Påskafton

Solig, vacker påskafton. Jag tog en långpromenad med svarta doggen och det var härligt. ”Glad påsk” ropade någon och jag ropade tillbaka. Svenskar är inte så stela som man gör gällande.

I går i Offerdal var det ren, lamm, lax och annat gott, samt en frågeslinga. Barnen fick påskägg. Vi kom överens om att åka och lyssna på doktor Annika Dahlqvist, som kommer till Kluk senare i månaden.

Nu när jag promenerade längtade jag ut till isen. Är det någon pimpeltävling i morgon kanske?

Glad påsk på dig!

Långfredagarna var helt enkelt skittråkiga

Småmulet men den med optimistiskt sinnelag kan skönja solen.

Inga tidningar i brevlådan i dag. Man får lita till nätet.

Det blir en tur till Offerdal i eftermiddag.

Jag skrev tidigare om att långfredagen förr i tiden var en stilla dag. Ingens dans. Om filmer visades var det ingen ren underhållning utan allvarsmättade filmer med Gunnar Björnstrand, typ. Allt var tråkigt, sett från barnets perspektiv. Dessutom skulle man inte hälsa på folk på långfredagen, det var ofint att bara dyka upp, och ingen kom och hälsade på. Jo, morfar kanske, för  han tillhörde ju familjen. Han brukade titta in varje dag och fika och kommentera nuets skeenden. Men långfredagarna gick sakta. Dessutom var många kompisar bortresta, även om ingen reste så långt som till fjällen. De som var borta var hos mormor eller morfar. Radion var inte så stort sällskap och man hade samma strikta syn på vilka program som skulle sändas. Skittråkiga program, tyckte man som barn och ungdom. ”Jag får kanske bjuda på en promenad”, sa pappa. Han brukade göra långa promenader med doggen, ibland var han ute flera timmar. Det var definitivt inget kul. ”Nej tack”, sa jag.

Att den officiella, tunga filten  som lades över dagen har tagits bort är ju bra. Nu är det som vilken helgdag som helst. Men den som känner för en stilla långfredag med Gunnar Björnstrand kan ju satsa på det. Nu ska jag närmast göra en potatisgratäng, köpa påskägg och valla doggen. Ha det så bra!

Dansförbudet på långfredagarna

Mycket folk på Lillänge köpcentrum. En del bar ut flak med öl. Andra kom med välfyllda matkassar. Som vanligt var det anarki på parkeringen. Allt som inpräntades på körskolan är som bortblåst: det är bara att tuta och köra. Polisen skulle kunna hämta in stora bötesbelopp där uppe.

Det finns hopp om påskvädret. Men en och annan opinionsundersökning kan ju skymma solen för en del. 

Förr var det dansförbud på långfredagarna. Då ordnade de politiska ungdomsförbunden danser. De som ville dansa fick lösa in sig som medlem. Åtskilliga som senare hamnade i riksdagen eller kommunfullmäktige dansade in i politiken. Nu är det dessbättre fritt fram för dans på långfredagarna men det försvårar nyrekryteringen för ungdomsförbunden.

Det ordnas många pimpeltävlingar i påsk. Problemet är att det på många ställen är mycket vatten på isen, det är inte så kul att stå i en pöl och pimpla. Dessutom är en del isar svaga men man får ju förutsätta att arrangörerna håller koll på det. 

Det finns hopp, enligt SvD

Guld för Helena?

På programmet i dag: skidskytte, kvinnor. Den stora frågan är vem som ska vinna världscupen, Helena Jonsson eller Kati Wilhelm. Sprinttävlingen genomförs i Khanty Mansijsk, Ryssland. Sveriges bästa expertkommentator Kalle Grenemark från Hedenäset i Norrbotten finns på plats så jag väntar en trevlig eftermiddag i stolen.

Jag håller tummarna för Helena, som ju bor här i Östersund men som kommer från Helgum i Ångermanland. Ibland när jag är ute med doggen möter jag sådana som kommer med skidorna i handen och geväret på ryggen. Skidskyttestadion i Östersund är en fin anläggning, inte bara för skidskyttar, och man förstår att en stor del av skid- och skidskytteeliten bor i stan.

###

Det är småmulet och längre söderut är det snö. Jag tror att snön kommer hit upp senare i veckan och inte mig emot. Det behövs lite puder till påsk. En grön påsk är pest.

###

Nu är det dags för en repa med den stora svarta doggen. Jag har laddat med 40 enheter insulin och har ett paket fruktsocker i fickan utifall nivåerna skulle rasa. Mest är det en trygghetskänsla. Några få gånger har nivåerna varit för låga och det är ingen behaglig upplevelse.