Sarkozy kräver bojkott mot Libyen

Franskrikes konservative president Nicolas Sarkozy kräver nu att EU ska införa sanktioner mot Libyen. Det är bra. Mindre bra är att Sveriges konservative utrikesminister Carl Bildt driver linjen att man inte kan ta ställning i en konflikt mellan en galen diktator och demokratiaktivister.

Självklart är det enda vettiga att blockera Libyen i alla internationella sammanhang och klart uttrycka stöd till den opposition som kräver förändringar. Efter Gadaffis sanslösa tal, där han hotade protesterande med dödsstraff, finns än starkare skäl att kraftfullt ingripa mot regimen. Och grundtipset står sig: innan veckan är slut är Gadaffi borta. Men det är sannerligen inte Carl Bildgs förtjänst.

Sverige – fegast i EU. Man rodnar.

Bildt skämmer ut Sverige

Överste Gadaffi höll ett mycket obehagligt tal, där han lovade mer våld och manade de likasinnade att döda demonstranter. Men redan nu har regimen förlorat kontroll över stora delar av landet och diplomater världen över vänder sig mot den egna regeringen. Det var en desperat man som talade i Tripolis, en man som inser att slutet närmar sig men som vill ta med sig så många som möjligt av motståndarna. Prognonsen att Gadaffi bara har en vecka kvar står sig. Avgörande kan bli att militären tar sin hand från kejsaren.

Det är beklagligt att Sverige agerat så svagt. Det borde ju vara självklart att ta parti för människor som kräver demokrati. Men istället har Bildt närmast framställt händelserna i Libyen som ett gatuslagsmål och att det viktiga är att få slut på bråket. Bakom finns analysen att stabiliteten ska värnas. Utanför Europa är stabiliteten överordnad demokratin. Bildt är exakt den typ av politiker som Gadaffi önskar sig. En annan och långt större politiker skulle ha sagt  SATANS MÖRDARE.

Man skäms över att vara svensk och att bli representerad av en sådan som Carl Bildt.

När despoten i Tripolis faller så har de nya makthavarna ingen anledning att skicka tackbrev till den svenska regeringen.

Gadaffi trappar upp våldet och EU mesar på

Uppgifter gör nu gällande att den libyska regimen satt in stridsflyg mot de egna medborgarna. Gadaffi skickade fram sin son som varnade för blodbad. Men i kväll måndag har oppositionen kallat till ett nytt möte i centrala delen av huvudstaden Tripolis. Positivt är också att delar av stridsmakten gått över på demonstranternas sida.

EU väljer att passa. Man uppmanar alla att sluta med våld men tar inte ställning för de deomstrerande. Kan man ställa sig neutral mellan demokrati och diktatur? Jag trodde att EU skulle vara en företrädare för demokrati, även i Nordafrika.

Italiens utrikesminister har varnat för försöken att exportera västerländsk demokrati och han varnar för en islamistisk stat. Beklämmande men inte förvånande. Man kan ju i varje frigörelseprocess varna för att det kan komma något värre.

Det är beklämmande att EU framför allt satsar på stabilitet och låter demokratin bli en andra rangens fråga.

Hur går det då i Libyen? Fortsätter massprotesterna kommer inte Gadaffi att klara sig eftersom man kan räkna med att en del institutioner i landet kommer att arbeta för en förändring. Men det kan bli en smärtsam protest.

När regimerna i Östeuropa föll vak västblocket aktivit. De som bekämpade kommunistregimerna fick stöd. Demokratins fana hölls högt. Men det är tydligen annat när nordafrikaner slåss för frihet; då talar man istället om behovet av stabilitet.

När despoten Gadaffi är borta finns förutsättningar att bygga något bättre. Att människor i totalitära länder gör motstånd är imponerande.

Sri Lanka nobbar Carl Bildt

Utrikesminister Carl Bildt (M) är inte välkommen till Sri Lanka, där han skulle delta i ett medlingsarbete. Sverige har svarat med att kalla hem ambassadören från huvudstaden Colombo. Mer finns att läsa i DN och Svenska Dagbladet.

Förmodligen är regeringen i Colombo sur över att de tamilska tigrarna tillåtits demonstrera i Sverige. Att nobba Bildt är ett slags hämnd. Det är synd att regeringen i Sri Lanka reagerar så primitivt. Man borde välkomna alla försök att medla i den svåra konflikten.

Att Sverige kallade hem ambassadören var ett väntat svar och det finns ingen anledning att kritisera regeringen för det beslutet.

Klipp ur DN

Frige Dawit Isaak!

Fyra tidningar – Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen – går gemensamt ut med kravet att Dawit Isaak ska friges. Det råder delade meningar om den här tupen av aktioner. En del menar att man ska jobba den tysta vägen och inte offentligt kritisera regimen i Eritrea. Eftersom den svensk-eritreanske journalisten har suttit fängslad i över sju år tycks den tysta vägen var svårframkomlig. Nu när det kommer oroande rapporter om Isakks hälsa finns det än större anledning att offentligt protestera.

Initiativet är bra. Hoppas att det leder till att fler engagerar sig, exempelvis utrikesminister Carl Bildt (M).

Klipp ur DN