Styrkebälte? Pyttsan

Kärvt för Hägglund.

En gång kallades den politiska mitten styrkebältet i svensk politik. I den mätning som presenterades i DN i dag har Centerpartiet och Folkpartiet tillsammans 12,5 procent och är inte ens hälften så stora som Moderaterna. Det är inget styrkebälte utan snarare något som leder tanken till papperssnören.

En förklaring är ju att C och FP lagt sig för Moderaterna, accepterat att partiet dominerar i alliansen och regeringen.

När Maud Olofsson valdes var hoppet att det skulle bli ett genombrott. Partiet kunde kanske bli en tredjedel så stort som under Fälldins storhetstid. Men just inget har hänt.

När Jan Björklund valdes till Folkpartiledare fanns förhoppningar om att man skulle bryta igenom tioprocentsvallen. Men icke! Det är Moderaterna som skördar.

Ju närmare valdagen vi kommer, desto mer ökar partiegoismen. De små borgerliga partierna måste profilera sig, väcka uppmärksamhet, få utdelning.Problemet är bara att Moderaterna är snabba att göra motdrag. Kanske Maud Olofsson kunde ha tagit en del högerväljare på detta att hon visade svagt intresse att ingripa mot bonusar. Men veckan efter kom det ju andra besked, förmodligen ett resultat av ett strategimöte hos moderaterna. Mönstret kan komma att upprepas. Först utspel från något av småpartierna, sedan kommer den moderata ångvälten. Kommer då alliansen att spricka? Knappast. De fyra partierna har mycket att förlora på det. Men ambitionen att hålla ihop och samtidigt ökna det egna partiets ställning kan leda till betydande svårigheter och underlätta för oppositionen.

Läget är allvarligast för Kristdemokraterna. Alf Svensson hade förmågan att samla skarorna på den yttersta dagen (valdagen) men Göran Hägglund har svårt att bryta igenom. Kanske det blir moderater som stödröstar på KD, i förhoppning om att det ska rädda alliansen.  För om KD får 3,9 procent är det osannolikt att det blir en borgerlig statsminister. En del socialdemokrater har genom åren stödröstat på Vänsterpartiet, nu kan det blir en motsvarighet på den borgerliga kanten.

Positionerandet inom alliansen kan leda till påfrestningar och ta kraft från huvuduppgiften att bekämpa oppositionen.

Ny vecka, folks

Doggen var sugen på en skotertur

Doggen var sugen på en skotertur. Men någon gång måste man vara bestämd och säga nej. Det blev en biltur istället.

Söndagen är på väg att ta slut. Ambitiösa människor sitter med näsan i kalendern för att få grepp om vecka 13. Här är något som inte händer.

Måndag. Maud Olofsson sjunger en kampsång mot kärnkraft på bygdestugan i Mellansel.

Tisdag. Påven säger ”peace and love” och meddelar att kyrkan ska investera i kondomfabriker.

Onsdag. Med anledning av den djupa finanskrisen startar auktionen Krama en miljonär.

Torsdag. Major Björklund meddelar att det svenska försvaret är än starkare eftersom man hittat fjorton ordonansmotorcyklar i ett förråd i Halland. ”Nu darrar Putin”, säger FP-ledaren.

Fredag. Finansminister Anders Borg (M) pläderar för att löntagarkollektiv ska ta över driften av bonusbolag.

Lördag. KD-seminarium på temat Finns det ett liv efter valet 2010?

Söndag. Angela Merkl fördömer protektionism inom EU men säger att det tyska stödet till den inhemska industrin istället är uttryck för vanlig hederlig nationalism.

Kommunerna nobbas

Klipp ur SvD

De borgerliga partierna är inte beredda att ge extrapengar till kommunerna, uppger Svenska Dagbladet. Statsministern aviserade detta lite kryptskt i tevedebatten med Sahlin: den kommunala självbestämmanderätten gäller även i kristider.

Krisens effekter slår hårt mot kommuner och landsting. Skatteintäkterna minskar och man får ta hand om människor som sparkats. Det kostar.

Alliansregeringen fullföljer på alla plan sin inaktiva linje. Maud Olofsson visar stor förståelse för bonusar men ringa förståelse för välfärdskrisen. Är det kanske så att systemskiftet är lättare att genomföra om den offentliga sektorn först försvagas?

Sämre trygghet

Centerledaren Maud Olofsson flaggar för att hon kommer att driva frågan om förändringar i lagen om anställningstrygghet. Det är begripligt. Högerpartier brukar vara motståndare till att anställda har starka rättigheter. Se bara på Thatcher i Storbritannien, hon som krossade facket. Det märkliga är att Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna inte alls är intresserade av att ändra i las. Först ska alltså Olofsson övertyga regeringskamraterna om att ge de anställda ett svagare skydd. Hon kanske är medveten om att det kan bli tufft. Men Centern kan sno åt sig en del röster från de andra partierna; det finns ju en del konservativt sinnade företagsledare som tror att vägen till framgång går via försämrad trygghet.

För länge sedan gick Centern in i en valrörelse med fältropet Centern tycker som LO. Det var cirka

Maud Olofsson vill försämra de anställdas skydd. Foto Pawel Flato

femton ljusår sedan. I dag är det den nyliberala Stureplanscentern som är tongivande.

Det är trist att se det gamla folkrörelsepartiets förfall.