isfiskare, hundägare och sosse
RSS ikon Hem ikon
  • En papperstiger

    Postad april 6th, 2009 Peter 7 kommentarer

    Samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har skadat Socialdemokraterna.

    Det menar Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg som har fortsatt förtroende för LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Han uttalar sig i Svenska Dagbladet.

    Pappersbasen passar på att angripa det rödgröna samarbetet

    Pappersbasen passar på att angripa det rödgröna samarbetet

    Varför raset i opinionen kom just nu kan man näppeligen förklara med samarbetet med V och MP. Inget har ju hänt som tyder på det. Däremot har medierna varit fyllda med rapporter om AMF-turerna.

    Vad ligger bakom Sandbergs utspel? Sedan gammalt är Pappers och en rad andra industriförbund i LO missnöjda med samarbetet med V och MP. Så snart det ges en chans kommer varningarna och uppmaningarna att söka andra allianser. Det är främst kärnkraften som spökar. En del LO-förbund är inne på samma kärnkraftslinje som alliansen och vill gärna se ett högersamarbete. Det vore ett gigantiskt stimulanspaket för Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

    Istället för att hantera frågan om AMF försöker Sandberg skapa en debatt om samarbetet med V och MP. Är det vad socialdemokratin behöver i april 2009?

     

    7 svar till “En papperstiger”

    1. Hej. Visst har AMF-affären haft en betydelse för opinionsläget, men nedgången för (s) har ju faktiskt pågått i snart ett år. Och den trenden är det viktiga att fundera över och inte i första hand vad Wanjas göranden och låtanden har för långsiktig betydelse.
      Och därför är jag beredd att hålla med Pappers ordförande.
      Den viktiga kampen om valmanskårens gunst står om den lättrörliga ”medelklassen”. Erfarenheterna från tidigare val visar inte att vänsterpartiet är någon röstvinnare i den gruppen. Miljöpartiet kan vara det om det turligt nog för dem inträffar någon händelse i anslutning till valet som kan påverka miljön. Men det inträffar inte säldöd inför varje riksdagsval. Annars är inte MP heller ett parti som vinner röster i det politiska mittfältet. Återstår således endast socialdemokraterna själva i det rödgröna samarbetet som vinna mitenväljare i så stor omfattning att det kan bli ett regeringsskifte.
      De stora(enda?) vinnarna i samarbetet är vänstern och MP. De har lyckats tillskansa sig utfästelser om ministerposter och ett stort inflytande i händelse av en ny regering utan att själv på något sätt kunna bidra till att en sådan kommer till stånd. I stället är det ju så att detta löfte från (s) till samarbetspartierna skrämmer bort väljare som tidigare kunnat tänka sig rösta på (s)
      När det nu är så att det är (s) ensamt som kan åstadkomma ett maktskifte måste det också framstå som att partiet både kan och vill ta över makten. Nu visar man inte detta. Man lyckas inte tydliggöra ett alternativ till den förda regeringspolitiken även när man påstår att man har alternativ. Det är inte med någon geist och energi de olika talesmännen företräder partiets idéer.
      Jag tänker t ex på Östros och Enroth, de som väl skall bli de två tyngsta ministrarna i en ny regering. De gläfser mest och verkar inte direkt över sig av glädje med det de presenterar i förslagsväg. Det finns inget självförtroende och en riktig tro på att de egna fösrlagen skall bära ända fram. Och det är väl tll viss del rimligt då mycket skall överprövas av Ohly och språkrören.
      Men det är väl nu försent att lämna det rödgröna samarbetet. Socialdemokraterna får nog dras med de två sänkena över valet.

    2. En liten förklaring till ovanstående:
      Det finns 28.000 pappersarbetare, vilkas jobb
      och framtid direkt hotas av s+v+mp:s avsaknade
      energipolitik. Vi måste ha en långsiktig politik med billig elenergi, annars investeras det inte mer i Sverige.
      Det betyder på 10 års sikt, att det mesta av industrin försvinner.

    3. Tror inte alls på den där analysen. Att S, V och MP ska driva industrin i graven är bara skrämselpropaganda. Det program som lagts fram av de rödgröna är trovärdigt. Jag tycker att facket gått på industrins propaganda om att vi måste ha kärnkraft för att överleva som industrination.

    4. För en pappersarbetare, som redan ser frånvaron av investeringar, finns ingen anledning att chansa. I synnerhet inte när
      plånboken aldrig varit tjockare än under alliansen.

    5. Hej pappersarbetare
      Om nu din och min plånbok har blivit tjockare, kanske det är läge att fundera över på vilkas bekostnad det har skett?

      Jo, det är pensionärerna, de arbetslösa och de sjuka som fått betala. Pensionär blir du så småningom. Arbetslös? Sjuk? Det vet du inte. Solidaritet är ett bortglömt ord, fundera på det en stund. Under tiden kan du, om du vill, läsa ”Historien om en skogsarbetare i Norrlands inland” http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1732&blogg=23947

      Den skrevs i mars 2007.

      Vänliga hälsningar
      Eva

    6. Jag är numera pensionär och jag lever väldigt bra på min pension, även om jag bidrar till välfärden med 1000 extra varje månad. Måhända betalar det lite av de högre kostnader samhället numera har för mig. Ditt snack går inte hem i de breda arbetarleden, det är mera för ryggkliarna i fack och sosseleden.

    7. Hej igen Pappersarbetare
      Grattis till dig som har en bra pension som du lever gott på. Så är det ju långt ifrån för alla.

      Mvh/Eva

    Lämmna ett svar