Men något gick snett, annars skulle ju Sundqvist ha haft kvar större delen av sin förmögenhet. Var det den klassiska girigheten? Har man två kan det bli fyra, har man arton kan det bli trettiosex. Ja, jag tror det, att girigheten till sist fällde Sundqvist. Om någon haft 18 000 kronor och bara har kvar en femtiolapp handlar det ju om ett enormt tapp – och det är de proportionerna det handlar om. 18 000 mot 50.

I den allmänna retoriken talades det ofta om Sundqvists betydelse för länet. Och visst kan det ha betytt en del för skoterklubben i Österåsen (ett exempel, bara) att ha en miljardär i byn. Men för länets utveckling i stort har Skrindans haveri och Sundqvists ekonomiska kollaps inte haft någon betydelse. Den mesta verksamheten var ju koncentrerad till Börshuset och berörde inte Jämtland. Men i retoriken före konkursen förekom många häftiga överord om Sundqvists enorma betydelse – och kanske bidrog ikoniseringen till imperiets fall.

Om Maths O Sundqvist valt att anställa folk som sa vad de tyckte kunde det hela ha slutat på ett helt annat sätt. Istället belönades lojalitet. Han omgav sig med ryggdunkare, de flesta välbetalda, sådana som inte sa emot och alltid ställde upp. Och här kan man se den stora bristen i ledarskapet: Sundqvist kunde inte välja rätt medarbetare. Han kunde köpa och sälja aktier men hade inte förmågan att sätta rätt person på rätt post. Sådana som Helene Olausson och Christer Björklund skulle normalt aldrig ha nått sina positioner – men väl där skadade de människor och verksamheter. Ägaren ville hellre ha medarbetare med hårda nypor än ett skarpt intellekt.

Lennart Mattsson, en gång duktig lokalredaktör för LT i Svenstavik, efterträdde Birger Ekerlid som chefredaktör, vilket var ytterligare ett bevis för att Sundqvist premierade lojalitet framför kompetens. Att LT har samma ledning än i dag kan nog förklaras med hur presstödet är utformat. Andratidningen får inte bli för stor och riskera att mista presstödpengarna. Med Mattsson i ledningen finns garantier för att det inte händer något som kan locka tillbaka läsare. Jag är anhängare av ett statligt presstöd men inser att systemet i en del fall riskerar att förhindra nödvändiga förändringar och bevara gamla strukturer.

Till ett stort Sundqvistprojekt städslades en man vi kan kalla Ingvar Johansson. På den tid modet föreskrev vänster var han det men uppträdde  senare som Sundqvists egen bandhund. Johansson som led av svårartad självöverskattning var inte heller han kvalificerad för sitt uppdrag men han var lojal. Och det var det som betydde något.

Det fanns även i Sundqvistsfären personer som reagerade mot de bryska och skadliga metoderna på LT, men ingen trädde fram. I sig kan jag begripa det – det fanns ju tydliga exempel på att ”illojala” sparkades.

I debatten i samband med Sundqvists fall förekom en del underliga inlägg. En del ville göra det till att en enkel grabb från Norrland mobbades av eliten i Stockholm, en variant som ofta är lätt att ta till. Men om man inte har pengar till räntorna faller bilan, oavsett om man bor i Täby eller Österåsen. Att Sundqvist behandlades illa för att han är norrlänning finns det inget som helst stöd för. Däremot skapade hans verksamhet ett intresse hos Stockholmsbaserade redaktörer, som tyckte att det var exotiskt att en grabb från Kaxås kunde samla på sig så mycket pengar. Jag tror att den imagen var till nytta för Maths O Sundqvist när han gjorde entré på den stora finansscenen.

Om den ekonomiska journalistiken varit mer välutvecklad borde fler än Affärsvärlden ha ringt i varningsklockorna. Att köpa på sig enorma aktieposter för lånade pengar innebär ju ett stort risktagande, vilket ju också bekräftades. Vanliga aktieköpare borde ha varnats. Istället kom alla dessa devota porträtt, ofta skrivna av journalister utan kunskap om ekonomi men med stora insikter i aktuella trender. Jag läste alla dessa reportage och artiklar om skogshövdingen men blev inte så mycket klokare. När kraschen inträffade borde många ha rannsakat sina sinnen: varför skottade inte jag fram detta utan serverade floskler på silverfat?

Maths O Sundqvists kusin Sven-Ivan, känd ekonomijournalist på Dagens Nyheter, var en tid knuten till LT som styrelseledamot. Han gjorde inga djupa avtryck och avsade sig posten eftersom styrelsen inte ville utreda konsekvenserna av ett samgående med ÖP.

Vid en företagsträff i Storhogna i mitten av 00-talet medverkade Sven-Ivan som ett slags expert. Många hajade till när han med aggressiv röst avslutade med att säga, ungefär ”ska ni sitta här och vänta på socialbidrag”. Alltså: att inte göra något utan vänta på presstöd.

– Det var ju ett konstigt inlägg, sa en av de medverkade när vi talade om händelsen.

För tjugo år sedan, 1980, hördes liknande tongångar. Alla fem riksdagspartierna har haft synpunkter i frågan. Om man adderar alla undersökningar är det klart att skolpolitikerna hamnar på minus men det är inte alla gånger så lätt när många ska dela på resurserna. Kanske är det så att man får minska undervisningen i de tre ämnena svenska och engelska för att kunna styra över resurser till just matematiken. Då det gäller historilektionerna kan man ju, för att lösgöra medel, hoppa över hundraårsperioden 1730-1845 för att få pengar till räkningslektionerna.

Sedan tror jag att man måste satsa på att göra matematikundervisningen mer förankrad i verkligheten. Exempel:

Fredrik tog 100 miljarder och gav till de rika. Vilka förlorade på det?

Rätt svar: De fattigaste.

Nu blir det ofta för teoretiskt, att man ska räkna ut hyfofysen gånger bredden.

Sedan är det ju helt klart att det i många yrken är viktigt med mattekunskaper, exempelvis om man blir lärare i matte. I tre andra yrken är det också viktigt: aktiemäklare, snickare, geofysiker och murare.

I klassen jag gick var vi sex som fick MVG och de övriga 94 procenten fick VG.

Räkna med att man även om tjugo år, 2020, kommer att klaga över bristande mattekunskaper.

Moderaterna tappar väljare, uppenbarligen till de borgerliga småpartierna. Det är en ytterst liten ledning för högeralliansen men de rödgröna har knappat in. Det kan vara så lite som 60 000 röster som skiljer mellan blocken.

Socialdemokraterna är åter största parti men ligger fortfarande betydligt under valresultatet från 2006. Det är  Miljöpartiet som går bäst: över tio procent och en ny rekordnotering. Men V har det tungt och partiet är minst i riksdagen.

Sverigedemokraterna får 3,6 procent och skulle alltså hamna utanför riksdagen. Tack för det!

Det blir en tuff final och det är en helt öppen fråga vilka som ska styra Sverige fram till 2014. Men den uppåtgående trenden för de rödgröna inger hopp om att högerregeringen ska röstas bort. Jag tycker det är viktigt med ett regimskifte, inte för att kunna möta en butler i tunnelbanan utan för att Sverige kan möta framtiden med större tillförsikt. Under högeralliansen har Sverige blivit hårdare och kallare. Den politiken måste få ett slut. Vi behöver mer av solidaritet och gemenskap.

Det är ett bra förslag att göra läskeblasken dyrare och applena billigare. De rödgröna bör ta fasta på förslaget.

Siffrorna kan glädja Mona Sahlin, som är ifrågasatt av många, även i den egna rörelsen. Istället för att prata politik pratar många Mona. Men uppenbarligen kan hon inge förtroende och det lovar gott inför september.

Bara 8 procent är positiva till Sverigedemokraterna medan hela 63 procent är negativa, den i särklass högsta siffran i mätningen. Ibland talar ju SD om den tysta majoriteten men den stora majoriteten är negativt inställd till det främlingsfientliga partiet.

Nu har olika borgerliga partiet, främst C och KD, behov av att profilera sig. Men det kommer att fresta på sammanhållningen i fyrpartiregeringen. Och när Reinfeldt ger order ser nog de andra till att lyda.

Mätningen ökar optimismen om att det blir regimskifte i höst.

Mer i DN.

Unnade Petter Northug guldet på femmilen när ingen av svenskarna orkade fram. Norrmannen är världens skidkung och en imponerande idrottsman.Johan Olsson gjorde också en strong insats.

Medaljerna till Sverige är välkomna på många sätt. De täpper till truten på de reaktionärer som hävdar att ungdomen i landet fått det för bra och inte ids träna. Efter varje svacka har de många konservativa i idrottsvärlden vädrat morgonluft och kommit med sina förmaningstal. Mer i DN.

###

Svenska regeringen ska självklart inte be Israel om ursäkt för en artikel som publicerats i Aftonbladet. Det är en primitiv syn att regeringar har makt över opinionsbildningen. Mer i DN.

Israel ska försvåra för svenska journalister att arbeta i Israel, som ett slags hämnd. En mycket primitiv reaktion från högerregeringen. Det är bara för Sverige att hålla fast vid linjen att regeringen inte tillåter eller förbjuder tidningsartiklar.

Grymt.

Kristdemokraterna skulle hamna utanför riksdagen och Centern ligger risigt till; 4,7 procent. Men när man läser Per Hanssons ledare i Östersundsposten handlar det bara om jubel och applåder för Maud. Det är typiskt politrukstuk på ledarna.

I valet 2006 blev Centern landets tredje största parti. Sedan dess har Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Folkpartiet gått om. Centern är nu näst minst av riksdagspartierna. Jämfört med storhetstiden har man tappat fyra av fem väljare. Att satsa på Stureplanspolitik och nyliberalism har uppenbarligen inte lönat sig: Centern har blivit av med de gamla väljarna men inte fått några nya. När mer vänsterinriktade C-ledare låg så här risigt till mobiliserade partihögern och krävde en ny politik och en ny ledare. De fick Maud och med henne en ny politik men väljarna droppar av.

Är det inte läge att diskutera Centerns kris istället för att leverera panegyriska tal till partiledarens ära, Per Hansson?

De rödgröna har stora chanser att få ta över 2010. Väljarna vill ha förändring. Och en sådan förändring kan bli att Centern åker ur riksdagen.

Johan Dahlin 2
Mikael Lustig 3
Mattias Bjärsmyr 3
Rasmus Bengtsson 3
Emil Johansson 3
Rasmus Elm (90) 4
Pontus Wernbloom 4
Gustav Svensson 5
Emir Bajrami (80) 5
Marcus Berg (90) 5

Ola Toivonen 4

Här kommer betyg på en del andra:

Eskil Erlandsson 3.

Lena Adelsohn Liljeroth 1.

Åsa Torstensson 2.

Maud Olofsson 2.

Mats Odell 2.

Cecilia Malmström 3.

Christina Husmark Pehrsson 2.

Göran Hägglund 2.

Sten Tolgfors 1.

Maria Larsson 2.

Sven Otto Littorin 2.

Tobias Krantz har spelat för kort tid för att bli betygssatt.