Skandal i TV 4

TV 4 anlitade en retorikexpert i Almedalen, Camilla Eriksson. Hon fick gåshud när hon hörde Folkpartiledaren Jan Björklund tala och gav honom en femma, högsta betyg.

Nu avslöjas att Eriksson är aktiv i Folkpartiet, mer finns att läsa i DN. Bland annat sitter hon på ett FP-mandat som vice ordförande i en kommunal nämnd i Lidingö. Hon har nu fått sparken från TV 4. Tydligen hade hon på en direkt fråga förnekat att han var politiskt aktiv. Vad kallas sådant?

Pinsamt. Mest för Eriksson men även för TV 4 och Folkpartiet. Respekten för vetenskapen minskar när ”experter” samtidigt är part. Inte låter man en MFF:are döma MFF:s matcher.

Händelsen visar hur angeläget det är ett vara vaksam mot allehanda experter som framträder. Var slutar vetenskapen och var tar personens egna sympatier över?

Dansk utveckling

Folkpartiet vill öppna möjligheter för att förbjuda heltäckande slöja i skolan.

Sverigedemokraterna har i några mätningar legat över fyra procent. Nu försöker Folkpartiet ragga väljare från den högerpopulistiska gruppen genom att lägga sig närmare. Det är en dansk utveckling: de etablerade partierna flyttar sig åt höger. Det är en farlig utveckling men Folkpartiet har ju tidigare fiskat i grumliga vatten. Mer i DN.

Hur är det: får man ha keps i Folkpartiets Sverige?

Strame Björklund på scen

Regn. Inomhusjobb. Ett öra mot Almedalen. I dag är det Björklunds tur. DN skriver att väljarna är tveksamma till den strame FP-ledaren och att väljarna vill se fler socialliberala inslag i partiets politik. I allt väsentligt har Björklund accepterat högerpolitiken och i en del frågor profilerat FP som det mest högerinriktade partiet. Men väljarna sviker. De som vill ha högerpolitik väljer att ge sitt stöd till moderaterna. Problemet för Björklund (och andra i alliansen) är ju att de inte kan driva profilpolitik och samtidigt stå bakom den moderatdominerade regeringen. Prognosen: Folkpartiet hamnar runt fem procent.

Majoritet vill byta kronan mot euro

Fler vill ha euro

Euron har medvind. Nu är det enligt en Sifomätning som Rapport låtit beställa en majoritet för att Sverige ska införa euro, mer finns att läsa i Dagens Nyheter.

Det är kanske inte så konstigt. Kronan har sjunkit i värde under finanskrisen. Många kan se introduktionen av en ny valuta som ett sätt att komma ur problemen. Men inget talar för att krisen varit mindre djup om vi haft euro. Nu har vi trots allt en viss självständighet i valutapolitiken.

Folkpartiet vill ha en ny omröstning och KD funderar på frågan. Men inom andra partier finns inget större intresse. En förklaring till det kan ju vara att politikerna inte vill gå på en ny nit. Det blev ju nej till euron i folkomröstningen, trots att det var så massiv uppslutning från de stora partierna och huvuddelen av medierna för jalinjen. Många ser försås risken att det blir en repris nästa gång.

Låt euron vara.

Styrkebälte? Pyttsan

Kärvt för Hägglund.

En gång kallades den politiska mitten styrkebältet i svensk politik. I den mätning som presenterades i DN i dag har Centerpartiet och Folkpartiet tillsammans 12,5 procent och är inte ens hälften så stora som Moderaterna. Det är inget styrkebälte utan snarare något som leder tanken till papperssnören.

En förklaring är ju att C och FP lagt sig för Moderaterna, accepterat att partiet dominerar i alliansen och regeringen.

När Maud Olofsson valdes var hoppet att det skulle bli ett genombrott. Partiet kunde kanske bli en tredjedel så stort som under Fälldins storhetstid. Men just inget har hänt.

När Jan Björklund valdes till Folkpartiledare fanns förhoppningar om att man skulle bryta igenom tioprocentsvallen. Men icke! Det är Moderaterna som skördar.

Ju närmare valdagen vi kommer, desto mer ökar partiegoismen. De små borgerliga partierna måste profilera sig, väcka uppmärksamhet, få utdelning.Problemet är bara att Moderaterna är snabba att göra motdrag. Kanske Maud Olofsson kunde ha tagit en del högerväljare på detta att hon visade svagt intresse att ingripa mot bonusar. Men veckan efter kom det ju andra besked, förmodligen ett resultat av ett strategimöte hos moderaterna. Mönstret kan komma att upprepas. Först utspel från något av småpartierna, sedan kommer den moderata ångvälten. Kommer då alliansen att spricka? Knappast. De fyra partierna har mycket att förlora på det. Men ambitionen att hålla ihop och samtidigt ökna det egna partiets ställning kan leda till betydande svårigheter och underlätta för oppositionen.

Läget är allvarligast för Kristdemokraterna. Alf Svensson hade förmågan att samla skarorna på den yttersta dagen (valdagen) men Göran Hägglund har svårt att bryta igenom. Kanske det blir moderater som stödröstar på KD, i förhoppning om att det ska rädda alliansen.  För om KD får 3,9 procent är det osannolikt att det blir en borgerlig statsminister. En del socialdemokrater har genom åren stödröstat på Vänsterpartiet, nu kan det blir en motsvarighet på den borgerliga kanten.

Positionerandet inom alliansen kan leda till påfrestningar och ta kraft från huvuduppgiften att bekämpa oppositionen.