Brännvinsadvokatyr efter EU-valet

”Men när får vi höra Lars Lagerbäck, Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin självkritiskt medge att de inte lyckas läsa spelet?”

Det frågar Rolf Gustavsson i en läsvärd krönika i Svenska Dagbladet.

Att inte erkänna förluster är dåligt. Socialdemokraterna gjorde ett uselt val, sämre än 2004. Moderaterna tappade tio, tolv procentenheter under de sista veckorna av valkampanjen. Ändå försökte de två partiedarna att framställa sig som segrare. Sådant sänker trovärdigheten och bidrar till politikerföraktet. Att istället säga ”vi förlorade” inger mer respekt än brännvinsadvokatyren man kör med i dag.

Även Peter Wolodarski i Dagens Nyheter tar upp bortförklaringarna:

”Det vore en prestation av historiska mått om alliansen lyckas bli återvald, trots den bedrövliga ekonomin.

Men precis som i EU-valet kräver det idéer som inspirerar och en uppriktighet gentemot väljarna. Statsminister Fredrik Reinfeldt kan börja med att föregå med gott exempel och tala sanning.”

Så agerar en svag regim

Den iranska polisen och militären slår brutalt ned demonstrationerna efter presidentvalet. Ledande oppositionella har gripits. President Mahmoud Ahmadinejad uppträder som den diktator han är. Mer finns i DN.

Regimen i Iran slår ned demonstrationer mot valresultatet

Det är farligt att opponera sig mot de styrande i Iran och därför visar demonstranterna ett stort mod. En förhoppning är att protesterna ska stärka demokratirörelsen och undergräva prästernas och president Mahmoud Ahmadinejads ställning. Om nu valet gick rätt till, varför tillåter man då inte valobservatörer och en kritisk rapportering i medierna?  Ahmadinejad har något att dölja och våldet mot demonstranterna är en rädd regims svar. En stark regim vågar ta debatten.

Det är viktigt att Socialdemokraterna stärker de krafter i Iran som kämpar för verklig demokrati: rättvisa val, yttrandefrihet, demonstrationsfrihet.

Trenden från EU-valet håller i sig

SvD/Sifos väljarbarometer för juni visar att det är helt jämnt mellan de politiska blocken. Den ledning de rödgröna har ligger helt inom felmarginalen.

Folkpartiet gjorde ju ett bra EU-val och tendensen håller i sig: 8,8 procent (+2,4).

Sverigedemokraterna hamnar på 3,1 procent men hade under delar av mätperioden över fyra procent. Genomsnittet för Piratpartiet är 2,7 procent.

För Socialdemokraterna fortsätter kräftgången: 32,8 procent (-2). Moderaterna noteras för 28,2 (-0,6).

Det är normalt att framgångsrika partier fortsätter att öka efter valfagen och att trenden är den motsatta för partier som har haft en nedgång i valet. Sifo-mätningen bekräftar den kända trenden.

Annars ställer gamla sanningar på huvudet. Detta att oppositionen har framgång i en lågkonjunktur stämmer ju inte alls. Därför kanske Sveriges ordförandeskap i EU inte leder till ökat stöd för Moderaterna utan till ett bakslag.

Mer om mätningen finns i Svenska Dagbladet.

Socialdemokraterna har det tungt i Stockholm. I Stockholms län var S bara tredje största parti och i Stockholms stad inte bättre än fyra, slagna av Moderaterna, Folkpartiet och Miljöpartiet. Det är en alarmsignal. Ett parti som tappar storstäderna har svårt att nå regeringsmakten. En enkät bland distriktsordförande i S visar att oron är stor och flera efterlyser en ordentlig analys vad bakslaget beror på. Och en sådan är nödvändig. Sedan är det inte nödvändigtvis en ny storstadspolitik som behövs. Det gäller istället att formulera budskap som går hem både i Järfälla och Järpen. Att fokusera på en grupp – storstadsbor, tjänstemän, pensionärer eller vad det nu är – leder lätt snett. En sammanhållen, solidarisk politik är vad som behövs.

Mer finns att läsa i en artikel i SvD.

Att ett ytterkantsparti som Sverigedemokraterna ligger på så pass hög nivå oroar självfallet. Den givna ambitionen måste vara att partiet inte lyckas ta sig in i riksdagen 2010. Mer kraft måste ägnas åt att bekämpa de främlingsfientliga krafterna i svensk politik. Nu har de fäste i nästan alla valdistrikt och det är en varning.