Tänk om det hade varit tyskar

Piratdåden utanför Somalias kust tar inte slut. I Svenska Dagbladet framträder fruarna till några filippinska sjömän; huvuddelen av de tillfångatagna kommer från Filippinerna. Männen behandlas illa och det förekommer skenavrättningar. Nu finns en armada på plats för att skydda handelsfartygen men det handlar om ett enormt bevakningsområde. Uppenbarligen går det inte att stoppa sjöröveriet med de nuvarande metoderna. Därför är det alltmer troligt att det blir en attack mot någon piratbas på land, i ett försök att slå ut en del av kaparna och varna andra. Somalia har ju ingen fungerande regering så det finns ju ingen motpart att ställa till svars.

Om det varit flera hundra engelsmän, tyskar, fransmän, amerikaner eller svenskar som var fångna skulle reaktionen ha blivit en helt andra. Nu är det mestadels fattiga asiater som drabbas och då blir reaktionen inte densamma. Mycket av rapporteringen har handlat om redarnas förluster, mindre om det mänskliga lidande som sjörövarna utsätter människor för. SvD-artikeln är därför bra.

Piratdåden drabbar i första hand fattiga sjömän från Asien.

Fredrick Federley (C) är i lurtagen

Yngsta dottern sticker in huvudet.

– Jag ser att du bloggat om Federley. Men det hela var ju en bluff för att visa vilket genomslag några twitterrader kan få. Tycker faktiskt det var rätt kul…

Kul eller inte, C-riksdagsmannen fick verkligen genomslag för sitt utspel. Och vad ska man tro? Om Thomas Östros går ut och säger att Socialdemokraterna ska slopa matmomsen så tror man ju på det. Eller om Centern säger att man kan acceptera kärnkraften. Att riksdagsmän narras (utom på första april) ingår ju inte i föreställningsvärlden.

En förklaring till att Federley lyckades var att hans utspel låg så nära sanningen. Han han krävt invasion av Nordkorea hade ju ingen trott på det.

Nästa gång FF tar till orda kommer alla att misstänka att han luras. Men för FF betyder det kanske inte så mycket, så länge medierna då och då uppmärksammar FF.

Utspelet om regeringsombildning var en bluff

Centern slåss för sitt parlamentariska liv

Moderaterna måste lämna ifrån sig ministerposter till de andra allianspartierna.

Det säger riksdagsledamoten Fredrick Federley, tongivande i den så kallade Stureplanscentern. Mer finns i Svenska Dagbladets nätupplaga.

Att det bara är Moderaterna som har medvind i opinionen stör givetvis samarbetet i alliansen. I en av de senaste mätningarna var Centern och KD utanför riksdagen. Ett utspel i någon form var väntat. Frågan är om man ska vara lojal till döds – åtminstone om man ser till det politiska livet i riksdagen – eller försöka profilera sig.

Nu tror jag inte att Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna är så betjänta av några fler statsråd, om man ser opinionsmässigt på saken. Partiernas svårigheter måste lösas av partierna själva. Blir det ytterligare några statsråd från Centern som för samma högerpolitik lär det inte ge några positiva effekter i opinionsmätningarna. Men det är typiskt att man tror att det räcker att peta lite grann i toppen.

Centern riskerar att åka ur riksdagen och det beror inte på att man har för få statsråd. Partiet har valt en högerkurs i politiken. Många av de gamla väljarna har droppat av och tillräckligt många har inte kommit till. Ska Centern ha någon framtid, i och utanför parlamentet, gäller det att göra upp med den högerkurs som inte minst Federley står för. Man måste åter till rötterna, försöka återskapa folkrörelsepartiet. Men kanske är det för sent.

Även Folkpartiet och Kristdemokraterna har det tungt. FP verkar ju klara riksdagsspärren men för KD är livet efter valet mycket ovisst. Ska man profilera sig på någon kulturkonservativ fråga hotar det regeringssamarbetet. Göran Hägglund sitter i en rävsax.

Nu är det möjligt att statsministern under alla förhållanden ombildar regeringen för att ha ett slagkraftigare lag i valet 2010. Sten Tolgfors, Lena Adelsohn Liljeroth, Åsa Torstensson och Lars Leijonborg ligger nog bra till för att få andra uppgifter i tillvaron. Men att Reinfeldt går med på att försvaga Moderaternas dominans i regeringen är inte troligt.

Det är troligt att Federleys förslag varit i säck innan det kom i påse, alltså att det rör sig om ett test som i det tysta har partiledningens välsignelse. Federley står ju politiskt nära Maud Olofsson. Men hon kan som statsråd inte gå ut och skriva statsministern på näsan vad han ska göra.

Utspelet belyser krisen inom Centern. 1973 hade partiet stöd av var fjärde väljare, 2009 kravlar man sig inte över tröskeln till fyra procent.

En sak är klar: det här var inte det sista desperata utspelet från de hårt trängda småpartierna i högerministären.

Centerpartisten Federley vill se fler Centerpolitiker i regeringen.

Åsa Westlund var ju barnledig

SVT berättar inte att jag var mammaledig i fem månader.

Det säger Åsa Westlund apropå mätningen av EU-parlamentarikernas närvaro.

Självfallet borde det ha framgått. Det får ju inte bli så att EU-parlamentariker undviker att ta ut föräldraledighet för att rasa i statistiken.

Närvarolistan kan ha sitt intresse men värdet ska inte överdrivas.

Och vad säger riksåklagaren om detta?

Klipp ur Expressen

Barnmorskor som skriver ut preventivmedel till flickor under 15 år kan riskera åtal. 
Vice chefsåklagare Mikael Hammarstrand i Gävle säger att han utan tvekan skulle åtala dem som skriver ut p-piller till någon under 15 år för medhjälp till våldtäkt, skriver Dagens Medicin. Mer finns att läsa i Dagens Nyheter & Expressen.

- Helt vansinnigt, säger Elisabet Häggström-Nordin, barnmorska och universitetslektor vid Mälardalens högskola, som har forskat kring ungdomar och sexualitet.
- Avsikten med lagen är att skydda barn under 15 år mot övergrepp från förövare som är betydligt äldre. Avsikten är inte att skuldbelägga personer som har en önskan om att ha sex med varandra, om de så är strax under 15 år. Som barnmorska måste man bedöma från situation till situation, säger hon till Expressen.

Med jämna mellanrum kommer larmrapporter om att åklagarna är överhopade med arbete. Det är svårt att hinna med ärenden innan de preskriberas och det tar orimligt lång tid innan det kallas till rättegång. Men att jaga barnmorskor som försöker hjälpa unga, det finns det tydligen tid för. En effekt av utspelet kan bli att barnmorskor blir mer restriktiva med att skriva ut preventivmedel och att fler blir gravida. En annan effekt kan bli att unga drar sig för att söka upp ungdomsmottagningar.

Ett klargörande från riksåklagaren är på sin plats. Ska den hårt trängda myndigheten ägna tid och resurser åt att jaga flickor som inte vill bli gravida?

Journalisterna blir kvar – men papperstidningen?

Journalistiken får allt mindre betydelse.  Internet och ett ökat medieutbud skapar fler aktiva och kritiskt granskande medborgare, hävdar medieanalytikern Olle Lidbom i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

Papperstidningen har svårt att hävda sig. Många yngre får aldrig vanan att läsa tidningen på morgonen. Istället bläddrar de fram på Internet. Där finns en enorm mängd information. Slår man på en person kommer kanske 70 000 svar. Jag tror att mängden information kommer att säkra jobben för journalister även i framtiden. Det krävs att någon prioriterar, plockar fram det udda och intressanta och relevanta. Om man i ett försök att vidga demokratin skulle skicka allt riksdagstryck till alla medborgare skulle knappast demokratin stärkas, däremot skulle pappersbrukens ägare bli rikare.

Det är troligt att plattformarna för morgondagens medier blir annorlunda. Internet kommer att ta över alltmer. Papperstidningen kanske blir en exklusivitet, som skor av krokodilskinn. Mediapolitiken i Sverige utgår emellertid i stor utsträckning från papperstidningen. Det är inte så konstigt eftersom Internet inte fanns då grunden lades för dagens mediapolitik. Frågan är hur man bäst bevarar mångfalden. Är det genom att ge presstöd till papperstidningar som ägs av rika mediahus eller genom att på olika sätt underlätta för bloggare (jag bloggar själv men är inte ute efter något bidrag för egen del). Nog krävs det ett omtänk då det gäller mediapolitiken.

Men jag tror att journalister kommer att finnas kvar och att deras jobb kommer att vara viktigt. När mängden information ökar så ställt större krav på att det sker ett urval. Och eftersom källorna är öppna kan ju den som vill kolla att journalisten inte manipulerar.

Den evige presidenten firas

Den evige presidenten Kim Il Sung

Nordkorea har firat sin store ledare Kim Il Sung. Republikens evige president avled 1994 men personkulten fortsätter. I det fattiga landet satsas enorma resurser på födelsedagskalaset 15 april, där givetvis Den käre ledaren Kim Il Sung medverkar. Här finns en video om jippot.

Nordkorea har nu kastat ut vapeninspektörerna och satsar på att ladda kärnanläggningarna. Självfallet inger det oro, speciellt i närområdet. Det kan vara så att regimen i Nordkorea vill testa den nya amerikanska administrationen. Om man ska peka ut tänkbara konfliktområden/krigsområden i världen så hamnar Korea högt upp på den listan.

Nordkorea är en avskyvärd diktatur som förtrycker medborgarna. Ju förr regimen försvinner, desto bättre är det.

Närvarolista för klassen i Europaparlamentet

Inger Segelström (S), mest närvarande men får inte fortsätta

Maria Robsahm, invald för Folkpartiet men representerar nu Feministiskt Initiativ, har lägst närvaro av de svenska ledamöterna

Anders Wijkman (KD), har låg närvaro men hänvisar till internationella uppdrag i klimatfrågan.

Sveriges Television har granskat närvaron bland EU-parlamentarikerna under den gångna perioden. I topp ligger Inger Segelström (S) med 97 procent. Men det är inte alltid det hjälper att vara flitig. Segelström, som var förstanamn på S-valsedeln 2004, har petats inför årets val.

Näst flitigast är Carl Schlyter (MP).

I botten ligger Maria Robsahm, som valdes in för Folkpartiet men nu representerar Feministiskt Initiativ. Även Anders Wijkman (KD), Lars Wohlin (JL) och Lena Ek (C) har låg närvaro.

Frågan är dock: gör en ledamot bäst nytta genom att sitta i bänken? Wijkman har rest runt i världen för att skapa ett nätverk mot klimatproblemen, en nog så viktig uppgift. En aktiv ledamot kan ha lägre närvaro än en passiv. Så statistiken ska läsas med omsorg och eftertanke. Jag tror man måste se vad varje ledamot uträttat, inte bara frekvensen i omröstningarna.

Förstår att många skolkar

Det är förståeligt att många skolkar i EU-valet.

Det skriver Robert Sundberg i en ledare i Dalademokraten (S).