Memoarer (6)

En känd massmediateoretiker hade formulerat principen om upplagespiralen. En stor tidning fick fler annonser än den mindre tidningen. Fler annonser gav fler läsare och möjlighet till ökade redaktionella resurser. Den stora tidningen blev större och den lilla tidningen mindre. I analysen låg något ödesbestämt. De stora kunde slå sig till ro och de små kunde ge upp.

Men så kom ett exempel som visade att teorin om upplagespiralen inte höll.

Länstidningen i Östersund var en typisk andratidning. Östersundsposten dominerade stort. År efter år visade upplageredovisningarna att styrkeförhållandet stod sig. Men så hände något märkligt. Länstidningen började redovisa kraftiga upplageökningar medan ÖP:s upplaga dalade. Ibland handlade det om tusentals exemplar per år. Men att LT skulle bli lika stor eller större, det var ju omöjligt. I teorin.

LT lyckades bra med övergången till ny teknik. ÖP:s satsning blev ett fiasko; vissa dagar var tidningen omöjlig att läsa. Och dessutom hade ÖP vant sig vid att vara störst, ungefär som om det var en naturlag. Man tog inte varning av konkurrentens snabba frammarsch utan trodde att den senaste kraftiga upplageökningen var den sista. Och nästa år hade man samma analys. År 1981 passerade Länstidningen sin  konkurrent i  totalupplaga och 1982 i upplaga på utgivningsorten.

Det kom delegationer från Trondheim, Köpenhamn och Stockholm för att försöka utröna vad som hade hänt. I teorin var det ju inte möjligt.

En av förklaringarna till upplageframgångarna var en offensiv redaktionell satsning. Den mångårige medarbetaren Christer ”Chritan” Sjöström var en skicklig journalist och tidningsman med blick för de strategiska valen. Under hans ledning blev den slätstrukna jämtländska tidningen en alert uppstickare. Tuff, orädd, kritisk, med ständigt gott humör. De som satt i huset vid Rådhusgatan gillade verkligen att göra tidning och de stora framgångarna inspirerade till nya krafttag. År 1982 fick ”Chritan” Stora Journalistpriset för sin insats, en sällsynt välförtjänt pristagare.

Det var LT:s guldålder.

Som mest var upplagan över 30 000 exemplar per utgivningsdag. ÖP var ordentligt distanserad. Men kanske var det så att LT upprepade ÖP:s misstag och slog sig till ro, med de höga upplagesiffrorna som kuddar. Många som ledde tidningen hade varit med mycket länge och hade av naturliga skäl inte samma stridsiver som yngre förmågor. Samtidigt är det ju så att uppnådda framgångar gör att en ledning eller styrelse drar sig för omplaceringar och förnyelse. Man ändrar ju inte på ett vinnande lag men det är kanske det som man ska göra?

När Christer Sjöström slutade på LT och tillträdde en tjänst vid A-pressen i Stockholm var det en förlust, för mig personligen och för tidningen. ”Chritan” och jag hade enormt roliga dagar. De första åren på LT var nog de roligaste i mitt arbetsliv.

– Men, grabbar, är det inte dags för en ölstöt? kunde ”Chritan” säga någon eftermiddag och vi gjorde en krogsväng. Och fortsatte att prata tidning, analysera tips, snacka om framtida satsningar och skvallra om kollegor.

På ÖP satsade man för att komma tillbaka och gjorde en del kloka val när man rekryterade nya personer i ledningen.

Det var något som kallades tidningskrig, ett uttryck som jag ogillade. Men en hård kamp var det, inte bara mellan redaktionerna. Marknadsavdelningarna försökte överträffa varandra i raffinerade erbjudanden. Under de åren subventionerades de jämtländska tidningsläsarna med många miljoner. Som lägst var dagspriset för en tidning 29 öre per dag. Självfallet grävde kampanjerna stora hål i kassorna, pengar som istället kunde ha använts för att förbättra den redaktionella bevakningen. Det hela var galet. Kampen hade gått över styr. Man vräkte ut pengar genom fönstren. Och i stridens hetta var inte alla omdömen välövervägda, det gäller nog båda tidningarna.

Ett år visade det sig att ÖP knappat in och gått om LT, räknat i totalupplaga. Men om man summerade upplagan i länets kommuner var LT större, med ett fåtal exemplar. Då föddes slagordet STÖRST I LÄNET. Men ÖP kunde säga LÄNETS STÖRSTA TIDNING. Jag tror att den typen av kampanjer skadade tilltron till tidningarna. Till sist blev det bara löjligt.

Thore Holmberg, tidigare redaktionschef på LT, var ordförande i kommunstyrelsen i Östersund och den tongivande i lokalpolitiken. Han var känd för att dricka julmust året om och brukade skoja om att han valt de två sysselsättningar som låg i botten av förtroendeligan: journalist och politiker. Holmberg satt även i LT:s styrelse. Han var en sympatisk, lite blyg man som skötte kommunen på att bra sätt.

Det som förvånade en del var att många av de ledande politikerna omhuldade idén om att kommunen skulle byggas upp som ett storföretag. Avdelningar skulle köpa tjänster av varandra. Politikerna skulle formulera principer för hur verksamheten skulle skötas men det var tjänstemän som skulle ansvara för utförandet. Det blev problem med den modellen. Missnöjda hänvisades till verksamhetschef A men hon kandiderade ju inte i allmänna val och kunde ställas till svars. Det uppstod ett demokratiskt underskott.

Vid ett tillfälle träffade vi en samling politiker i Folkets hus, det var någon kampanj för LT. Det utbröt en livlig debatt om en pristävling tidningen skulle ha och många bidrog med tips på vilka priser man skulle ha och inte ha. Trots att man i rollen som politiker bara skulle syssla med det övergripande och principiella hade man, i fråga om LT-tävlingen, mycket bestämda råd i detaljfrågor. Kontrasten var lite komisk.

När det kom bud om nedläggningar av militära förband vaknade det sämsta i många lokalpolitiker. Man skulle värna det egna förbandet, själva nyckeln i rikets försvar, och gärna stänka lite gyttja på andra förbandsorter. Nästan alla var ense om att man inte längre behövde ett så stort och dyrt försvar men det var hela tiden andra som skulle spara.

Jag skrev en hel del om detta och vände mig emot att man skulle ha regementena som ett slags lokaliseringspolitiska objekt. Men vilken reaktion det blev! Kommunstyrelsens ordförande Gun-Britt Mårtensson (S), det andra kommunalrådet Jens Nilsson (S) och oppositionsrådet Per Söderberg (C) skrev ett debattinlägg med tydliga stalinistiska influenser. Även LO-sektionen tog till orda och kritiserade min ståndpunkt mycket hårt. Jag undrar om de inte krävde min avgång

Man fick inte svära i kyrkan. Alla skulle sluta upp bakom de militära förbanden och den som inte gjorde det var illojal. I ivern att rädda militärens verksamhet tecknades en nattsvart bild av länets framtid. Man kan ju fråga sig vem som vill investera i ett län som var helt beroende av regementen för att överleva.

Jens Nilsson kom från den kulturpolitiska sfären och jag hade väntat att han skulle ha lite andra och vidare perspektiv. Men han stod på den tiden under Mårtenssons strama kommando och det var väl inte bra för karriären att sätta sig på tvären. Dessutom är den ofta viskande Nilsson konflikträdd: han undviker att ta strider och har avancerat framåt i ledet genom att inte sticka ut så mycket. När Tony Blair var de svenska högersossarnas favorit skrev Nilsson uppskattande artiklar om det brittiska fenomenet; jag tror att entusiasmen avtog först när Blair började bomba Irak. Nilsson skrev också en minnesvärd debattartikel, där han hyllade Peabs ägare och finansmannen Maths O Sundqvist för deras stora insatser för Jämtland. Nu hade kommunekonomin övertagit ideologin men Nilssons hyllning var ändå förvånande men ett exempel på att det kommunkapitalistiska komplexet växt sig stark. Däremot tror jag att Peab har avsevärt större anledning att tacka Östersunds kommun för välvillig behandling under åren. Men Nilssons utveckling från att ha varit en fräsig kulturradikal till ett bli en grå beundrare av en brittisk högersosse innehåller också förklaringar till den svenska socialdemokratins kris och identitetslöshet.

Mårtensson försvann sedan till HSB i Stockholm och Jens Nilsson blev kommunstyrelsens ordförande i Östersund, sedermera EU-parlamentariker.  Nilsson var mycket entusiastisk för euron och reste runt i länet för att försöka få folk att ge sin röst för den gemensamma valutan. Men de stora insatserna gav dålig utdelning. Motståndet mot ett svenskt EMU-medlemskap var allra starkast i Jämtlands län. Så de politiker som verkat för en maktförskjutning till Bryssel och en försvagning av den svenska demokratin har haft dåligt stöd på hemmaplan. Att EU-förespråkaren och EMU-entusiasten Jens Nilsson från Östersund sitter i EU-parlamentet visar bara att politik är det möjligas konst. Men å andra sidan: vill man marginalisera en politiker så är det ett nästan ofelbart sätt att göra denne till Europaparlamentariker.

I början av 2012 valdes Jonas Sjöstedt till ledare för Vänsterpartiet. Han har suttit i EU-parlamentet, en av de få som hade förmågan att profilera sig där, och i EU-valet 2012 kan Vänsterpartiet vinna framgångar. Tveklöst är det ju så att många EU-skeptiska socialdemokrater delar Sjöstedts kritiska analys. Socialdemokraterna måste lansera framträdande EU-kritiker om man ska ha en chans att möta V. Och eftersom det är allmänna val i Sverige senare samma år så kan avhopp i EU-valet leda till avhopp även i riksdagsvalet.

Gadaffi trappar upp våldet och EU mesar på

Uppgifter gör nu gällande att den libyska regimen satt in stridsflyg mot de egna medborgarna. Gadaffi skickade fram sin son som varnade för blodbad. Men i kväll måndag har oppositionen kallat till ett nytt möte i centrala delen av huvudstaden Tripolis. Positivt är också att delar av stridsmakten gått över på demonstranternas sida.

EU väljer att passa. Man uppmanar alla att sluta med våld men tar inte ställning för de deomstrerande. Kan man ställa sig neutral mellan demokrati och diktatur? Jag trodde att EU skulle vara en företrädare för demokrati, även i Nordafrika.

Italiens utrikesminister har varnat för försöken att exportera västerländsk demokrati och han varnar för en islamistisk stat. Beklämmande men inte förvånande. Man kan ju i varje frigörelseprocess varna för att det kan komma något värre.

Det är beklämmande att EU framför allt satsar på stabilitet och låter demokratin bli en andra rangens fråga.

Hur går det då i Libyen? Fortsätter massprotesterna kommer inte Gadaffi att klara sig eftersom man kan räkna med att en del institutioner i landet kommer att arbeta för en förändring. Men det kan bli en smärtsam protest.

När regimerna i Östeuropa föll vak västblocket aktivit. De som bekämpade kommunistregimerna fick stöd. Demokratins fana hölls högt. Men det är tydligen annat när nordafrikaner slåss för frihet; då talar man istället om behovet av stabilitet.

När despoten Gadaffi är borta finns förutsättningar att bygga något bättre. Att människor i totalitära länder gör motstånd är imponerande.

Libyska regimen använder hårdhandskarna

Många dödsoffer i demonstrationerna i Libyen. Dessutom har diktaturregimen stoppat Internet, något som redan blivit ett klassiskt sätt att agera.

Muammar al-Gaddafi har styrt landet i över fyrtio år. En excentrisk, nyckfull ledare som får stora inkomster från oljekällorna. Gaddafi (namnet kan stavas lite olika) släpper inte fram demokratiska krafter och avlönar en stor säkerhetstjänst. Hoppas att Gadaffi sveps med i vågen och försvinner. Libyerna är värda något bättre än den teatraliska diktatoren. EU borde agera kraftfullt. Det handlar ju om demokrati eller inte demokrati.

Turkiet surnar till

Turkiets Sverigeambassadör är hemkallad och premiärminister Erdogan ställer in det planerade besöket i Sverige. Båda händelserna hänger samman med riksdagsbeslutet i torsdags att det begicks ett folkmord på armenier. Utrikesminister Carl Bildt (M) är irriterad på riksdagens beslut och fruktar att det kan stärka de seperatistiska krafterna i regionen.

Visst, man kan se taktiskt på alla frågor. Om vi säger sanningen, vilka effekter får det då? Den moraliska dimensionen skjuts i bakgrunden. Här gäller det att spela sina kort rätt. Men precis som judarna och romerna har ett behov av att brotten mot dem erkänns så har armenierna det. Det är lättare att gå vidare när man slagit fast att det rörde sig om just folkmord. Att sopa under mattan är i längden ingen bra taktik; skiyen uppenbarar sig förr eller senare.

Om Turkiet inte kan tåla kritik mot händelser för nittio år sedan kan man ju undra hur det står till med demokratin. Kan ett land som visar denna abnorma känslighet platsa i EU? Ja, jag hoppas att Turkiet kommer med men det förutsätter att det finns mer mogna politiska ledare i landet.

Mer i DN.

– Det var folkmord, säger riksdagen

Den rödgröna oppositionen plus några borgerliga avhoppare i riksdagen gattade beslut om att turkarnas framfart mot armenierna var folkmord. Det var ett bra ställningstagande av den svenska riksdagen. Man ska inte hymla om förbrytelser, även om de ligger långt tillbaka i tiden.

Turkiet vill ju in i EU men de får nog landet finna sig i att erkänna att det var folkmord. Att kalla hem ambassadören från Stockholm är en helt meningslös markering som visar hur obearbetad den armeniska frågan är i turkiet.

Mer i DN

Klister i maten

Köttklister får användas, har EU beslutat och Sverige röstade ja. Av  småbitar kan man, med hjälp av klistret, få en riktigt stor bit. Klistret görs av nöt- och svinblod. Är det ett konsumentintresse att producenterna klistrar ihop bitar? Nej, definitivt inte. Hoppas att alla produkter som innehåller köttklister förses

MED EN STOR LAPP

så att man kan välja bort.

KRAV-produkter efterfrågas alltmer men samtidigt sker en annan utveckling, mot mera fabriksmat.

Nej tack till  filé  adhésif. Betyder klister på franska.

Mer i Aftonbladet. Och även i DN.

Tyska författningsdomstolen stoppar ratificeringen av Lissabonfördraget

Den tyska författningsdomstolen har oväntat sagt nej till  ratificering av Lissabonfördraget, mer i DN. Domstolen vill att det tyska parlamentets ställning ska klargöras tydligare. Det här innebär sannolikt att processen kommer att dra ut på tiden och kan också stärka nejsidan på Irland, som senare i år på nytt ska folkomrösta i frågan. För statsminister Fredrik Reinfeldt, som tar över ordförandeklubban i morgon, innebär beskedet från Tyskland att han får ytterligare ett problem på bordet.

Det är bra att juristerna satt ned klackarna. Lissabonfördraget stärker EU-institutionernas makt på bekostnad av de nationella parlamenten och det sker en utveckling mot en europeisk superstat.

Ulvskog får tung post i socialisternas grupp

Marita Ulvskog blir en av nio vice ordförande i den socialistiska parlamentsgruppen. Utmärkt. EU-skeptiker behövs i Bryssel och Strasbourg, sådana som är lika tvivlande som en stor del av befolkningen och  S-sympatisörerna.

Samtidigt förlorar moderaten Gunnar Hökmark sin plats som vice ordförande i den konservativa gruppen. Beslutet är begripligt. Hökmark tillhör inte 2000-talet.

En del sossar lär gnissla tänder och vrida händer när de får höra att Ulvskog fått en tung post. Men det är hon värd: hon har övertygelsen och kunskaperna som behövs.

Mer i DN.

Inför ordförandeskapet (1)

Sverige blir EU-ordförande 2 juli. Det var tänkt från 1 juli med Reinfeldts har tvättstugan den första då så det hela blir flyttat en dag. Efter friidrottsfiaskot (Sverige kom sist) är det bra att vi hamnar i centrum. Att Reinfeldt är chef för en stor del av Europa är stort och måste märkas i den svenska vardagen.

# Jag kommer att bära slips under ordförandehalvåret och rekommenderar andra män att också göra det. Gatubilder från Sverige ska ge ett prydligt intryck.

# Shorts bör förbjudas i stadskärnorna (innanför tullarna), likaså flipflop. Någon stil måste det vara. Man går ju inte på kungamiddag i blåställ.

# Flaggan ska hissas varje dag.

# Om utländska teveteam frågar ”hur är det egentligen i Sverige” ska alla svara ”detta är mönsterstaten och vi leds alla av den käre Fredrik Reinfeldt”. Alla problem ska sopas under mattan och vi ska framstå som en helt enad nation.

# Alla som kastar glasspapper på gatan bör förses med fotboja.

# Campare från andra länder bör få tälta gratis, som en goodwillgest. I det stora underskottet betyder det inget.

# Sändningarna i radio och television bör avslutas med EU-melodin.

# Stickprovskontroller av skoputsning är ett måste. I ett ordförandeland går man inte omkring i dammiga skor.

Mer i DN.

Fredrik Reinfeldt kämpar för José Manuel Barroso

Statsminister Fredrik Reinfeldt kämpar för att EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso ska väljas om för en ny mandatperiod. Det är inte så konstigt. Barroso är konservativ politiker från Portugal, tidigare ledare för en högerregering. Med Barroso i spetsen ökar riskerna för att Unionen utvecklas i centralistisk riktning, att den militariseras och får alltfler statsliknande drag. Och det ligger ju i linje med Moderaternas strävanden.

Att det blir en konservativ politiker som leder EU-kommissionen står klart eftersom högern utgör största gruppen. De socialistiska och gröna grupperna får försöka göra motstånd mot en högervridning men det blir svårt. Men man tycker att de konservativa av ren självbevarelsedrift skulle välja någon annan än Barroso.

Nya demonstrationer väntas i Teheran

Protesterna fortsätter i Iran. Oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi har utlyst dagen som en nationell sorgedag för offren för polisattackerna. Blir det en ny massmobilisering kan det leda till att regimen blir än mer skakad. Mer i SvD.

En del jämför situationen med den 1979, då den iranska revolutionen genomfördes. Tyvärr ledde störtandet av shahen inte till att det blev demokrati. Istället tog prästerna över den reella makten och förtrycket fortsatte. Nu kan man hoppas på verklig demokrati, även om Mousavi har ett delvis mörkt förflutet.

Det är viktigt att på olika sätt stöda strävandena till frigörelse. Få se om EU-toppen kan klämma ur sig ett uttalande i midsommar till stöd för demokratiseringsprocessen.

EU gillar inte presstödet

EU-kommissionen anser att det svenska presstödet snedvrider konkurrensen och vill att det ska ändras så det stämmer överens med EU:s regler för statligt stöd. Mer i Dagens Nyheter.

Hur skulle det ha gått i omröstningen om medlemskap om väljarna fått veta att EU skulle peta i presstödet? Det är bara ett av många exempel på hur EU:s makt och klåfingrighet ökar. Om Lissabonfördraget antas så minskar nationalstaternas makt än mer.

Marita Ulvskog har erfarenhet av vad presstödet betyder och får driva frågan i Bryssel och Strasbourg. Svenska Dagbladet får hoppas på EU-kritikern Ulvskog…

Kraftig ökning av ungdomsväljare

Men den största förändringen har skett bland de unga väljarna, där bara en av fyra gick till vallokalerna 2004. I valet i söndags var det nästan dubbelt så många unga som gick och röstade, med 44 procent i åldersgruppen 18–29 år. Och bland 30–44-åringarna ökade valdeltagandet från 28 till 41 procent. Mer i DN.

Valet till Europaparlamentet analyseras nu på olika håll. Synovate har kommit fram till att det skedde en kraftig ökning av valdeltagandet bland de unga väljarna, nästan en fördubbling jämfört med 2004: 44 procent i åldersgruppen 18-29 år, 41 procent i gruppen 30-44.

Förklaringen heter säkert Piratpartiet. Det partiet är ju störst bland de yngsta.

Röstbenägenheten var större bland borgerliga sympatisörer (56 procent) än i vänsteralliansen (47 procent). Sämst gick mobiliseringen för Socialdemokraterna. Bara 40 procent av S-sympatisörerna deltog i EU-valet. Det var ju en majoritet S-väljare som röstade nej till medlemskap i EU och det hänger kvar. ”EU är inte något för oss”, tänker många och avstår från att rösta. Även KD misslyckades med mobiliseringen medan uppenbarligen Alf Svensson-falangen lyckades mycket bra.

Synovate bekräftar också att högutbildade röster i större utsträckning än lågutbildade. LO-medlemmar stannar hemma i större utsträckning än medlemmarna i tjänstemannaorganisationer.

Pizza-Sverige till Bryssel och Strasbourg

Evin Cetin, kandidat till Europaparlamentet

På Evin Cetins hemsida kan den som vill följa hennes kampanj runt om i Sverige. Evin står på plats 29 på Socialdemokraternas valsedel men siktar på att bli inkryssad i parlamentet. Jag kommer att kryssa henne. Anna Hedh stod på plats 31, på valsedelns baksida, år 2004 men hon fick så många kryss att det räckte till en plats. Evin har goda chanser att upprepa det.

Bara en månad kvar, var är valrörelsen?

I dag är det prick en månad kvar till valet till Europaparlamentet. Man kan ju inte påstå att det är högtryck i det politiska maskineriet. Men man brukar alltid överskatta valrörelsernas längd. Det är några korta veckor bara.

Enligt den senaste opinionsmätningen blir Moderaterna största parti, ett budskap som kan leda till ökad aktivitet bland de socialdemokratiska valarbetarna. Det vore en smälek att inte vara störst, ett farligt trendbrott. Att Marita Ulvskog toppar S-listan kan nog förmå en del tidigare tveksamma att gå till vallokalen. Jag tror inte heller att Junilistan ska räknas ut. Sören Wibe är en formidabel kampanjpolitiker med stor rutin. Piratpartiet låg ju på drygt fem procent i mätningen men det var i direkt anslutning till Pirat Bay-rättegången. Tveksamt om det går att hålla ångan uppe i en månad till. Mer i DN.

Oavsett vad man tycker om EU och det svenska medlemskapet är det viktigt att rösta. Många har offrat sina liv i den demokratiska kampen och det är självklart att utnyttja den rätt demokratin ger oss.

Ja i Prag

Senaten i Prag sa ja och Bryssel andas ut.

Det blev ett ja från Prag, ett ja till EU-fördraget. Men, som DN skriver, utan entusiasm. Nu är frågan när den EU-kritiske presidenten Vaclav Claus ska sätta sitt namn under  fördraget. Kanske drar han på det en tid.

Nästa stora prövning för EU blir Irland, som på nytt ska folkomrösta. Förra gången blev det nej till Lissabonfördraget. Nu ska man rösta igen och många starka krafter verkar för att irländarna denna gång ska rösta rätt. Men man vet aldrig med irländarna.

I Sverige har riksdagen fattat beslut om att skriva under Lissabonfördraget. Där finns ju en stark majoritet för. Frågan borde ha avgjorts i en folkomröstning, även i Sverige. Men efter nederlaget i EMU-omröstningen är entusiasmen för nya omröstningar mycket begränsad. Detta att man håller folket utanför bidrar säkert till att minska intresset för EU och EU-val.

”…ett orimligt svaghetstecken…”

”Det vore ett orimligt svaghetstecken för svensk demokrati om vi inte skulle kunna ha en levande inrikesdebatt samtidigt som vi har att hantera ett ordförandeskap i EU.”

Dåvarande moderatledaren Bo Lundgren inför Sveriges ordförandeskap i EU 2001.

Ska oppositionen abdikera under ordförandeskapet?

En vacker morgon i södra Norrlands inland. Soligt och varmt.

###

Oppositionen tänker inte avblåsa kritiken mot regeringen under Sveriges ordförandeskap i EU, andra halvåret 2009, berättar Svenska Dagbladet.

Ett bra besked. När det finns stora motsättningar om hur landet ska styras är det bara fånigt att låtsas något annat. Dessutom ska inte EU få ta över svensk politik och bli som en ceremonimästare, som avgör vad som passar sig och inte i svensk politik. Oppositionspolitiken behöver inte mer filttofflor utan mer klackjärn.

Klipp ur SvD

Fet lön för lite jobb

En del EU-parlamentariker sätter inga djupa avtryck i historien, visar Dagens Nyheters undersökning. Låg närvaro, få inlägg, liten aktivitet i utskotten – och för det en enorm lön och fina villkor. Maria Robsahm (f d Carlshamre) blev invald för Folkpartiet men representerar numera Feministiskt Initiativ. Hennes senaste yttrande i parlamentet kan härledas till 2006!

Om en ledamot blir sjuk eller har andra personliga skäl att inte delat i arbetet bör givetvis platsen överlåtas till någon som kan tjänstgöra fullt ut. Men den enormt höga lönen kan göra att många vill hänga kvar på lönelistan, även om de inte uträttar något. Det är svårt att få ett annat jobb som ger 81 000 i månaden plus en rad förmåner.

Man kan befara att skildringarna från den bristande aktiviteten i parlamentet inte bidrar till att höja intresset för valet i juni. Kolla att den du kryssar tar uppdraget på allvar och tänker ge järnet i Bryssel.

Lite jobb och fet lön

EU markerar mot förbudsivrare

Fildelare kan inte stängas av utan domstolsbeslut.

Det var bra att EU-utskottet avvisade försöken att fildelare ska kunna stängas av från nätet.

- Jag är så oerhört lättad, säger den svenska parlamentarikern Lena Ek (C) som var med och röstade.
 - Utskottet har visat sitt tydliga stöd för yttrandefrihet, rätten till rättegång och att vi ska tillämpa samma regler på nätet som vi gör på andra ställen.

Nu gäller det att andra instanser i unionen ändrar sig, främst då ministerrådet. man vet aldrig. Det finns ju i EU-sammanhang en utbredd lomhördhet för krav som kommer från folket. Parlamentet ska röstade den 5 maj. Blir det majoritet för utskottets linje, och allt talar för det, sätts ministerrådet under hård press inför mötet en vecka senare.

En sak vet vi: det här var inte den sista striden för Internets frihet och inte det sista försöket att stoppa exempelvis bloggare. Men det finns ett starkt tryck underifrån som gör det allt svårare för politiker som vill bli omvalda att fingra på friheten i cyberrymden. Sedan finns det också problem av många slag men de ska inte angripas med förbudslagar.

Dyrt att gå med i eurosamarbetet

Det är fina fisken att stå utanför eurosamarbetet, ekonomiskt sett.

Exportrådet har räknat ut att det handlar om 30 000 miljoner på ett år för Sveriges del. Mario Gozzo på Exportrådet verkar inte alls beklaga att Sverige har kvar kronan. 30 000 miljoner räcker för att betala Sveriges dryga medlemsavgift till EU och man kan dessutom rusta 600 skolor för vardera tio miljoner (på ett ungefär).

Men viktigast av allt: med kronan behåller vi en del av självständigheten.

Tack för det då, EU

Jag läser i Svenska Dagbladet att EU tvingar Sverige att sänka säkerheten i husvagnar med gasol.

Jag har för mig att det hette att EU skulle anpassa sig till hårdare svenska krav och att på så vis hela unionen skulle bli tryggare. Men vad händer? Sverige tvingas anpassa sig till lägre säkerhetsnivåer. Nu befarar de ansvariga fler smällar i husvagnar.

Tack för det då, EU.

Ointresse för Europavalet

Förr kallades kyrkofullmäktigevalet för det glömda valet. Nu kan beteckningen användas för valet till EU-parlamentet. Två månader före valdagen har två av tre ingen aning om att det är val, berättar Dagens Nyheters nätupplaga.

En majoritet känner inte till valet till Europaparlamentet

”I Norrland är det mindre än var fjärde väljare som känner till valet, medan drygt var tredje i Västsverige svarade rätt år”, skriver Henrik Brors. Budskapet har väl inte nått fram till alla kolarkojer i Norrland. Men när det blir öppet vatten lär fler ta sig till centralorten och får kunskaper om det förestående valet.

Valdeltagandet år 2004 var 37,9 procent. Och vi som räckt finger åt USA för att så få deltar i presidentvalen.

Man kan vänta en intensiv personvalskampanj. År 2004 hade EU-kritiska Anna Hedh från Mörbylånga placerats LÅNGT ned på S-valsedeln, faktiskt på baksidan. Men hon blev inkryssad. Det året toppade Inger Segelström S-valsedeln men hon har inte märkts så mycket i Bryssel och får inte fortsätta. Det är ju Marita Ulvskog som toppar S-listan, ett mycket bra val tycker jag som är skeptisk till EU.

Den allmänna nedgången för S kan märkas i EU-valet. I dag har S fem mandat. Kommunalrådet Jens Nilsson (S) i Östersund är sexa. Det lär bli en nervös väntan i början av juni.

Efter femton års medlemskap är EU ointressant för de allra flesta. Många ballonger i valrörelsen lär inte ändra på det.

Företagen & ordförandeskapet

Inför det svenska ordförandeskapet i EU hoppades man på sponsorer. Men intresset är svagt, berättar Dagens Nyheter. Det är bara Volvo som räckt upp handen.

Företagen var aktiva inför folkomröstningen om svenskt medlemskap i det som blivit Europeiska Unionen. Det skulle gå åt h-e om vi inte var med. Men intresset för att medverka i arrangemang när det kostar pengar tycks vara minimalt. Men om nu EU är så viktigt och bra, varför inte satsa på det svenska ordförandeskapet? Om det blir fiasko för Sverige kommer säkert besserwissrar från företagarvärlden att kliva fram och berätta hur man borde gjort.

Det är svårt att få företag att ställa upp nu. Det var lättare inför omröstningen om svenskt medlemskap.

Tragedin i Medelhavet

Uppdaterad version i SvD

En vacker morgon i Europeiska Unionens norra del.

I den södra delen är det dramatiskt. Två fartyg med femhundra passagerare har förlist utanför Libyens kust, mer i Svenskan. Det var utvandrare från Afrika som hoppades på jobb och framtid i Unionen. Denna längtan är så stark att man betalar dyrt för att få resa med risiga skepp över Medelhavet. Hela familjer, hela släkter ger sig av. De som kommer fram har liten chans att få stanna. De blir hemresa men drömmarna lever. Många försöker gång på gång att ta sig in i EU. Framtiden finns där vi lever, i den vardag som vi ofta skåpar ut som tråkig och slitsam.

Femhundra borta i Medelhavet, det är inte en nyhet som slår ut alla andra. Men om det varit femhundra turister från Sverige, Norge och Tyskland skulle både regeringskanslier och medier ha gått på högvarv.

Tragedi i Medelhavet

Turkiet och EU

Klipp ur DN

Turkiet vill komma med i EU. Men valet i söndags var inget som stärker landets ställning i förhandlingarna. Minst sex döda och rapporter om valfusk. Den svenska riksdagsledamoten Anne Ludvigsson (S) är kritisk till hur valet genomfördes.

Om dörren slängs igen framför näsan på turkarna kan det stärka nationalister och högerextremister. Den politiska utvecklingen i landet kan gå åt helt fel håll. Samtidigt kan inte EU släppa in ett medlemsland som har stora demokratiska brister. Det är en svår balansgång. Dessutom är det så att en del som är motståndare till Turkiets medlemskap inte alls drivs av en ambition att stärka demokratin utan istället har islamofobiska skäl, eller drivs av en misstänksamhet mot landets kultur. Alla goda demokrater får se upp med sällskapet.