Ny katastrofmätning för Socialdemokraterna

Det är dystra siffror för oppositionen i den Sifo-mätning som Aktuellt presenterade i tisdags kväll.

Väljarna har störst förtroende för alliansen då det gäller jobbpolitiken. S har åkt kana, från 44 till 27 procent. 50 procent tror att alliansen är bäst på att sköta ekonomin, bara 27 procent säger Socialdemokraterna. Enda ljusglimten är att Socialdemokraterna har ett starkare förtroende då det gäller vården. 

I vårbudgeten kommer regeringen att satsa på en traditionell arbetsmarknadspolitik (AMS-politik som Moderaterna brukade säga). Men passiviteten i jobbfrågan har inte än slagit igenom i opinionen. Arbetslösheten skenar och oppositionen fårallt sämre siffror.

Det här är alarmerande siffror.  Som partisekreterare Ibrahim Baylan säger befinner sig det socialdemokratiska partiet i en svacka, så är det bara. Och att väljarna har större förtroende för högern då det gäller jobbpolitiken svider extra i S-själar.

Vad kan då göras?

Kanske är det så att för mycket av den socialdemokratiska politiken har handlat om att klaga på regeringen, för lite har varit egna idéer. Ok, man ska kritisera en dålig regering men om man inte också är aktiv för att föra ut alternativa idéer så upplevs det hela mest som gnäll. Och vem gillar det? Nu brukar invändningen alltid vara ”vi presenterar våra förslag men medierna skriver om Maud Olofsson” Underförstått: det är murvlarnas fel. Men utmaningen måste vara att utarbeta och presentera förslag som väcker uppmärksamhet. Det måste bli ett annat drag i S-politiken, mer inslag av optimism. Vårbudgeten, som innebär att Moderaterna satsar på AMS-politik, kan vara början till en mer framgångsrik politik. Men skäll inte bara på Borg utan lägg fram egna vassa förslag

Ny dyster mätning för Socialdemokraterna

Fler skulle få jobb, nära 12 procent arbetslösa 2011

”Moderaterna är vår tids arbetarparti och vill ge fler människor större frihet och möjligheten att stå på egna ben. Vi vill att fler ska ha ett jobb.”

Det står på Moderaternas hemsida.

Prognosen för 2011:  11,7 procent kommer att vara utan jobb i det Sverige som skulle sättas i arbete. Den borgerliga alliansregeringens jobbpolitik är ett fiasko.

Nu satsar Moderaterna på AMS-jobb

Anders Borg presenterar vårbudgeten i morgon onsdag

Dagens Nyheter har läst vårbudgeten som presenteras på onsdag. Nu har alliansregeringen insett nödvändigheten av att satsa på att bekämpa arbetslösheten, vilket oppositionen krävt under lång tid. Viktig tid har gått förlorad. Statens utgifter för arbetsmarknadspolitiken ökar, enligt DN,  från 16 miljarder kronor 2008 till 25 miljarder i år och 42 miljarder 2011. 

En gång för inte så länge sedan fnyste moderater föraktfullt åt de de kallade AMS-jobb, som inte var riktiga jobb, sådana som marknaden skapar. Istället för att pumpa in miljarder i den statliga byråkratin skulle företagen fixa fram jobben. Den synen var länge förhärskande hos Moderaterna, en stark tro på marknadens förmåga. I det allvarliga läge som nu råder i svensk ekonomi (Borgs prognos är att tillväxten i år sjunker med drygt fyra procent)  försöker man rädda det som räddas kan. De tidigare så hånade arbetsmarknadspolitiska insatserna  kommer nu i repris och moderata testuggare får sättas i karantän.

Den svenska alliansregeringen kan inte lastas för att finansmarknaden brakade samman. Men det finns all anledning att kritisera regeringen för att man inte insåg nödvändigheten av att satsa brett för att bekämpa arbetslösheten. En defensiv borgerliga politik med nyliberala influenser har stått landet och många löntagare mycket dyrt.

Anders Borg (M) tvingas satsa

Förkrossande seger för Giffarna

Falkenberg har ett bra fotbollslag. Men den heltaggade elvan kunde, trots enorma förberedelser, inte rubba GIF Sundsvall. Det blev hemresa för Falkenberg med noll poäng i bagaget (om det nu är bagage). Men halläningarna ska inte misströsta: ni fick möta det bästa laget i serien först.

Snacket har nu tagit fart om nästa års allsvenska och kommande Europamatcher. Rosenborg kommer inte längre att vara Mittnordens bästa lag. Manchester United och Chelsea kommer att få bita i gräset. Förväntningarna på Medelpadslaget har skruvats upp efter segern och det är fullt befogat.

Mer om succén finns att läsa här.

Är Lill-Babs viktigare än Nathan Söderblom?

Vilka är historiens 100 viktigaste svenskar?

Niklas Ekdal och Petter Karlsson försöker svara på det i en bok som utkommer i maj. Dagens Nyheter presenterar fortlöpande listan. Att Ekdal varit politisk redaktör på DN har säkert underlättat denna breda marknadsföring av boken.

Att publicera en lista av den här typen är att sticka ut hakan. Var Sven Hedin verkligen mer betydelsefull än Gunnar Sträng? Är det riktigt att placera Jan Guillou före dramatikern Lars Norén? Och hur kan Lill-Babs slå ärkebiskop Nathan Söderblom – hallå, hallå?

Det fascinerande är att det inte finns några rätta svar. Man kan snacka i det oändliga utan att komma fram till en gemensam syn. Det är ungefär som att diskutera vilken världsmästare i tungvikt som var bäst. Louis, Dempsy, Johnson eller Ali? Eller kanske Marciano, han förlorade ju aldrig som proffs. Men å andra sidan vägrade han att möta den fina kubanen Nino Valdes. Ja, så där kan man vägra för och emot. Samme med listan över svenskarna. Och att det snackas är alltid bra för försäljningen. Jag undrar var Olof Palme hamnar på den där listan? Och Thorbjörn Fälldin, Per Albin Hansson och Ingemar Johansson.

När eleverna försökte söva vikarien

En berättelse ur skolverkligheten.

En ung vikarie tappade snart kontrollen över gymnasieklassen. Några grabbar hällde ut eter i katederns bläckhorn, i hopp om att vikarien skulle somna. När läraren insåg att han inte hade klassen i sin hand satte han sig och grät i katedern. Axlarna skakade. Grabbar gick fram och sade uppmuntrande: Men Johan, inte ska då gråta, inte.

Det inträffade på Sundsvalls Läroverk på 1920-talet. Min pappa var elev i klassen. Lärarna hade på den tiden långtgående disciplinära befogenheter men det hjälper inte alltid

Jag kryssar någon EU-skeptisk sosse

Det är inte bara i Sverige som intresset för EU-valet är svagt, rapporterar Ekot. Bara 17 procent av polackerna tänker delta i valet, 21 procent av österrikarna, 22 procent av britterna. Det är skrämmande låga siffror.

I valet 2004 deltog 37,6 procent av de svenska väljarna. Det innebär att intresset har minskat. 1995 var det 41,6 procent som deltog, 1999 var det 38,8 procent.

Det är ett fiasko för det som brukar kallas Europapolitiken. Folk bryr sig inte. Tesen att det efterhand skulle vända och att intresset skulle öka har inte alls infriats. Istället har intresset svalnat.

Jag är skeptisk till EU, röstade nej i folkomröstningen, men deltar självklart i valet. Nu är vi medlemmar och då är det fel att ställa sig vid sidan om den demokratiska processen. Jag kommer att kryssa en socialdemokratisk kandidat som har ett kritiskt förhållningssätt till unionen.

Håkan drar igång EU-kampanjen

Centerpartisten Håkan Larsson, Rödön i Krokom,  drar nu igång sin EU-kampanj. Han hoppas att få så många kryss att det räcker till Strasbourg och Bryssel. Han presenterar sig närmare på hemsidan.

Om jag vore centerpartist skulle jag tveklöst kryssa den kloke, EU-kritiske smålänningen med ett förflutet i ett Centern Ungdomsförbund, på den tid det var en radikal organisation.  Lycka till, Håkan.

Kampanjer av det här slaget bidrar till att öka intresset för valet. Det duger inte att bara gå omkring och muttra att intresset är så svagt. Läs mer på Ekots hemsida.

Oppositionen sågar disciplinministern

Disciplinminister Björklund. Foto Jann Lipka

Jan Björklunds (FP) förslag om ökad disciplin i skolorna sågas av den politiska oppositionen, mer att läsa i Svenska Dagbladet.

Det är bra att partierna är så ense i fördömandet av den folkpartistiske disciplinministerns förslag.

Rossana Dinamarca, Vänsterpartiets representant i utbildningsutskottet, säger detta i SvD:

– Det är tragiskt att det bara är disciplinåtgärder som kommer från regeringen och inga åtgärder som ska öka kunskapen hos eleverna, säger hon.

Hittills har skolan varit Björklund domän. Hans politik har inte mött tillräckligt kraftfullt motstånd. Kanske en ändring är på väg nu?

Den gamla så kallade flumskolan är förtalad av en del med disciplinnoja. Jag var med på den tid då uppkäftiga fick sin en hurvel. Barnens skola var så oändligt mycket bättre och mer utvecklande.

Kasta in fler vuxna i skolan

Kasta in fler vuxna i skolan istället för att kasta ut ungar

Bråkiga elever ska kunna stängas av i upp till en vecka. Det blir i skolan som på hockeyrinken. Mer finns att läsa i Svenska Dagbladet.

Förslaget är idealiskt om man vill ge sken av att regeringen tar krafttag. Utkastning ur klassrummet är dock ingen ny linje. Den förekom redan för femtio år sedan. Då fick syndaren stå i korridoren.

Istället för att kasta ut unga bråkstakar borde man kasta in fler vuxna. Om det är fler vuxna i skolan, och det behöver inte alltid vara lärare, så blir det lugnare. Folkpartiledaren Jan Björklund tror dock mest på repressiva åtgärder. Nu gäller det för Socialdemokraterna att formulera ett alternativ.