Nordkorea spelar högt

Retoriken är uppskruvad i Nordkorea. Man hotar nu att angripa Sydkorea om landet inleder samarbete med USA om att få stopp på kärnvapenspridningen. Men givetvis inser regimen i norr att ett anfall vore förödande: om Sydkorea angrips så skulle USA direkt engagera sig i konflikten. För Nordkoreas del handlar om att försöka få en bra förhandlingsposition. Förra gången gick det ju bra. President Bush gav efter. Nu testar Nordkorea om även den nye presidenten kan pressas till eftergifter. Att Obama och Clinton ska vika sig för Kim Jung Il är dock föga troligt. Om Obama skulle ge en millimeter skulle de konservativa i USA anklaga honom för att vara eftergiven och inte kunna leda landet i en kris.

Efter en tids verbala utfall lär diplomaterna åter komma in genom en sidoingång. Det enda godtagbara är ju att det blir en förhandlingslösning. Men Nordkoreas spel gör det svårare för landet att få gehör för några krav. (Mer i DN.)

På Newsmill fanns en artikel av en man som är ordförande i en sammanslutning som odlar vänskapen med Nordkorea. Tonen och argumentationen är densamma som den som kom från sammanslutningar som hyllade Sovjetunionen och DDR och andra militärdiktaturer. Det handlar givetvis inte om någon vänskap med de människor som svälter utan en vänskap med den kriminella regimen som dömer människor till hunger och slaveri. ”Diktaturens kreatur”, sa Olof Palme, och det stämmer bra även i detta sammanhang.

Klipp ur DN