Insyn i AMF

Ibrahim Baylan kräver öppenhet. Foto: Toby Maudsley

Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan kräver att alla papper i AMF-affären ska upp på bordet, mer finns att läsa här. Det är ett mycket rimligt krav. Nu har en liten krets runt styrelsen tagit del av revisorernas rapport. Journalister har exempelvis inte haft tillgång till handlingarna. Styrelsen i AMF ligger pyrt till och har ett egenintresse av att framställa sig som vilseförd, precis som den förre direktören har ett egetintresse av att framstå som snövit. Om handlingarna publiceras går det att skapa en bild av vad som hänt och hur skuldbördan ska fördelas (jag menar nu rent moraliskt). Slutenheten kan däremot bidra till att misstänksamheten mot AMF ökar än mer. Har man råd med det?

Baylan kräver öppenhet.

Dystert från KI

En kvarts miljon jobb försvinner till 2010

En mycket dyster prognos från Konjunkturinstitutet redovisas i Dagens Nyheter. Krisen djupnar. Både hushållen och företagen ser dystert på framtiden. Investeringar i nya maskiner på fabriken får anstå, liksom inköp av en ny spis till hemmet.

- Regeringen har missbedömt allvaret i krisen och dess passivitet har redan lett till alltför hög arbetslöshet. Statsfinanserna eroderas av den ökande arbetslösheten och regeringen håller på att tappa greppet. Det säger S-talesmannen Thomas Östros, mer att läsa här.

Han har helt rätt. Nationalekonomen J M Keynes och Ernst Wigforss (S-finansminister och teoretiker) pläderade för satsningar i kriser, i strid med den gängse nationalekonomiska skolan. Istället för att blåhålla på pengarna skulle man investera. Det gav människor arbete, de kunde handla, ekonomins hjul började snurra snabbare. Men nu är vi tillbaka till tidigt trettiotal. Borgarna vill hålla igen, Socialdemokraterna vill satsa. Det är det gamla mot det nya.

Thomas Östros visar att det finns alternativ till den borgerliga politiken.

Sågning av SD

Lisa Bjurwald har skrivit en vass och bra krönika på ledarsidan i DN. Den handlar om Kalibers avslöjande om rasismen inom Sverigedemokraterna. På en tredjedel av mötena i de tre storstäderna förekom rasistiska uttalanden. Bjurwald efterlyser avslöjanden i fler medier. Att sticka en mikrofon under näsan på den verbale Jimmy Åkesson är alltför lättvindigt.

”Vad har hittills massinvandring fört med sig? Jo, inhemsk terrorism, import av hederskultur och kvinnoförakt, ökad brottslighet, ökad arbetslöshet, krav på särrättigheter för invandrare, etc. Det är nu dags att sätta stopp för denna diskriminering av det svenska folket.” I somras avslöjade DN att mannen som skriver så på sin hemsida plagierat en text om rasblandning från nazistgruppen Nationalsocialistisk front. Han är ordförande i SD Växjö.

SD är inget svenskt mittenparti med mysiga lösningar utan ett parti där främlingsfientligheten är en av grundtankarna. Ju mer partiets inflytande begränsas, desto bättre för demokratin.

Positivt

Jag läser i DN att Maud Olofsson är den politiker som syns mest i media.

Äntligen en positiv nyhet för sossarna.

Maud Olofsson syns mest. Foto Pawel Flato

Tragedin i Medelhavet

Uppdaterad version i SvD

En vacker morgon i Europeiska Unionens norra del.

I den södra delen är det dramatiskt. Två fartyg med femhundra passagerare har förlist utanför Libyens kust, mer i Svenskan. Det var utvandrare från Afrika som hoppades på jobb och framtid i Unionen. Denna längtan är så stark att man betalar dyrt för att få resa med risiga skepp över Medelhavet. Hela familjer, hela släkter ger sig av. De som kommer fram har liten chans att få stanna. De blir hemresa men drömmarna lever. Många försöker gång på gång att ta sig in i EU. Framtiden finns där vi lever, i den vardag som vi ofta skåpar ut som tråkig och slitsam.

Femhundra borta i Medelhavet, det är inte en nyhet som slår ut alla andra. Men om det varit femhundra turister från Sverige, Norge och Tyskland skulle både regeringskanslier och medier ha gått på högvarv.

Tragedi i Medelhavet

Bra mediajobb

I AMF:s styrelse fanns en arvodeskommitté. Enligt Svenska Dagbladet förde den sitt eget liv och gav knapphändiga rapporter till styrelsen. Kom det frågor blev det sura miner: misstror ni oss, va? Stämmer uppgifterna faller ett tungt ansvar på Göran Tunhammar och LO:s dåvarande andre ordförande Erland Olausson.

Men nu är det en gång så att styrelsen har det yttersta ansvaret. Om det bildas någon kommitté så minskar det inte styrelsens ansvar. Det var ledamöternas skyldighet att rota fram sanningen. Nu fullgjorde man inte den uppgiften. Jag har svårt att se att AMF:s styrelse kan sitta kvar efter detta. Det rimliga är att alla ledamöter avgår.

I sammanhanget finns det också anledning att peka på den positiva roll medierna spelat i AMF-affären. Journalister gjorde det jobb som AMF-styrelsen inte gjorde. Om inte olika redaktioner jobbat på så bra skulle sanningen om AMF inte ha uppdagats. I vanlig ordning väller det nu fram en massiv rörelsekritik mot medierna, exempelvis på S-bloggar, där aversionen mot journalister tagit ny fart. Men snälla nån! Ge inte journalisterna skulden för att AMF-styrelsen misskött sitt jobb. Skjut inte på budbäraren. Jag har inte läst revisorsrapporten. Det har inte heller någon av de S-bloggare som tveklöst förklarar att Wanja hade rätt och att journalister är elaka som ifrågasätter hennes agerande.

Klipp ur Svenska Dagbladet, tisdag