Femtioöringens saga all

Mynt och sedlar

Riksdagen fattar i dag beslut om att avskaffa femtioöringen, berättar Dagens Nyheters nätupplaga. Som Mats Rosin påpekat borde i första hand den sladdriga lilla tjugan försvinna.  Den är som en monopolsedel och närmast en förolämpning mot Selma Lagerlöf.

Jag var med på ettöringarnas tid. Och det fanns godis som kostade ett öre.

Tvåöringarna var lite större.

Båda mynten fanns, om jag minns rätt, som bruna och svarta.

Femöringen var stor, tog plats i portmonäer och fickor. Femöreskola fanns det men jag vill minnas att de med åren blev allt tunnare.

Tioöringen var i silver. Liten och mycket vacker. Ett packet Toy, tre bitar, kostade tio öre.

Tjugofemöringen var också i silver, liksom den gamla femtioöringen.

Nu är jag inte beredd att starta ett folkuppror för att femtioöringen ska vara kvar. Myntet är mest till besvär. Jag undrar hur länge enkronan blir kvar? Snart kommer någon på idén att ha femman som lägsta valuta och affärsmännen gnuggar händerna.

Femtiolappen är en främmande fågel. Formatet är speciellt. Femtiolapparna sticker alltid ut, bredare och kortare än hundringen. Finansmarknadsminister Mats Odell (KD) bör utlysa en tävling om en ny femtiolapp.

Dock: för de flesta är det inte utseendet utan bristen på sedlar som är ett problem.