Clara

Clara

Svart på vitt

Vad har du för hund, undrar en man.

En newfoundland, tik, snart fyra år, född i Lycksele. Mycket sympatisk, mycket stark och med bra lynne. Men hon vill inte släppa till klorna utan vaktar sina tassar. Förmodligen var det så att jag  från början inte pysslade tillräckligt mycket med tassarna. Det är en lärdom. Vi får se om det blir bättre. Men det där med klorna är ju inget jätteproblem.

När jag varit på resa har Clara varit på F 4 Hundpensionat, där hon trivs mycket bra och får fin omvårdnad.

Hon väger cirka sextio kilo så det märks när hon rycker till. Men det gör hon sällan. När hon blir osäker eller är otrygg vill hon gärna hoppa upp och pussas.

Varför en newfoundländare? undrar vän av ordning. Jag har alltid gillat den rasen och drömde i många årtionden om att skaffa en. Till slut blev det verklighet när jag började jobba hemifrån. Hon ligger under skrivbordet när jag jobbar och kommer ibland och puffar med nosen, när det är dags för promenad eller mat.

Jag har diabetes typ 2 och ska röra mig mycket. Har man hund går det inte att förhandla bort promenaden. Hur kallt, slaskigt, regnigt eller blåsigt det är ska man ut. Och nästan alltid är det riktigt skönt att röra på sig. Jag ångrar inte en sekund att jag skaffade hund.

Clara för cirka femtio kilo sedan.