Befogad kritik mot EU-propaganda

Jag har skrivit ledare i NSD sedan i slutet av juni, fyra veckor på raken, och nu är det skönt att vara ledig.

###

Men dagens DN-debatt tarvar en kommentar. Timbro kritiserar EU för att organisationen plöjer ned miljarder på propaganda om unionens förträfflighet. Ett exempel:

”Sedan 1995 ger EU ekonomiskt stöd till de skolor i medlemsländerna som erbjuder mjölk till sina elever. Men för att få ta del av skolmjölksstödet måste skolorna uppfylla vissa krav. Det mest anmärkningsvärda är att det vid entrén till skolmatsalen måste finnas en affisch, som med hjälp av reklamtexter och bilder av EU:s flagga berättar att mjölken har subventionerats med pengar från unionen.”

Vidare ur artikeln:

”Varje år plöjs stora summor ned i en hord av tankesmedjor och idéinstitut runt om i Europa, som alla har det gemensamt att de aktivt förespråkar att alltmer ska beslutas av EU. Det är inte ovanligt att dessa organisationer leds eller har grundats av tidigare högt uppsatta politiker och tjänstemän i EU-institutionerna.”

===

EU:s propagandaapparat har hittills varit befriad från kritik, trots att den uppför sig på ett sätt som inte skulle tolereras i något enskilt medlemsland. I Sverige har vi fört en omfattande debatt om att statliga myndigheter och offentligt ägda bolag för fram politiskt färgade budskap.

Men om EU:s opinionsbildning är det tyst, trots att den är mer långtgående och dessutom drivs av dunklare motiv. Att det dessutom är vår svenska kommissionär Margot Wallström som är huvudansvarig för Europeiska unionens kommunikationsarbete gör tystnaden än märkligare.”

”I vår undersökning visar vi upp exempel på hur EU-institutionerna med stor uppfinningsrikedom använder offentliga medel till att flytta fram sina egna positioner och föra i hamn en utveckling som medborgarna och skattebetalarna ställer sig kritiska till. Med demokratin och anständigheten för ögonen är detta oacceptabelt.”

###

Gränsen mellan propaganda och information är inte helt klar. Det beror på vem man frågar. De sovetiska ministerierna ansåg att de gav medborgarna relevant information, för att ta ett exempel. Men Timbro har rätt i sin kritik av EU. Skattepengar används för att övertyga skattebetalarna om att de har fel i sin kritik av EU. Om någon inte delar den officiella EU-linjen beror det på bristande information, något som man försöker rätt till genom att framställa broschyrer och webbsidor. Det är ok att EU informerar om sin verksamhet men när man försöker driva opinionen i en EU-vänlig riktning liknar det hela för mycket ett propagandaministerium.

Här finns hela debattartikeln (DN-debatt).