En kväll vid brasan på Norra berget

Får vi gå till Norra?

I många år var svaret nej. Brasan på Norra berget i Sundsvall var inget för barn. Men så en dag, jag var nog fjorton då, blev svaret ja. Vi skulle gå tillsammans, grabbarna i kvarteret i Nacksta. Det tog väl en halvtimme och ingen drömde om skjuts.

En tid var det bekymmer med brasan på berget. Några roade sig med att gå dit kvällen före och tända på. Ett år berättade pappa och läroverkspojkar skulle vakta brasan dygnet före. Jag tyckte det lät enormt imponerande. Läroverkspojkar, då skulle ingen våga sig fram. Det var som Secret Service.

Vi gick till Norra. Det var lätt att hitta. Elden var vår ledfyr.

Det var mycket folk kring brasan. Sångarna hade redan fortsatt till någon annan festplats. Många hade smällare. Häxpiporna tjöt, ibland farligt nära ansikten. En hel del drack direkt ur flaskan. En kraftigt berusad man (ja, han var kanske tjugo) tog fram snoppen.

– Det var inga dåliga grejer, sa hans lika fulla kompis.

Folk snubblade på trädrötterna, tittade in i elden och pratade.

Vi gick hemåt när brasan började ta slut. Det var sen kväll och vi var vuxna.