Dalarna – 2,87

Gotland – 1,59

Gävleborg – 3,41

Halland – 4,87

Jämtland + 0,14

Jönköping – 4,82

Kalmar – 5,73

Kronoberg- 5,46

Norrbotten  +0,38.

Malmö kommun – 6,59

Skåne, norra o östra – 6,47

Skåne södra – 8,15

Skåne västra – 6,17

Sthlm kommun – 2,29

Sthlm län- 3,93

Södermanland – 7,54

Uppsala – 3,52

Värmland  -3,35

Västerbotten – 1,65

Västernorrland – 1,99

Västmanland – 3,43

V Götaland, norra – 6,09

V Götaland södra – 4,48

V Götaland västra  -5,68

V Götaland östra -4,54

Göteborgs stad – 3,71

Örebro – 4,28

Östergötland – 4,45

Här är skillnaden i procent mellan Socialdemokraternas valsiffror 2006 och 2010.

Partiet ökade i två valkretsar, Norrbotten och Jämtland. I alla andra blev det minus i protokollet. Allra störst blev minskningen i Malmö kommun men hela Skåne är ett mörkt kapitel för S. Den lägsta nedgången i de fyra skånska valkretsarna var 6,17 procent.

Även i Västra Götalands-regionen blev det stora bakslag.

Plus

Norrbotten

Jämtland

Upp till 1 procent minus.

0

Upp till 2 procent minus.

Gotland.

Västernorrland.

Västerbotten.

Upp till 3 procent minus.

Dalarna.

Stockholms kommun.

Upp till 4 procent minus.

Gävleborg

Stockholms län.

Uppsala

Värmland

Västmanland

Göteborgs stad.

Upp till 5 procent minus.

Halland.

Jönköping.

Västra Götaland södra

Västra Götaland östra.

Örebro.

Östergötland.

Upp till 6 procent minus.

Blekinge.

Kalmar.

Kronoberg.

Västra Götaland västra.

Upp till 7 procent minus.

Malmö stad.

Skåne, norra och östra

Skåne västra

Västra Götaland norra.

Upp till 8 procent minus.

Södermanland.

Upp till 9 procent minus.

Skåne södra 8,17.

Sämst i Norrland är Gävleborg med minus 3,41. Tillbakagångarna i Västernorrland och Västerbotten låg på under två procent. I Norrbotten och Jämtland blev det till och med en ökning.

Hur kommer det sig att S-politiken möter mycket starkare motstånd i söder än i norr? Hur kommer det sig att läget är dystert i de tre storstadsområdena, där toppnoteringen (Malmö) är 28,65 procent?

Många frågor är det.

En snabb slutsats kan vara att S måste söka sig bort från det rödgröna samarbetet. Men efter 2006 angavs oenigheten till vänster som en av förklaringarna till raset och många menade att det krävdes samverkan. Man kan inte alls vara säker på att samarbetet ledde till nederlag; det kanske är så att nederlaget blivit större utan samverkan.

Kanske var det så att de politiska skiljelinjerna inte framstod tydliga nog i valrörelsen. Det var som att välja mellan välfärd och välfärdens kärna, mellan det gamla och det nya arbetarepartiet, mellan två mittenalternativ. Om alla nu jagar medelklassväljare i valet 2014 är risken för att valrörelsen än mer blir en skönhetstävling.

Jag tror att socialdemokratin måste tillbaka till rötterna, idémässigt och organisatoriskt.

Moderaterna tappar väljare, uppenbarligen till de borgerliga småpartierna. Det är en ytterst liten ledning för högeralliansen men de rödgröna har knappat in. Det kan vara så lite som 60 000 röster som skiljer mellan blocken.

Socialdemokraterna är åter största parti men ligger fortfarande betydligt under valresultatet från 2006. Det är  Miljöpartiet som går bäst: över tio procent och en ny rekordnotering. Men V har det tungt och partiet är minst i riksdagen.

Sverigedemokraterna får 3,6 procent och skulle alltså hamna utanför riksdagen. Tack för det!

Det blir en tuff final och det är en helt öppen fråga vilka som ska styra Sverige fram till 2014. Men den uppåtgående trenden för de rödgröna inger hopp om att högerregeringen ska röstas bort. Jag tycker det är viktigt med ett regimskifte, inte för att kunna möta en butler i tunnelbanan utan för att Sverige kan möta framtiden med större tillförsikt. Under högeralliansen har Sverige blivit hårdare och kallare. Den politiken måste få ett slut. Vi behöver mer av solidaritet och gemenskap.

Reinfeldt lovar mer skattesänkningar, mer i Dagens Nyheter. Hela 20 miljarder mindre till statskassan. Det innebär att demonteringen av välfärdssamhället kan fortsätta i högre takt än tidigare. Moderaternas utspel visar att det är samma välfärdsfientliga parti som tidigare, trots allt tal om det nya arbetarepartiet, och det är läge för Sahlin och de andra i vänsteralliansen att visa konsekvenserna av den M-dominerade politiken.

Det behövs mer välfärd, inte lägre skatter.

Ja, risken finns. Men många av M-väljarna kommer att ställa frågan: Ska jag riskera att min röst blir kasserad? Och svaret lär bli nej. Att rösta på SD är att spela ett högt spel.

I Danmark och Norge har extrempartier haft framgångar och påverkat de etablerade partierna, det har varit särskilt tydligt i Danmark. Esaiasson menar att det bästa är om partierna driver sina egna frågor och inte låter sig påverkas av SD. Det är bara att hoppas att de borgerliga partierna i Sverige, till skillnad från i Norge och Danmark, ska orka stå emot trycket från höger.

SD spirade ur organisationen Bevara Sverige Svenskt. Det är islamofober som står för en främlingsfientlig linje. Om partiet blir kvar utanför riksdagen är det ett styrkebesked.

Kenneths pappa Gösta var stridbar i Pappers i Timrå. Han var kommunist i sin ungdom men blev sedan socialdemokrat.

Westberg Junior var mycket kritisk mot S-ledningen i Timrå, mest i slutna sällskap. De gamla stötarna skulle bort. Och så blev det. Nu är det nya krafter som vill ha en förändring och Westberg har förlorat sin maktposition. Då erbjuder Moderaterna ett alternativ. Alltså det parti som Westberg bekämpat i fyrtiofem år.

Tragiskt.

Mer i ST och Dagbladet.

Hur som helst, Socialdemokraterna och Moderaterna backar. Moderaterna noteras för 22,6 procent, en nedgång med 1,3 procentenheter jämfört med föregående mätning. Socialdemokraterna tappar 0,2 procentenheter och får 31,7 procent. S ligger med det klart över resultatet från 2004 och torde nypa ytterligare ett mandat.

Miljöpartiet får på 10,2 procent (+1,0 procentenheter). Partiet har gjort en bra valrörelse och Carl Schlyter vinner i förtroende varje gång han framträder. Folkpartiet noteras för 10,1 (+0,8, vilket kan vara en Marit Paulsen-effekt. Vänsterpartiet får 6,5 (+1,4) och hamnar med det resultatet på ett mandat, samma som Piratpartiet som i mätningen får  6,0 (+0,1). Centerpartiet har det tungt: 5,2 (—0,3), vilket är långt från de tre mandat som var partiets mål. Kristdemokraterna 3,1 (—0,5) hamnar utanför parlamentet om resultatet står sig. Sverigedemokraterna hamnar glädjande nog på låga 2,3 procent (+0,2) och förefaller vara borta ur leken, liksom Junilistan 1,9 (+0,1).

Övriga partier (däribland Feministiskt Initiativ) får 0,4 procent (—0,7 procentenheter).

Men siffrorna är osäkra beroende på att många är osäkra om de ska rösta. Den sista veckan kan bli avgörande. Det gäller att ge järnet.

Ny mätning inför valet nästa söndag

Jämnt mellan blocken

En liten men statistiskt osäker övervikt för de rödgröna.

Piratpartoet har ju stormat fram i mätningar inför EU-valet. Och sympatierna slår också igenom i mätningen som gäller riksdagsvalet. 1,5 procent skulle läga sin röst på PP. Om det blir mandat i Europaparlamentet torde det underlätta för PP i riksdagsvalet. Enligt Synovate rekryterar PP främst väljare från den borgerliga kanten.

För andra mätningen i rad ligger Sverigedemokraterna under spärren till riksdagen. Mycket bra. Det främlingsfientliga partiet men rötterna i rasistorganisationen Besvara Sverige Svenskt har inget i riksdagen att göra.

Men vad statsministern kommer att heta efter valet är en öppen fråga. Synovates mätning visar bara att det är mycket jämnt. Men det allmänna intrycket är att de rödgröna nu börjar få luft under vingarna

Henrik Brors skriver det i DN.

Det är i grunden samma kritik som Socialdemokraterna för fram.

Finansminister Anders Borg (M) säger i DN att vi nu upplever den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Det kan stämma men då är det märkligt att regeringen förhållit sig så passiv. Krisen slog ju inte ned i den svenska verkligheten i förrgår.

Uppenbart har regeringen tappat greppet om utvecklingen. Prognosen om nära 12 procents arbetslöshet 2011 ska ställas mot alliansens tal i valrörelsen om att minska utanförskapet. Nu är det rekordmånga som hamnar utanför arbetsmarknaden. Regeringens trovärdighet kommer efterhand att brytas ned. Kampen för jobben ger Socialdemokraterna ett mycket bra läge.

Borg uttalar sig i DN

Det står på Moderaternas hemsida.

Prognosen för 2011:  11,7 procent kommer att vara utan jobb i det Sverige som skulle sättas i arbete. Den borgerliga alliansregeringens jobbpolitik är ett fiasko.

Anders Borg presenterar vårbudgeten i morgon onsdag

Dagens Nyheter har läst vårbudgeten som presenteras på onsdag. Nu har alliansregeringen insett nödvändigheten av att satsa på att bekämpa arbetslösheten, vilket oppositionen krävt under lång tid. Viktig tid har gått förlorad. Statens utgifter för arbetsmarknadspolitiken ökar, enligt DN,  från 16 miljarder kronor 2008 till 25 miljarder i år och 42 miljarder 2011. 

En gång för inte så länge sedan fnyste moderater föraktfullt åt de de kallade AMS-jobb, som inte var riktiga jobb, sådana som marknaden skapar. Istället för att pumpa in miljarder i den statliga byråkratin skulle företagen fixa fram jobben. Den synen var länge förhärskande hos Moderaterna, en stark tro på marknadens förmåga. I det allvarliga läge som nu råder i svensk ekonomi (Borgs prognos är att tillväxten i år sjunker med drygt fyra procent)  försöker man rädda det som räddas kan. De tidigare så hånade arbetsmarknadspolitiska insatserna  kommer nu i repris och moderata testuggare får sättas i karantän.

Den svenska alliansregeringen kan inte lastas för att finansmarknaden brakade samman. Men det finns all anledning att kritisera regeringen för att man inte insåg nödvändigheten av att satsa brett för att bekämpa arbetslösheten. En defensiv borgerliga politik med nyliberala influenser har stått landet och många löntagare mycket dyrt.

Anders Borg (M) tvingas satsa