De rödgröna leder i opinionen

Alla allianspartier utom Folkpartiet backar i Demoskops senaste mätning, se mer i Dagens Nyheter. De rödgröna är åter i majoritet: 48,1 mot 44,1.

Kristdemokraterna skulle hamna utanför riksdagen och Centern ligger risigt till; 4,7 procent. Men när man läser Per Hanssons ledare i Östersundsposten handlar det bara om jubel och applåder för Maud. Det är typiskt politrukstuk på ledarna.

I valet 2006 blev Centern landets tredje största parti. Sedan dess har Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Folkpartiet gått om. Centern är nu näst minst av riksdagspartierna. Jämfört med storhetstiden har man tappat fyra av fem väljare. Att satsa på Stureplanspolitik och nyliberalism har uppenbarligen inte lönat sig: Centern har blivit av med de gamla väljarna men inte fått några nya. När mer vänsterinriktade C-ledare låg så här risigt till mobiliserade partihögern och krävde en ny politik och en ny ledare. De fick Maud och med henne en ny politik men väljarna droppar av.

Är det inte läge att diskutera Centerns kris istället för att leverera panegyriska tal till partiledarens ära, Per Hansson?

De rödgröna har stora chanser att få ta över 2010. Väljarna vill ha förändring. Och en sådan förändring kan bli att Centern åker ur riksdagen.

Maud Olofssons kovändning

Den 3 juli i fjol sändes ett pressmeddelande ut från näringsdepartementet. Det innehöll en beskrivning av de nya regler som började gälla för ledande befattningshavare i statliga företag. Här ett citat ur pressmeddelandet:

Staten är en betydande företagsägare i Sverige. Staten har ett stort ansvar att vara en professionell och ansvarstagande ägare. I det ligger rimliga och väl avvägda ersättningar till ledande befattningshavare. Rimliga ersättningar är även viktiga för det allmänna förtroendet för näringslivet.

Regeringen vill med de nya riktlinjerna föra tillbaka ansvaret för de samlade anställningsvillkoren till företagens styrelser. Detta innebär ansvar för både löner, andra liknande ersättningar och pension. Utgångspunkten för de nya riktlinjerna har varit de regler som gäller för börsnoterade företag. Enligt de nya riktlinjerna ska ersättningar till ledande befattningshavare vara konkurrenskraftiga (ej löneledande), rimliga, ändamålsenliga, takbestämda och transparent redovisade.

I riktlinjerna tas det generella motståndet till incitamentsprogram och rörlig lön bort. Reglerna om incitamentsprogram begränsas endast till att omfatta ledande befattningshavare, och inte som tidigare alla anställda. Möjlighet ges till rörlig lön för ledande befattningshavare upp till fyra månadslöner. Dock kommer VD/koncernchef även fortsättningsvis inte att omfattas av eventuell rörlig lön.

- Syftet med de nya riktlinjerna har varit att inte detaljreglera, utan att återföra det operativa ansvaret till styrelserna. Utgångspunkten har varit de regler som gäller för börsnoterade företag, i vilka transparens och redovisning är en viktig del. Vi vill att de statligt ägda företagen ska ha samma förutsättningar som andra företagen även i dessa delar, säger näringsminister Maud Olofsson.

Politikerna överlämnade ansvaret till Marknaden. Företagens styrelser skulle få avgöra lön och villkor. ”I riktlinjerna tas det generella motståndet till incitamentsprogram och rörlig lön bort”, står det i beskedet från Maud Olofsson.

Bara för några månader sedan försvarade näringsministern regeringsbeslutet från i fjol, som gjorde det möjligt att höja löner, införa bonus och ge fina pensionsvillkor.

Men trycket från opinionen blev för starkt. I en tid när arbetslösheten skenar och många får sämre villkor är det stötande med statliga avtal som ger extrema förmåner.

I ett pressmeddelande som damp ned på redaktionerna  måndagen den

Nya bud från regeringen

21 april 2009 står detta:

”Staten är en betydande företagsägare i Sverige. Staten har ett stort ansvar att vara en aktiv och professionell ägare. Rimliga och välavvägda ersättningar till ledande befattningshavare är en viktig förtroendefråga, både för staten som ägare och för näringslivet i övrigt.

Rörlig lön för ledande befattningshavare tas bort

Den totala ersättningen till ledande befattningshavare ska vara rimlig och väl avvägd. Den ska även vara konkurrenskraftig, takbestämd och ändamålsenlig, samt bidra till en god etik och god företagskultur. Ersättningarna ska inte vara löneledande i förhållande till jämförbara företag, utan präglas av måttfullhet. Möjligheten att ge rörlig lön till ledande befattningshavare tas bort i de nya riktlinjerna. Styrelserna ansvarar för att ingångna avtal med ledande befattningshavare innefattande villkor om rörlig lön omförhandlas.

Staten ska vara ett föredöme

Riktlinjerna anger att pensionsförmåner ska vara avgiftsbestämda, såvida de inte följer tillämplig kollektiv pensionsplan, och avgiften bör inte överstiga 30 procent av den fasta lönen. Riktlinjernas tillämpning i företag där staten är en av flera delägare förtydligas liksom tillämpningen i företags dotterföretag.

- Vi vill att staten ska vara ett föredöme när det gäller bonusar och ersättningar. Därför skärper vi riktlinjerna för ledande befattningshavare i de statligt ägda företagen och stänger där möjligheten till rörlig lön. Riktlinjerna ger tydliga direktiv för att styrelserna i de statliga bolagen ska kunna agera professionellt och fokusera på ett fortsatt värdeskapande, säger näringsminister Maud Olofsson.”

Mer finns att läsa i DN. Näringsministern är densamma men politiken är det inte. Det som var sanning och rätt i fjol sommar är bara ett dåligt skämt nu i vår. Centerns och alliansens principlöshet kan inte illustreras tydligare.

Katastrofsiffror för Centerpartiet

Demoskops opinionsmätning har uppmärksammats främst för att Moderaterna har gått om Socialdemokraterna som landets största parti. Men det finns annat av intresse i mätningen.

Centern noteras för 3,4 procent, en minskning med hela 2,6 procentenheter. Det betyder att C är minsta riksdagsparti. I valet var C parti nummer tre, efter Socialdemokraterna och Moderaterna.

Även om nu raset inte är fullt så kraftigt som Demoskop fått fram så är Centern långt från valresultatet på 7,9 procent.

När det gick tungt för Olof Johansson startade partihögern en kampanj för att få bort honom. Det lyckades. Men Olle var aldrig nere på 3,4 procent. Jag tror att en del gamla bondeförbundare och kärnkraftskritiker lämnat Centern och att det inte skett någon tillströmning av kärnkraftsvänner och Stureplansfolk. De som är till höger har ju ett stort och framgångsrikt parti att stöda sig mot, Moderaterna. Varför ska de riskera sin röst på ett parti som kanske inte kommer in i riksdagen?

Centern kan inte klaga på att man inte kommer fram i medierna, den vanliga politikerklyschan när det går tungt. Maud Olofsson är den mest uppmärksammade politikern i landet. Vad drar Centern för slutsatser av det?

Att vinna regeringsmakten men förlora sin själ. Så kan Centerns moderna historia sammanfattas.

Trött

Maud försov sig, berättar SvD

Maud Olofsson försov sig och kom aldrig till en inbokad intervju hos TV4.

Är det inte det jag har sagt, Sverige har en trött regering.

Positivt

Jag läser i DN att Maud Olofsson är den politiker som syns mest i media.

Äntligen en positiv nyhet för sossarna.

Maud Olofsson syns mest. Foto Pawel Flato

Bonusdebatt

Riksdagen har diskuterat bonusar. På Svenska Dagbladets hemsida finns ett långt referat, replik för replik. Tack för det.

Det var ju den borgerliga alliansregeringen som genomdrev systemet med fler och högre bonusar. När opinionsvindarna drog fram så hukade man och ändrade sig. Maud Olofsson var måttligt intresserad av förändringar i förra veckan men den här veckan var det annat ljud i skällan. Vad är orsaken?

Centern har det opinionsmässigt motigt. Genom att göra utspel om uppluckrad arbetsrätt, fortsatt kärnkraft och ovilja att förändra bonussystemet hoppades man att attrahera en del klassiska högerväljare. Sådana som tycker att facket har för stor makt, att det är fint med lite extra till de flitigaste och att atomkraften är bra. Men Moderaterna inser vad som händer och tvingar Centerledaren till en förnedrande reträtt. Det är en form av borgerlig kannibalism.

Jag tycker att Vänsterpartiets  Lars Ohly var bäst i debatten. Synd att Thomas Östros inte hade tillfälle att delta.

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly

Under galgen

I förra veckan visade Centerledaren Maud Olofsson ett måttligt intresse för att ingripa mot  bonusar i statliga företag. Skulle det innebära att även sopåkarna skulle omfattas, undrade hon. Men opinionstrycket blev för starkt och förmodligen har andra i regeringen insett att Olofssons linje är farlig. Därför kom beskedet på DN-debatt i tisdags. Det blir stopp för bonusar i statliga företag. Självfallet är det bra att regeringen till sist reagerat. Men utan opinionstryck – från tidningar och bloggare och organisationer – skulle förändringen aldrig ha skett. Det är värt att minnas att det var den borgerliga regeringen som underlättade och förbättrade villkoren för högavlönade statliga chefer.

Olofsson fick ge sig. Klipp ur DN.

Bonusbeslut

Representanthuset i USA har sagt ja till ett förslag om att införa en skatt på nittio procent på alla stora bonusar, se mer i DN. Ett tufft och bra beslut. I Sverige har Maud Olofsson visat en sval inställning till ingrepp mot bonusarna. I den här frågan har de styrande i Sverige mycket att lära av USA.

Lantmännen, som ägs av 40 000 lantbrukare, har ett generöst bonusprogram, mer att läsa här. Kanske är det så att Centerledaren inte vill stöta sig med bonderörelsens ekonomiska gren. Många bönder har det kämpigt. Nu senast sänkte Milko mjölkpriserna. Att i ett sådant läge ge de bäst betalda extra ersättning är utmanande.

Maud igen

Vänsteralliansen har tagit ett initiativ för att stoppa bonusar i statliga företag. Men näringsminister Maud Olofsson (C) visar ett svalt intresse. I ett telegram på SVT:s textteve drar Olofsson in sopåkarnas avtalsvillkor. Det råder en bred enighet om att det är fel att välbetalda chefer får extra påslag (även när det går dåligt). Att man inte ska kunna komma till rätta med överbetalningen med hänvisning till renhållningsarbetare visar att Olofsson tappat fotfästet. Moderaterna visar en helt annan verklighetsförankring när de går ut och kritiserar vissa statliga bonusar.

Sämre anställningstrygghet för löntagare och förståelse för bonusar till högavlönade statliga chefer, det är Centerns hjärtefrågor