###

Enligt en ny undersökning går moderaterna som tåget. Plus 3,8 procentenheter. Citat ur SvD:

Enligt Sifo skiljer det idag 3,4 procentenheter, eller knappt 200000 väljare, mellan den rödgröna och den borgerliga alliansen. I januarimätningen var gapet mellan blocken 10,3 procentenheter, motsvarande knappt 600000 väljare.

Alla dessa mätningar förvirrar. På måndag har de rödgröna stabil majoritet. På tisdag kommer alliansen med en mäktig spurt. På onsdag är flera partier ute ur riksdagen. På torsdag är alla med igen. Visst är det förvirrande.

Poisitivt i den nu aktuella mätningen: Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna når inte upp till spärren på fyra procent. Verklighetens folk vill tydligen inte ha KD i riksdagen. Och SD, som kommer från gruppen Beavara Sverige Svenskt, ratas av drugt 96 procent av de svenska väljarna. Två partier som gärna talar å vanligt folks vägnar är isolerade.

Klipp ur SvD

På frågan om vem som är bäst på att leda en regering får statsminister Fredrik Reinfeldt ett mycket starkt stöd. 73,9 procent anser att han är bäst. Det är bara 26,1 procent som lägger rösten för S-ledaren Mona Sahlin. Det betyder att alla sossar inte sluter upp bakom partiledaren. Avståndet mellan regeringschefen och oppositionsledaren har ökat. Mer i Svenskan.

Valåret 1976 tyckte en majoritet att Olof Palme var bäst som regeringschef. Ändå kunde Thorbjörn Fälldin (C) bilda regering på hösten samma år. Man ska alltså vara försiktig att dra långtgående slutsatser utifrån popularitetsmätningar. En sak är att den sittande regeringschefen alltid har fördel.

Det var bra uppslutning på första maj över hela landet. Visst kan det vara ett tecken på att vinden är på väg att vända. Den opinionsmätning som kom första maj visade också att oppositionen är i ledning. Det finns hopp.

Väljarna har störst förtroende för alliansen då det gäller jobbpolitiken. S har åkt kana, från 44 till 27 procent. 50 procent tror att alliansen är bäst på att sköta ekonomin, bara 27 procent säger Socialdemokraterna. Enda ljusglimten är att Socialdemokraterna har ett starkare förtroende då det gäller vården. 

I vårbudgeten kommer regeringen att satsa på en traditionell arbetsmarknadspolitik (AMS-politik som Moderaterna brukade säga). Men passiviteten i jobbfrågan har inte än slagit igenom i opinionen. Arbetslösheten skenar och oppositionen fårallt sämre siffror.

Det här är alarmerande siffror.  Som partisekreterare Ibrahim Baylan säger befinner sig det socialdemokratiska partiet i en svacka, så är det bara. Och att väljarna har större förtroende för högern då det gäller jobbpolitiken svider extra i S-själar.

Vad kan då göras?

Kanske är det så att för mycket av den socialdemokratiska politiken har handlat om att klaga på regeringen, för lite har varit egna idéer. Ok, man ska kritisera en dålig regering men om man inte också är aktiv för att föra ut alternativa idéer så upplevs det hela mest som gnäll. Och vem gillar det? Nu brukar invändningen alltid vara ”vi presenterar våra förslag men medierna skriver om Maud Olofsson” Underförstått: det är murvlarnas fel. Men utmaningen måste vara att utarbeta och presentera förslag som väcker uppmärksamhet. Det måste bli ett annat drag i S-politiken, mer inslag av optimism. Vårbudgeten, som innebär att Moderaterna satsar på AMS-politik, kan vara början till en mer framgångsrik politik. Men skäll inte bara på Borg utan lägg fram egna vassa förslag

Ny dyster mätning för Socialdemokraterna

Demoskops opinionsmätning har uppmärksammats främst för att Moderaterna har gått om Socialdemokraterna som landets största parti. Men det finns annat av intresse i mätningen.

Centern noteras för 3,4 procent, en minskning med hela 2,6 procentenheter. Det betyder att C är minsta riksdagsparti. I valet var C parti nummer tre, efter Socialdemokraterna och Moderaterna.

Även om nu raset inte är fullt så kraftigt som Demoskop fått fram så är Centern långt från valresultatet på 7,9 procent.

När det gick tungt för Olof Johansson startade partihögern en kampanj för att få bort honom. Det lyckades. Men Olle var aldrig nere på 3,4 procent. Jag tror att en del gamla bondeförbundare och kärnkraftskritiker lämnat Centern och att det inte skett någon tillströmning av kärnkraftsvänner och Stureplansfolk. De som är till höger har ju ett stort och framgångsrikt parti att stöda sig mot, Moderaterna. Varför ska de riskera sin röst på ett parti som kanske inte kommer in i riksdagen?

Centern kan inte klaga på att man inte kommer fram i medierna, den vanliga politikerklyschan när det går tungt. Maud Olofsson är den mest uppmärksammade politikern i landet. Vad drar Centern för slutsatser av det?

Att vinna regeringsmakten men förlora sin själ. Så kan Centerns moderna historia sammanfattas.

Moderaterna har sensationellt höga siffror i senaste opinionsmätningen, mer finns att läsa i DN. Samtidigt rasar Folkpartiet och Kristdemokraterna. Om det vore val i dag skulle KD inte få plats i riksdagen. Problemet för de borgerliga är att Moderaternas framgångar tvingar fram profileringar hos de andra tre partierna. Och det är i sig alltid ett hot mot sammanhållningen. Istället för att prioritera alliansen prioriterar man det egna partiets väl och ve. Det gäller att övertyga egna väljare om att Moderaterna inte är något alternativ. Och varje sådant utbrytningsförsök hotar att leda till motattacker, något som försvagar alliansen. Moderata strateger äter krämbullar, borgerliga strateger får bita i det sura äpplet.

Samtliga oppositionspartier har minus i senaste mätningen, detta i en av de värsta lågkonjunkturerna. Man har problem att koppla samman krisen med den borgerliga politiken (därmed inte sagt att krisen enbart beror på den borgerliga politiken). Den som klarar pedagogiken bäst är Thomas Östros, skuggfinansministern.

Thomas Östros, skuggfinansminister