Sahlin

Mona Sahlin utsätts för hård kritik

Tage Erlander betraktades av många som en allmänt hopplös figur. Han hade svag, raspig röst och gick inte hem i radio. Man pekade på Per Albin som ett föredöme: det var minsann en partiledare, det!

Olof Palme var inte självklar som efterträdare till Erlander. En del vurmade för Gunnar Sträng, andra för Rune Johansson från Ljungby. Somliga menade att Palme var för mycket till vänster. Samtidigt kritiserades han för högersamarbete. I debatterna kunde Palme framstå som arrogant och en del menade att han talade över huvudet på folk.

Ingvar Carlsson betraktades som för vek. Han skulle förankra varje beslut i partiorganisationen, en omständlig procedur. En liberal redaktör skrev att vi inte kunde ha en statsminister som ängsligt höll fast sig i kavajärmarna.

Göran Persson var ju beslutsför men bufflig som en bison. Han körde sitt eget race, förankrade inte beslut, körde över medarbetare och larvade sig för mycket i teve-program.

Det har varit fel på alla partiledare i modern tid. Inte minst i de egna leden har man ältat ledarens brister och tillkortakommanden. Mycket av det som nu sägs om Mona Sahlin är ekon från tidigare debatter om partiledaren. Hon är för tunn (Carlsson, Erlander), når inte ut till vanligt folk (Palme), är inte tillräckligt drivande (Erlander, Carlsson), sköter partiet efter eget huvud (Persson), lutar sig mot Vänsterpartiet (alla andra).

Det komplicerade är att det ibland kan finnas fog för kritiken. Erlander hade exempelvis ingen radioröst utan lät som en gnekande skåp. Men samtidigt är det ju så att människan är ofullkomlig. Det finns ingen som kan uppfylla alla högt ställda krav: beslutsför och lyhörd, tuff i debatten men inte för överlägsen, artig men inte mesig, vardagsnära och visionär. De krav som formuleras är orimliga.

En del av den kritik som nu riktas mot Sahlin skulle också ha riktats mot Nuder, Jämtin, Thomas Bodström och Thomas Östros om någon av dem valts till partiledare. Det händer för lite och för sent, visionerna är borta och debatten för tam.

Ofta är det svepande och allmänt hållen  kritik. I den allmänna frustrationen kan man söka enkla lösningar – och vad är enklare än att ge partiledaren skulden för allt elände?

Jag har aldrig varit något Sahlinfan som stridit för att få henne som partiledare. Men jag tycker att en hel del av kritiken mot henne är obefogad. Hon måste få sin chans, precis som andra partiledare i historien. Det finns i arbetarrörelsen en tradition att ställa upp och jag tror att det är en förklaring till det unikt långa maktinnehavet. Vik inte från den framgångslinjen.

Länk till NSD

Ett schlagerorakel träder fram. Det handlar om en krönika i dagens NSD.

Dyr tomat

Den svaga kronan het lett till att priset på grönsaker skjutit i höjden, skriver Ekot. Purjolök har ökat mest, 85 procent, men även gurkorna har blivit betydligt dyrare. Att vitkål gått ned något är en klen tröst. Från folkhälsosynpunkt är det som händer negativt. Många köper falukorv (ökning med 25 procent) och skippar tomater och sallad. Det går ju att styra priserna, exempelvis med momsen. Texter man säljer är belagda med sex procent moms. Varför ska rädisor och avacado vara dyrare? Sänk momsen på frukt och grönt och införa gärna en skatt på onyttiga produkter (chips, cola, vingummi). Inte en Fredrik Reinfeldt vill ju ha en otyglad kapitalism (Aktuellt i fredags). Det är klok politik att använda skatter för att styra konsumtionen och det handlar inte om någon stelbent planekonomi utan om en marknadsekonomi med moraliskt ansvar.

Friskvård (S)

Ren friskvård att lyssna till Pagrotsky, skriver Mats Rosin i Västerbottens Folkblad.

Northug

Yvette Hermundstad, som kommer från Brunflo, har gjort en bra intervju med Petter Northug, tryck här.

Lär av Östros

Klipp ur SvD

Nu skiljer det bara 3,4 procentenheter mellan blocken. Ett tag var det nästa tjugo. Och för första gången har de tre oppositionspartierna halkat under femtio procent. Mer finns att läsa i SvD. För ett år sedan var många säkra på vänstervinst 2010. I dag är många lika säkra på att alliansen kommer att leda Sverige under nästa mandatperiod. Jag tror att det är förenklat att göra det hela till en fråga för eller emot Mona Sahlin. Däremot finns det anledning att granska oppositionspolitiken i stort. Rollen är ovan för socialdemokraterna och det märks.  I stort sett är det bara Thomas Östros som förmulerar en vass kritik mot alliansen och som envetet mal på med sitt budskap om stimulanser. Fler borde haka på.

Lördagmorgon

Solig, fin morgon. Perfekt pimpelväder men förkylningen gör att jag håller mig från isen. Hoppas det går bra för Kalla nere i Falun. För Sahlin går det inte så bra, enligt Nyheterna i TV 4. Alliansen knappar in på försprånget och S har de sämsta siffrorna sedan valet. Nu ska jag ta en sväng med doggen och jaga ned sockernivåerna några snäpp. Vi hörs!