Kvällens huvudperson: Anders Björck

Landshövding Anders Björck i färg. Filmen är svartvit.

I kväll måndag ska jag se filmen om landshövding Anders Björck i Uppsala. Jag träffade AB för sådär fyrtio år sedan. Han var då ordförande för ungmoderaterna och de hade kongress i Sundsvall, där jag arbetade. Om inte de unga ombuden pallade för några nattpass var det illa, sa AB. I riksdagen var det ju plenum fram till två tre och alla äldre ledamöter höll minsann ut.

Björck blev mest känd när konstitutionsutskottet var i elden. Det var slutna utfrågningar och det ville Björck ändra på. Och han fick sin vilja igenom. Folkets (S) tidigare chefredaktör Olle Svensson var ordförande i KU och hade många duster med Björck.

Uppsalalandshövdingen var ytterst kritisk mot det regionförslag som hans kollega i Västerås, Mats Svegfors, presenterade. Och nog finns det en hel del att erinra mot det förslaget om regional stordrift.

Hoppas att Björck skriver sina memoarer.

EU-kommissionären är nöjd med alliansregeringen

Margot Wallström berömmer alliansregeringen.

EU-kommissionären Margot Wallström berömmer alliansregeringen för dess EU-politik. De nuvarande statsråden är mer aktiva och intresserade än tidigare (underförstått: än på Perssons tid). Mer i Svenska Dagbladet.

Det fanns ju en möjlighet att förstärka den gamla ministären med en politiker som har ett dokumenterat EU-intresse. Men Margot Wallström tackade nej till ministerposter. Istället stannade hon på det toppjobb, till vilket hon nominerats av en socialdemokratisk regering. Att delta i det dagliga slitet på ett departement är inte alls lika glassigt som att vara i Bryssel – och inte på långt när lika inkomstbringande.

Att först nobba att delta i arbetslaget på hemmaplan och sedan kritisera kamraternas insatser är förmätet.

Bättre och bättre dag för dag – eller..?

Till vänster: rapport om att isarna smälter. Till höger: professorn förklarar att världen blir bättre och bättre. Ur SvD.

Dags att ändra valsystem – eller..?

Gunnar Wetterberg har skrivit intressant på DN-debatt om valsystemet. Han menar att den strikta proportionaliteten leder till att vi får slätstrukna ledamöter i riksdagen. ”Den som vill hamna på valbar plats gör bäst i att inte bråka.”

Wetterberg vill ha tydligare koppling mellan väljare och valda. ”De allra flesta ledamöterna bör väljas i enmansvalkretsar, där ledamoten blir sina väljares man eller kvinna. Med proportionellt fördelade fyllnadsmandat kan man fånga fler nyanser från småpartier och göra politisk opposition meningsfull även i ´enfärgade´ valkretsar och landsändar.”

Jag tycker också att riksdagen är för mycket av transportkompani. Systemet gynnar en viss typ av politiker: de med bra sittfläsk är starkt överrepresenterade. Parlamentet skulle må väl om fler stack ut. I majoritetsval i enmansvalkretsar (vinnaren tar allt) skulle kandidaterna tvingas profilera sig starkare. Det finns risker med det också: kändisar kan i kraft av sitt kändisskap komma in i riksdagen. Men erfarenheterna hittills tyder på att väljarna är klokare än så.

Systemet med enmansvalkretsar leder till att det blir två stora partier. Men skillnaden mot i dag skulle inte bli så enormt stor. I realiteten gäller ju valet 2010 om högerns eller vänsterns kandidat ska bilda regering.

Valdeltagandet steg i det senaste riksdagsvalet, från 80,11 till 81,99. Många länder med majoritetsval i enmansvalkretsar har inte alls lika högt valdeltagande. Att personval ökar intresset för politik är alltså inte alls givet. Många som hamnar utanför de politiska blocken kan bli passiva och resignerade.

Det är viktigt att diskutera valsystemet och andra grundlagsfrågor. Wetterbergs inlägg är intressant och tankeväckande. Kanske kan det leda fram till något positivt: ett system som skapar en mer vital politik men som inte kastar ut barnet med badvattnet.

Många riksdagsledamöter är anonyma