LO-ledare

Jag har varit med om ett antal LO-ledare.

Arne Geijer var sträv som sandpapper. Född 1910 i Söderala, uppväxt i Dalarna, studerade på Brunnsvik. Var LO-bas 1956-73, en osannolikt lång tid. Han var också S-riksdagsman. Jag var med på några träffar i LO-huset i början av sjuttiotalet. När nykteristen Geijer gick hem serverades pilsner med mera. Han talade långsamt, liksom högg in orden, men var inte särskilt lysande i debatter. I Palmebiografin av Kjell Östberg framstår inte Geijer i någon fördelaktig dager. Han var kritisk till Palmes engagemang mot kriget i Vietnam och försökte lugna amerikanarna.

Jag hörde Geijer en gång i Hedbergska skolans aula. Han sa att man kan strejka för att stoppa sänkt lön men inte för att få höjd lön. Det var när det kom krav på att facket skulle vara mer aktivt.

Geijer blev sedemera ordförande i Pensionärernas Riksorganisation.

Gunnar Nilsson från Mönsterås blev ny ordförande (1973-83). Han kom från Träindustriarbetareförbundet ,en var från början glasarbetare. Nilsson hade inte samma centrala position som företrädaren.

Stig Malm från Stockholm tog vid 1983 och satt i tio år. Då var det fart i LO-borgen. Malm var skicklig att formulera sig och ibland gick tungan lite för snabbt. En del S-politiker drevs till sammanbrottets rand när han var aktiv och det kärvade i relationerna till partiet. Han fick gå sedan han som styrelseledamot accepterat för feta avtal för BPA-chefer (byggföretag).

Bertil Jonsson, träarbetare från Ljusdal, tog vid efter Malm och satt till år 2000. Han var i mycket Malms motsats och förblev ganska anonym.

Och 2000 valdes alltså Wanja Lundby-Wedin.

Under årens lopp har LO:s position försvagats. Ingen annan fackbas var lika tung i samhällslivet som Geijer. Det beror inte bara på ledarna utan också på att samhället i stort har förändrats.

Av tradition finns starka band mellan LO och Socialdemokraterna. Därför skvätter det även på partiet. Jag tycker att Sven-Erik Österberg var tydligt reserverad då han kommenterade Wanjas agerande. Även den förre finansministern

Wanja är illa ute.

 var tydlig: sitter man i en styrelse har man också ansvar.

Om revisorsrapporten, som väntas på torsdag, inte innehåller helt nya uppgifter tror jag att det är kört för Lundby-Wedin

Tiden går, Viggo

Klipp ur Resumé

Tiden går, Viggo. Klockan är nu 20.42 och Wanja sitter kvar – i dag i alla fall. Hedersamt att inlägget inte petats ned i någon papperskorg.

Sitter kvar

LO:s ordförande i blåsväder

Klockan är 16.13 och Wanja sitter kvar. Nu börjar Viggo bli nervis (se tidigare inlägg).

Klipp ur DN tisdag

Bra rutet

Urban Ahlin, socialdemokratisk talesman i utrikesfrågor, är kritisk mot att ryska ambassaden protesterade mot ett inslag i den svenska melodifestivalen. Han skriver på Newsmill och kräver att den svenska regeringen klargör för ambassadören vilka regler som gäller i Sverige.

Bra rutet, Ahlin!

Förtal av vintern

Ur E24

Sara Lomberg på E24 är den senaste men inte sista som ger sig på vintern. ”Kung Bore broms för shoppinglusten”, är rubriken på artikeln. Jaha, nu ska vintern få skulden för finanskrisen, lågkonjunkturen, de feta utlandslånen och kanske även för kärnkraften. Man tar av sig luvan och tar sig för pannan. Ska man också hoppas på en tidig höst för att folk ska köpa grova kängor och långkalsonger? Och en tidig vinter för att det ska bli snurr på skidförsäljningen?  Vad är det för konstig värld där man av ekonomiska skäl önskar sig att kommande årstid ska infalla snabbare? Finns det något upprop på nätet med krav VÅR NU?

Frånsett att jag gillar vintern (härligt med nysnö och tio grader kallt + sol) tror jag inte på teorin om köpmotstånd. Om det är halt ute köper folk broddar. Är det snöigt kanske en ny luva införskaffas. Och så vidare. I stort gör det nog ingen skillnad. Sedan är det ju bra om vi äntligen får en bra vinter, mitt under varningarna om klimatkris och isbjörnsdöd. Då ska man inte deppa ihop och beklaga att det är svårt att få ut vårblusar på marknaden.

Viggo om Wanja

I dag avgår Wanja.

Det skriver Viggo Cavling i Resumé.

Andra medier spekulerar vem som kan efterträda Lundby-Wedin.

Dagen är inte slut än och det är nog inte bara Viggo som biter på naglarna.

Dödsstraff

Klipp ur DN, tisdag

Färre länder har dödsstraff, berättar Dagens Nyheter. Men fler människor avrättades i fjol än 2007. I topp ligger Kina och där finns ett betydande mörkertal. Minst 1 718 avrättades och sjutusen dömdes till döden. I Uzbekistan och Argentina avskaffades dödsstraffet i fjol.

I Europa är det bara Vitryssland som använder systemet med statsavlönade bödlar. Men så styrs ju landet av ett gangster som far hårt fram med oppositionen. Att dödsstraffet avskaffats i länder som England, Frankrike och Spanien är en stor framgång. Frågan är när USA ska ta steget till den civiliserade världen. I fjol avrättades  37 personer.

Amnesty International skriver att fyra personer släpptes ur amerikanska dödsceller under 2008  efter att ha befunnits oskyldiga. De hade suttit över tio år i dödscell. Ibland är det bra att kvarnarna går långsamt.

Utan kompass

Wanja Lundy Wedin saknar inre kompass.

Det skriver Björn Elmbrant i Arena, en läsvärd och klok artikel. Elmbrant var en tid chefredaktör för Nya Norrland (S) och därefter chef för Dagens Eko.

Under galgen

I förra veckan visade Centerledaren Maud Olofsson ett måttligt intresse för att ingripa mot  bonusar i statliga företag. Skulle det innebära att även sopåkarna skulle omfattas, undrade hon. Men opinionstrycket blev för starkt och förmodligen har andra i regeringen insett att Olofssons linje är farlig. Därför kom beskedet på DN-debatt i tisdags. Det blir stopp för bonusar i statliga företag. Självfallet är det bra att regeringen till sist reagerat. Men utan opinionstryck – från tidningar och bloggare och organisationer – skulle förändringen aldrig ha skett. Det är värt att minnas att det var den borgerliga regeringen som underlättade och förbättrade villkoren för högavlönade statliga chefer.

Olofsson fick ge sig. Klipp ur DN.