja Lundby-Wedin kommer inte att avgå i dag.

Regeringen aviserar satsningar till kommuner och landsting.

Massarbetslöshet hotar

Klipp ur Svenska Dagbladet

Borg är orolig

Regeringens prognos fär ekonomin under de närmaste åren är mycket dyster. Nästan tolv procent beräknas vara arbetslösa 2011, skriver DN. Det är alltså inga röda agitatorer i slokhatt som åker runt och svartmålar läget, utan det är den borgerliga finansministern.

Samma dag som den dystra rapporten presenterades kom Socialdemokraterna med sitt program för fler jobb, mer att läsa här.

Jag citerar några rader:

”En stark arbetslinje är livsnerven i den nordiska, socialdemokratiska välfärdsmodell som skapar hög sysselsättning, låg arbetslöshet och jämlikhet och som motverkar fattigdom och ger människor möjlighet att utvecklas. I vår välfärdsmodell delar vi utvecklingens risker och kan därför välkomna de möjligheter som frihandel och teknisk utveckling innebär.”

Anders Borg verkar närmast lamslagen. Fredrik Reinfeldt uppträder som en gammal gnetig kamrer som ser varje utgift som en förlust. Man kan inte lasta alliansregeringen för den globala finanskrisen men däremot för sättet att hantera krisen.

Anders Borg (M) verkar närmast lamslagen. Foto Carl-Johan Friman

Det Socialdemokratiska alternativet inger hopp. Men det är långt till september 2010. Arbetslösheten hinner skena iväg och ekonomin försvagas ytterligare. Sverige och svenska löntagare får betala dyrt för alliansregeringens passivitet.

Dystert från KI

En kvarts miljon jobb försvinner till 2010

En mycket dyster prognos från Konjunkturinstitutet redovisas i Dagens Nyheter. Krisen djupnar. Både hushållen och företagen ser dystert på framtiden. Investeringar i nya maskiner på fabriken får anstå, liksom inköp av en ny spis till hemmet.

- Regeringen har missbedömt allvaret i krisen och dess passivitet har redan lett till alltför hög arbetslöshet. Statsfinanserna eroderas av den ökande arbetslösheten och regeringen håller på att tappa greppet. Det säger S-talesmannen Thomas Östros, mer att läsa här.

Han har helt rätt. Nationalekonomen J M Keynes och Ernst Wigforss (S-finansminister och teoretiker) pläderade för satsningar i kriser, i strid med den gängse nationalekonomiska skolan. Istället för att blåhålla på pengarna skulle man investera. Det gav människor arbete, de kunde handla, ekonomins hjul började snurra snabbare. Men nu är vi tillbaka till tidigt trettiotal. Borgarna vill hålla igen, Socialdemokraterna vill satsa. Det är det gamla mot det nya.

Thomas Östros visar att det finns alternativ till den borgerliga politiken.

Sommartissöndag

0-0, triumf för Sverige

För att använda en sliten klyscha: oavgjort var en seger för Sverige. Mer i SvD.

Lars Lagerbäck avfärdades länge som en fåordig tönt. En del pekade på Svennis som ett föredöme. Men tiden jobbar för Lagerbäck.

Han är uppväxt i Alby, inte Stockholmsförorten utan det lilla brukssamhället i västra Medelpad, några mil från den kända järnvägsknuten Ånge. Där i Alby hade S-tidningen Dagbladet sitt procentuellt sett starkaste fäste.

Jag trodde att rötterna till Medelpad skulle får LL att ta ut en del spelare från Giffarna i landslaget. Men så blev det inte. Men om han gjort det skulle statistiken ha varit än snyggare.

###

Sommartid. Ute snöar det. Nog lutar det starkt åt skidskytte i dag. Heja Helena! Skoterturen får vänta.

###

Från Frösöns strand såg man tydligt att stora delar av Östersund var mörklagd. Många hörsammade uppmaningen att släcka ljuset mellan 20.30 och 21.30. Det är bra, det visar att det finns insikt och engagemang.

###

Hundens morgonlek: att leka med en skata. Fågeln hoppar mellan grenarna och sitter tryggt, flyger över till ett annat träd och inväntar hunden. Så fortsätter det länge. Skatan är cool och doggen speedad.

Styrkebälte? Pyttsan

Kärvt för Hägglund.

En gång kallades den politiska mitten styrkebältet i svensk politik. I den mätning som presenterades i DN i dag har Centerpartiet och Folkpartiet tillsammans 12,5 procent och är inte ens hälften så stora som Moderaterna. Det är inget styrkebälte utan snarare något som leder tanken till papperssnören.

En förklaring är ju att C och FP lagt sig för Moderaterna, accepterat att partiet dominerar i alliansen och regeringen.

När Maud Olofsson valdes var hoppet att det skulle bli ett genombrott. Partiet kunde kanske bli en tredjedel så stort som under Fälldins storhetstid. Men just inget har hänt.

När Jan Björklund valdes till Folkpartiledare fanns förhoppningar om att man skulle bryta igenom tioprocentsvallen. Men icke! Det är Moderaterna som skördar.

Ju närmare valdagen vi kommer, desto mer ökar partiegoismen. De små borgerliga partierna måste profilera sig, väcka uppmärksamhet, få utdelning.Problemet är bara att Moderaterna är snabba att göra motdrag. Kanske Maud Olofsson kunde ha tagit en del högerväljare på detta att hon visade svagt intresse att ingripa mot bonusar. Men veckan efter kom det ju andra besked, förmodligen ett resultat av ett strategimöte hos moderaterna. Mönstret kan komma att upprepas. Först utspel från något av småpartierna, sedan kommer den moderata ångvälten. Kommer då alliansen att spricka? Knappast. De fyra partierna har mycket att förlora på det. Men ambitionen att hålla ihop och samtidigt ökna det egna partiets ställning kan leda till betydande svårigheter och underlätta för oppositionen.

Läget är allvarligast för Kristdemokraterna. Alf Svensson hade förmågan att samla skarorna på den yttersta dagen (valdagen) men Göran Hägglund har svårt att bryta igenom. Kanske det blir moderater som stödröstar på KD, i förhoppning om att det ska rädda alliansen.  För om KD får 3,9 procent är det osannolikt att det blir en borgerlig statsminister. En del socialdemokrater har genom åren stödröstat på Vänsterpartiet, nu kan det blir en motsvarighet på den borgerliga kanten.

Positionerandet inom alliansen kan leda till påfrestningar och ta kraft från huvuduppgiften att bekämpa oppositionen.

Bonusdebatt

Riksdagen har diskuterat bonusar. På Svenska Dagbladets hemsida finns ett långt referat, replik för replik. Tack för det.

Det var ju den borgerliga alliansregeringen som genomdrev systemet med fler och högre bonusar. När opinionsvindarna drog fram så hukade man och ändrade sig. Maud Olofsson var måttligt intresserad av förändringar i förra veckan men den här veckan var det annat ljud i skällan. Vad är orsaken?

Centern har det opinionsmässigt motigt. Genom att göra utspel om uppluckrad arbetsrätt, fortsatt kärnkraft och ovilja att förändra bonussystemet hoppades man att attrahera en del klassiska högerväljare. Sådana som tycker att facket har för stor makt, att det är fint med lite extra till de flitigaste och att atomkraften är bra. Men Moderaterna inser vad som händer och tvingar Centerledaren till en förnedrande reträtt. Det är en form av borgerlig kannibalism.

Jag tycker att Vänsterpartiets  Lars Ohly var bäst i debatten. Synd att Thomas Östros inte hade tillfälle att delta.

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly

Wanja m m

Kall, mulen morgon. Wanja sitter kvar. Viggo sitter kvar. Hunden, däremot, vill inte gärna sitta kvar.

###

Att toypudeln existerade visste jag inte, Eva. Men visst är det en toypudel Wanja gjort.

Lundby-Wedins 400 000 i extrainkomster från extrauppdrag överstiger med råge vad huvuddelen av medlemmarna får ut när de jobbar åtta timmar om dagen. Och dessutom verkar det ju inte vara fråga om någon större arbetsinsats. Vad lätt det är att världarna flyter isär.

###

Bra att Sverige inte deltar i ett ryskt propagandajippo för den planerade gasledningen på Östersjöns botten. Anders Ygeman (S) uttalade sig bra i Ekot. Hela denna satsning är mycket tveksam och de ryska hoten att istället frakta gasen med båtar gör inte det hela mer sympatiskt.

###

I dag är det inte våffeldagen. I dag blir det kruska, knäckebröd och isvatten – och givetvis Zoegas mörkrostade kaffe. 

###

Ha en bra dag!

Anders Ygeman (S) är skeptisk till gasledningen på Östersjöns botten.

Viggo fick fel

Viggo i Resumé

Ok, Viggo fick fel. Klockan 23.59 insåg jag det. Han spådde att Wanja skulle städa ur skrivbordslådorna i tisdags. Så blev det inte. Men det var ju en grov chansning.

Lundby-Wedin skrev under verksamhetsberättelsen/årsredovisningen. Det ligger henne i fatet. Vad ska det stå i de dokument som kan frita hennes från ansvar? Det är svårt att lista ut.

Dödsstraff

Klipp ur DN, tisdag

Färre länder har dödsstraff, berättar Dagens Nyheter. Men fler människor avrättades i fjol än 2007. I topp ligger Kina och där finns ett betydande mörkertal. Minst 1 718 avrättades och sjutusen dömdes till döden. I Uzbekistan och Argentina avskaffades dödsstraffet i fjol.

I Europa är det bara Vitryssland som använder systemet med statsavlönade bödlar. Men så styrs ju landet av ett gangster som far hårt fram med oppositionen. Att dödsstraffet avskaffats i länder som England, Frankrike och Spanien är en stor framgång. Frågan är när USA ska ta steget till den civiliserade världen. I fjol avrättades  37 personer.

Amnesty International skriver att fyra personer släpptes ur amerikanska dödsceller under 2008  efter att ha befunnits oskyldiga. De hade suttit över tio år i dödscell. Ibland är det bra att kvarnarna går långsamt.

Under galgen

I förra veckan visade Centerledaren Maud Olofsson ett måttligt intresse för att ingripa mot  bonusar i statliga företag. Skulle det innebära att även sopåkarna skulle omfattas, undrade hon. Men opinionstrycket blev för starkt och förmodligen har andra i regeringen insett att Olofssons linje är farlig. Därför kom beskedet på DN-debatt i tisdags. Det blir stopp för bonusar i statliga företag. Självfallet är det bra att regeringen till sist reagerat. Men utan opinionstryck – från tidningar och bloggare och organisationer – skulle förändringen aldrig ha skett. Det är värt att minnas att det var den borgerliga regeringen som underlättade och förbättrade villkoren för högavlönade statliga chefer.

Olofsson fick ge sig. Klipp ur DN.

Kommunerna nobbas

Klipp ur SvD

De borgerliga partierna är inte beredda att ge extrapengar till kommunerna, uppger Svenska Dagbladet. Statsministern aviserade detta lite kryptskt i tevedebatten med Sahlin: den kommunala självbestämmanderätten gäller även i kristider.

Krisens effekter slår hårt mot kommuner och landsting. Skatteintäkterna minskar och man får ta hand om människor som sparkats. Det kostar.

Alliansregeringen fullföljer på alla plan sin inaktiva linje. Maud Olofsson visar stor förståelse för bonusar men ringa förståelse för välfärdskrisen. Är det kanske så att systemskiftet är lättare att genomföra om den offentliga sektorn först försvagas?