Den glömda snusstocken, symtom på något?

Är man förstockad om man glömmer en snusstock i affären?

Jag var tidigare i dag på Coop Forum i Lillänge. I kiosken köpte jag en stock snus, alltså tio dosor. Det blir billigare så (sedan är ju hela utgiften i sig onödig, men…).

Några timmar senare skulle jag ta en dosa. Men stocken fanns ingenstans. Inte i köket, inte i lådan och inte i bilen. När såg jag den senast?

Då kommer en typiskt åldersrelaterad tanke: börjar jag bli senil? Är det Alzheimers?

Jag ringde ut till Coop. Jodå, det fanns en kvarglömd stock som man placerat i kylen, i väntan på ägaren. Det var bara att åka upp och hämta och tacka. På stocken fanns en lapp, Glömd.

Är det så det börjar, att man glömmer, förlägger och tar fel på vecka och månad? Finns det något piller?

Men på hemvägen slår det mig att jag förlade och glömde saker när jag var tjugotvå och trettiosex. En närstående artonåring brukar ofta förlägga mobilen, glömma att ladda den och glömma att fylla på med pengar. Så det är kanske inte så farligt? Inte farligare än att snusa i alla fall.

Detta att man relaterar till åldern är nog ganska vanligt. Det kan leda till att den som glömt kanske inte vågar fråga. Håller man tyst så kommer ingen groda ur munnen. Den som är fyrtiotvå kan ringa flera gånger och fråga om ett telefonnummer men det som är sextiotvå drar sig kanske för det. Finns Televerkets nummerbyrå kvar? Glömmer någon på sjuttiotvå tandläkartiden är det lätt att säga ”ja, det är väl åldern” men om någon på tjugofyra inte finns i väntrummet säger man kanske ”ja, se ungdomen kan inte passa tider”.

Minnet försämras med åldern. Man är inte lika receptiv som unga. Å andra sidan har man mer erfarenhet – och fler minnen. Kanske är det så att det allra värsta är själva rädslan för att glömma saker, att det hämmar en och gör att man avstår från roliga saker. Det allra bästa är väl om någon anhörig eller vän säger något den dag man virrar till för mycket.

Men bagatellen att glömma en snusstock på affären blir bara en rolig story. Åtminstone för mig. Och jag kom ju ihåg att ta med kvittot…

Mannen som bet en pytonorm

Jag läser på SVT:s hemsida att en man i Kenya blev attackerad av en pytonorm. Mannen bet ormen och undkom.

Det finns ju vandringshistorier och vandringssägner. Den här berättelsen har likheter med en del av dessa fantastiska storys. 

En man i London upptäckte att en annan man tappade sin plånbok på gatan. Han ropade och mannen blev väldigt tacksam. ”Mister, jag ska ge er ett gott råd, var inte i London om tio dagar.” Sedan försvann han i gränden. Efter tio dagar smällde en rad bomber och dödade många människor.

Ja, det finns ju massor av sådana historier som bara är påhitt. 

Jag är skeptisk till ormhistorien; den är för bra.

De som skulle minska utanförskapet…

Det mesta av de tio miljarder regeringen satsar är automatiska höjningar för att a-kassans utgifter stiger när arbetslösheten ökar.

Henrik Brors skriver det i DN.

Det är i grunden samma kritik som Socialdemokraterna för fram.

Finansminister Anders Borg (M) säger i DN att vi nu upplever den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget. Det kan stämma men då är det märkligt att regeringen förhållit sig så passiv. Krisen slog ju inte ned i den svenska verkligheten i förrgår.

Uppenbart har regeringen tappat greppet om utvecklingen. Prognosen om nära 12 procents arbetslöshet 2011 ska ställas mot alliansens tal i valrörelsen om att minska utanförskapet. Nu är det rekordmånga som hamnar utanför arbetsmarknaden. Regeringens trovärdighet kommer efterhand att brytas ned. Kampen för jobben ger Socialdemokraterna ett mycket bra läge.

Borg uttalar sig i DN

Mannen som vill hjälpa våren

På gatan bor en man som vill hjälpa våren. Han skottar snö från sin tomt ut på gatan. Trädgården ska så snabbt som möjligt befrias från snö. Jag tror mer på den naturliga processen, att solen får göra jobbet.

Cyklarna har kommit fram, liksom rullbrädor och sparkcyklar. Några unga sitter i parken och njuter. Kvarteret lever upp. Grannar träffas åter när snövallarna minskat och krattningssäsongen inleds. Våren är en härlig tid. Det enda jag hatar är blåsmaskinerna med vilka man föser samman löv och grus. Det låter något för jävligt!

Göran Gredier har skrivit en fin betraktelse i Dalademokraten.

Sämre a-kassa och mer till de högavlönade

I dag kommer finansminister Anders Borg att lägga fram vårbudgeten. Socialdemokraternas ekonomiske talesman Thomas Östros är kritisk, mer i DN. Han påpekar att regeringen nu lånar pengar för att ge höginkomsttagare kraftiga skattesänkningar, detta mitt i en kris då vi är på väg mot 12 procents arbetslöshet.

Alliansen talade stort om utanförskapets gissel i valrörelsen 2006. Nu kan man konstatera att det i Reinfeldts Sverige blir ett rekordstort antal som står utanför arbetsmarknaden.

- Det som regeringen gör nu är att gömma undan 220 000 människor i rent passiva program, det som brukar kallas jobb- och utvecklingsgarantin., säger Östros. Det betyder i huvudsak att man får sitta framför datorn och leta efter allt färre jobb. Det är bara 4 procent av dem som får utbildning, resten får i princip passivitet. Det är en olycklig strategi eftersom det slår ut människor och förnedrar människor, säger han.

Alliansregeringens senfärdighet har förvärrat krisen. Man har skurit i a-kassan och genomför samtidigt stora inkomsthöjningar för höginkomsttagare. Sverige är på väg att slitas sönder och tillväxten har upphört. I sinom tid kommer högerpartierna att få betala det politiska priset för denna utveckling.

.