En mycket medioker allsvenska

Det går tungt för svenska mästarna.

Det går tungt för svenska mästarna Kalmar. Bara två poäng hittills i år. Jag undrar om den gata som döptes efter lagchefen Nanne Bergstrand nu ska döpas om igen.

AIK slog Brommapojkarna, vilket inte säger så mycket. Inte heller Gaissegern över Häcken.

Det är en medioker allsvenska i år. Betonggrå. I fjol fanns ju Giffarna Sundsvall med som kryddan i anrättningen men otur, dommartabbar och stolpe-ut gjorde att laget åkte ur, vilket visar att idrotten inte alls är rättvis. Nu får det otursförföljda laget en lagom vila, för att nästa år kriga om de ädlaste medaljerna i högsta divisionen. En del allsvenska tränare har redan fått besvär med sömnen.

Majoritet vill byta kronan mot euro

Fler vill ha euro

Euron har medvind. Nu är det enligt en Sifomätning som Rapport låtit beställa en majoritet för att Sverige ska införa euro, mer finns att läsa i Dagens Nyheter.

Det är kanske inte så konstigt. Kronan har sjunkit i värde under finanskrisen. Många kan se introduktionen av en ny valuta som ett sätt att komma ur problemen. Men inget talar för att krisen varit mindre djup om vi haft euro. Nu har vi trots allt en viss självständighet i valutapolitiken.

Folkpartiet vill ha en ny omröstning och KD funderar på frågan. Men inom andra partier finns inget större intresse. En förklaring till det kan ju vara att politikerna inte vill gå på en ny nit. Det blev ju nej till euron i folkomröstningen, trots att det var så massiv uppslutning från de stora partierna och huvuddelen av medierna för jalinjen. Många ser försås risken att det blir en repris nästa gång.

Låt euron vara.

Comeback Kid

Går det för fort för de borgerliga?

Per Gudmundson på Svenska Dagbladets moderata ledarsida hyser en liten oro för det.

” Plötsligt kan någon kommentator få för sig att kalla Mona Sahlin för the comeback kid , och allt kan vända. Ett ögonblicks oaktsamhet och man kan se de förväntade fyra åren förloras på fyra sekunder.”

Det är rätt: det svänger fort i politiken. År 1976 ledde Olof Palme stort över Thorbjörn Fälldin. Men det blev regimskifte. Gudmundsons oro är befogad: de borgerliga partierna kan få svårt att hålla in över mållinjen.

Varierat opinionsutbud

Enligt Sifos senaste har de rödgröna ett knappat försprång i opinionen. Men det handlar bara om 1,2 procentenheter. Eftersom det är 12 procent som nu säger att de inte ska rösta eller rösta blankt eller inte vill berätta vad de anser är det omöjligt för någon sida att beställa segersupé. Valet 2010 kan bli en riktig rysare. Mer finns att läsa i Svenska Dagbladet.

Dagens Nyheter redovisar Skops senaste mätning. Där leder alliansen: 50,6 mot 45,4 för de rödgröna.

En poäng är att Miljöpartiet ökar hos Sifo men minskar hos Demoskop. En förklaring kan vara att frågorna inte är identiska. Hos Skop fick de tillfrågade svara på frågan: ”Vilket politiskt parti tycker Du bäst om i rikspolitiken? Sifo ställde frågan: Vilket parti skulle du rösta på i riksdagsvalet om det vore val i dag? Det kan alltså finnas taktikröstare: man röstar på MP även om man inte tycker att partiet är bäst, för att rädda de rödgröna ska klara sig.

Kristdemokraterna hänger på gärdsgården: 3,9 procent i en mätning, 4,1 i den andra. Valet kanske avgörs av att många KD-röster kasseras vid sammanräkningen eftersom partiet inte når upp till fyra procent?

Länge såg det ut som om valet 2010 redan var avgjort. De rödgröna ledde stort, det var bara att sätta ut skorna på planen. Men det svänger snabbt i politiken. Nu är valet 2010 en helt öppen historia. Om man ska se det hela positivt ur S-synvinkel: det blir nu lättare att mobilisera valarbetare.

Sahlin leder och ligger efter.