Rapport lördag 18 april 2009

Det  var is på pölarna i skogen. Clara klev gärna där, hon vill väl komma åt vattnet. Det går fortfarande att åka skidor uppe vid stadion men jag såg inte många åkare. De flesta har nog lagt in skidorna i garaget. Östersunds kommun sköter spåren mycket bra. Det var inte heller så många som promenerade, en och annan hundägare som kom lufsande längs stigarna. Härligt att lyssna till fågelsången. Vädret blev bättre ju mer jag gick eller så anpassade jag mig till rådande förhållanden. 

Det går fortfarande att åka skidor uppe vid stadion.

Det var en tunn ishinna på vattenpölarna.

Sitta stilla? Glöm det, va.

Äntligen, svar på en av samtidens stora frågor

En av samtidens stora frågor är nu på väg att få sitt svar. Det handlar inte om svart materia, triangelns tredelning eller AMF, utan om vilken hund presidentfamiljen ska skaffa sig. Enligt amerikanska källor som Ekot refererar till blir det en portugisisk vattenhund. Den som vill veta mer om rasen kan gå till klubbens hemsida. Om jag förstår saken rätt är den portugisiska hunden anfader/anmoder till den ras jag har, newfoundlands. Man lär sig något nytt varje dag.

Tänk om Obamas skaffat sig en pittbull, då skulle säkert presidentens allmänna omdöme ha ifrågasatts. Eller om en kaukasisk ovtjarka sprungit innanför grindarna vid Pennsylvania Aveny. En jämthund skulle ha skällt ut alla besökare efter noter och det skulle kunna påverka USA:s förhållande till främmande makt. Om Obama satsat på en pekingeser skulle det ha kommit anklagelser om att man kröp för Kina. Tibetansk tempelhund skulle också kunna leda till politiska reaktioner. En bostonterrier skulle i Texas och Kalifornien ses som en bekräftelse på att Barack lierat sig med öststatsliberalerna. En sanktberhard skulle bara leda till dåliga vitsar om Barack var ute efter tunnen den har om halsen.

Emn portugisisk vattenhund blir nog bra. Ta den till Potomacfloden ibland. Och kör det ihop sig får Cesar komma och fixa ellt på en kvart och då får ni vara med i teve.

Noteringar påskdagens förmiddag

Påskdagen.

Ingen tidning i brevlådan. Typiskt, en dag jag gärna skulle läsa en stund på morgonen.

Nu blev det en långtur med den stora svarta. Vi gick längs gångvägar upp till skogen där det fortfarande är snö, ibland i höga drivor. Doggen gillar att klafsa runt i snön och det är bra för då drar hon in mindre smuts. Vi såg en ekorre och mötte några andra hundar och en del morgonflanörer. I skidspåret var det flera åkare men det måste vara inne på sista versen nu.

Det är skönt i skogen. Rofyllt. Mer rofyllt än att titta på karpar i en damm.

Vi noterade att stormarknaden kör 9-21, utom på påskafton då man avslutade redan klockan 18. En gång var det hård strid om affärstidslagen. LO-förbundet Handels stred tappert för att begränsa öppethållandet. Så blev det alltfler mackar som sålde margarin, öl och bröd. Vad var skillnaden? Motståndet bröts sakta ned. Nu är öppethållandetiderna ett försäljningsargument. Coop på Frösön kör 8-22 alla dagar (utom en och annan helgdag). Efterhand blir kunderna vana att kunna köpa fil 21.45 och bröd klockan 8. Nu förekommer ingen debatt om att begränsa öppethållandet. Men jag kan tänka mig att S-strateger är livrädda för att kravet ska dyka upp.

Ha en fin påskdag!

Sommartissöndag

0-0, triumf för Sverige

För att använda en sliten klyscha: oavgjort var en seger för Sverige. Mer i SvD.

Lars Lagerbäck avfärdades länge som en fåordig tönt. En del pekade på Svennis som ett föredöme. Men tiden jobbar för Lagerbäck.

Han är uppväxt i Alby, inte Stockholmsförorten utan det lilla brukssamhället i västra Medelpad, några mil från den kända järnvägsknuten Ånge. Där i Alby hade S-tidningen Dagbladet sitt procentuellt sett starkaste fäste.

Jag trodde att rötterna till Medelpad skulle får LL att ta ut en del spelare från Giffarna i landslaget. Men så blev det inte. Men om han gjort det skulle statistiken ha varit än snyggare.

###

Sommartid. Ute snöar det. Nog lutar det starkt åt skidskytte i dag. Heja Helena! Skoterturen får vänta.

###

Från Frösöns strand såg man tydligt att stora delar av Östersund var mörklagd. Många hörsammade uppmaningen att släcka ljuset mellan 20.30 och 21.30. Det är bra, det visar att det finns insikt och engagemang.

###

Hundens morgonlek: att leka med en skata. Fågeln hoppar mellan grenarna och sitter tryggt, flyger över till ett annat träd och inväntar hunden. Så fortsätter det länge. Skatan är cool och doggen speedad.

Utskälld

Jag blev utskälld i eftermiddags. På Storsjöns is vid Badhusparken var det stor hundsamling. Amundsen Race ska avgöras i helgen. Start i Östersund fredag klockan 18, målgång i Röros på söndag. Hundspann över fjället. Det är deltagare från Sverige, Norge, Tyskland, Frankrike, Italien, Schweiz, Belgien, Finland, Ryssland och USA.  442 kilometer ska avverkas.

Uppladdning inför starten

Avslappning är bra inför en kraftansträngning

Det är ett stort arrangemang med många hundra hundar. Överallt i området kring hamnen var det skäll och slit med selar. En del hundar tog det coolt och halvsov. De vet kanske att alla krafter behövs.

Allt handlar inte om Internet. Lycka till på färden mot Röros.

Guld för Helena?

På programmet i dag: skidskytte, kvinnor. Den stora frågan är vem som ska vinna världscupen, Helena Jonsson eller Kati Wilhelm. Sprinttävlingen genomförs i Khanty Mansijsk, Ryssland. Sveriges bästa expertkommentator Kalle Grenemark från Hedenäset i Norrbotten finns på plats så jag väntar en trevlig eftermiddag i stolen.

Jag håller tummarna för Helena, som ju bor här i Östersund men som kommer från Helgum i Ångermanland. Ibland när jag är ute med doggen möter jag sådana som kommer med skidorna i handen och geväret på ryggen. Skidskyttestadion i Östersund är en fin anläggning, inte bara för skidskyttar, och man förstår att en stor del av skid- och skidskytteeliten bor i stan.

###

Det är småmulet och längre söderut är det snö. Jag tror att snön kommer hit upp senare i veckan och inte mig emot. Det behövs lite puder till påsk. En grön påsk är pest.

###

Nu är det dags för en repa med den stora svarta doggen. Jag har laddat med 40 enheter insulin och har ett paket fruktsocker i fickan utifall nivåerna skulle rasa. Mest är det en trygghetskänsla. Några få gånger har nivåerna varit för låga och det är ingen behaglig upplevelse.

Clara

Clara

Svart på vitt

Vad har du för hund, undrar en man.

En newfoundland, tik, snart fyra år, född i Lycksele. Mycket sympatisk, mycket stark och med bra lynne. Men hon vill inte släppa till klorna utan vaktar sina tassar. Förmodligen var det så att jag  från början inte pysslade tillräckligt mycket med tassarna. Det är en lärdom. Vi får se om det blir bättre. Men det där med klorna är ju inget jätteproblem.

När jag varit på resa har Clara varit på F 4 Hundpensionat, där hon trivs mycket bra och får fin omvårdnad.

Hon väger cirka sextio kilo så det märks när hon rycker till. Men det gör hon sällan. När hon blir osäker eller är otrygg vill hon gärna hoppa upp och pussas.

Varför en newfoundländare? undrar vän av ordning. Jag har alltid gillat den rasen och drömde i många årtionden om att skaffa en. Till slut blev det verklighet när jag började jobba hemifrån. Hon ligger under skrivbordet när jag jobbar och kommer ibland och puffar med nosen, när det är dags för promenad eller mat.

Jag har diabetes typ 2 och ska röra mig mycket. Har man hund går det inte att förhandla bort promenaden. Hur kallt, slaskigt, regnigt eller blåsigt det är ska man ut. Och nästan alltid är det riktigt skönt att röra på sig. Jag ångrar inte en sekund att jag skaffade hund.

Clara för cirka femtio kilo sedan.